Saknar du en kompass i hållbarhetsarbetet…
Varför blir nästan ingenting bättre…
Den här sommaren har jag funderat mycket över varför nästan ingenting blir bättre – i hållbarhetshänseende.
Antalet hållbarhetschefer, hållbarhetsansvariga, hållbarhetsstrateger, hållbarhetscontrollers o.s.v, har ju ökat lavinartat de senaste åren. Det samma gäller ju alla hållbarhetsutfästelser, hållbarhetsregler och “hållbarhetsverktyg”; GRI, CSRD, ESRS, Globala Målen för hållbar utveckling, Kunming-Montreal-planen, Parisavtalet o.s.v.
Till detta kan ju även adderas mängder av olika certifieringsverktyg med anknytning till hållbarhet.
Det jobbas uppenbarligen ganska frenetiskt, men samhället förblir ändå [nästan] lika ohållbart som tidigare.
Det är naturligtvis så att det sker förändringar, men om nu alla redovisar minskade utsläpp “mer hållbara” affärsmodeller o.s.v. så borde man väl åtminstone kunna se någon liten, liten, liten förändring – eller…
Det går åt fel håll
Häromdagen läste jag att svenskarna nu flyger allt mer (nästan lika mycket som före pandemin). Sveriges koldioxidutsläpp ökade med 7% [!] under 2024 (Länk). EU:s koldioxidutsläpp ökade med 3,4% under första kvartalet 2025. Sverige är bara 3,4% cirkulärt (Länk) – mer än 96% av våra resurser kommer alltså från jungfruliga källor. Enligt Europeiska rådet var motsvarande siffra för EU; 11,8%. Den svenska konsumtionen av resurser har under 2000-talet ökat med nära 30% (SCB). Enligt UBS Global Wealth Report 2025 har Sverige den sjätte mest ojämlika förmögenhetsfördelningen i världen, mest ojämlika inom EU och mer ojämlik än USA.
Under 2000-talet har svensk krigsmaterial- och vapenexport ökat med 765% [!] enligt Svenska Freds. Av exporten går ca 30% till diktaturer och icke-demokratier. Alla kallar det försvarsindustri, alla länder påstås bygga upp sitt försvar – men om alla “bara försvarar” skulle det ju aldrig bli några krig… (Hyckleri?) Hur stämmer detta med hållbarhet?
Det finns tillverkare av vapen och krigsmateriel som påstår att de stödjer FN:s mänskliga rättigheter och de Globala Målen för hållbar utveckling. De t.o.m “hållbarhetsredovisar” – detta måste väl vara höjden av hyckleri…
I media kan man läsa om galor för att fira den bästa hållbarhetsrapporten eller utse “årets hållbarhetschef” o.s.v.
Det redovisas massor av siffror, hållbarhetsrapporterna duggar tätt. Samtidigt kan vi läsa om hur våra svenska pensionsfonder satsar stora pengar på mer oljeutvinning, vapenföretag (som samarbetar med Israel) och andra, helt uppenbart, ohållbara verksamheter…
En aktuell rapport visar dessutom att 97% av bolagen på SIX60-Indexet inte “belönas” för sitt hållbarhetsarbete i form av högre värdering – finanssektorn bryr sig helt enkelt inte – de är bara intresserade av ekonomisk avkastning och ekonomisk tillväxt för sitt eget kapital. Ändå är det framförallt för deras skull som alla hållbarhetsrapporter, alla beräkningar av CO2 etc. görs… Enligt EU; ” CSRD syftar till att höja kvaliteten på hållbarhetsrapporteringen till samma nivå som den finansiella rapporteringen. Detta ska ge investerare och andra intressenter tillgång till mer tillförlitlig information…”
Det är ganska uppenbart att vi inte har en utveckling som tar oss till ett välmående samhälle på en välmående planet! Kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov försvinner i allt snabbare takt!
Utan mål blir resan en “irrfärd”!
Det är ganska uppenbart att det inte bara saknas tydliga mål för företagens hållbarhetsarbete. Det saknas ett förhållningssätt och en förståelse för vad hållbarhet VERKLIGEN innebär. Det innebär, inte minst, brist och insikt i hur vårt nuvarande ekonomiska system aktivt motverkar hållbar utveckling.
Istället handlar väldigt mycket av dagens hållbarhetsarbete om att uppfylla lagkrav och att hålla uppe skenet av att verklig förändring är på gång – så att inte det ekonomiska systemet ifrågasätts eller störs.
Ser inte “skogen för alla träd…
Ofta när jag frågar någon om hur deras strategi för “hållbar utveckling” är utformad, så får jag höra om olika “system” som man följer eller baserar sitt arbete på, om lagkrav, om hållbarhetsredovisning, om intressentdialoger och framförallt om beräkningar av koldioxidekvivalenter och olika “scope”.
Jag har i princip aldrig hört någon prata om övergripande systemanalys eller beskriva hur man ser på företagets roll i en hållbar framtid. Något annat som jag heller aldrig hört är en relevant koppling till ekonomin – den är uppenbarligen “untouchable!”
Istället pratar man gärna om hur man skall minska olika utsläpp, minska CO2-avtrycket och minska energiförbrukningen.
Några procent – aldrig i den takt som en enig vetenskap säger krävs för att undvika katastrof ( >20% per år!!!)
…och bara om det inte äventyrar konkurrenskraft, fortsatt hög ekonomisk avkastning och tillväxt!
Så håller det på, år efter år, samtidigt som orostecknen hopar sig alltmer och vi ser den ena klimatkatastrofen efter den andra utspela sig i realtid – torka, bränder, översvämningar, skövling o.s.v – forskningsrapporterna avlöser varandra.
Det är inte heller alldeles ovanligt att man visar upp vilket urval av De Globala målen som man “stödjer”.
(Trots att målen är integrerade och odelbara och olämpliga att betrakta som ”fristående” och att FN inte har någon intention för användning, eller något redovisnings- eller uppföljningssystem, på företagsnivå)
På bilden här intill kan du se de mer än 250 olika “mål” som av olika intressenter förväntas/krävs för att skapa en hållbar värld. De flesta av dem har inbördes kopplingar och beroenden. Flera av dem är omöjliga att uppfylla samtidigt. Många av dem är antagna och ratificerade av i stort sett alla världens länder. De flesta skall vara uppnådda 2030 – om fem år!
För flertalet av dem gäller att; utan systemövergripande förändringar är de helt omöjliga att uppnå.
Det inbillade målet
För nästan allt hållbarhetsarbete som bedrivs idag verkar m.a.o målet vara att bibehålla dagens Status-Quo. (Det Ekonomiska systemet, Affärsmodellerna, Livsstilen, Standarden o.s.v) samtidigt som vi skall försöka minska alla negativa konsekvenser det medför. Att ens ifrågasätta vårt nuvarande ekonomiska system är tabu.
Detta arbetssätt medför, helt automatiskt, att övergripande systemanalyser aldrig genomförs. Istället tillämpar man en gammal metafor – man börjar med; “att gräva där man står!“
Man undrar ju omedelbart hur någon som står nere i en grop skall kunna ha någon överblick och se hur ett samhälle skall vara utformat för att kunna kallas hållbart… kan han/hon ens se “över kanten” – utanför “gränsen”.
Detta är ju ett angreppssätt som är raka motsatsen till vad hållbar utveckling verkligen handlar om. Ett arbetssätt som “bara” fokuserar på att tillfredsställa dagens behov – att gräva djupare…
Oftast förstärks det här arbetssättet ytterligare genom att man skapar påhittade snäva “systemgränser” runt sin egen verksamhet, och/eller runt branschen man verkar inom. Något som flyttar övergripande systemanalyser “utom synhåll”
Det är inte heller ovanligt att man överskattar sin egen “viktighet” – man ser det som självklart att den egna verksamheten har en given plats även i en hållbar värld. Ungefär som när Facit var övertygade att mekaniska räkneapparater naturligtvis hade en framtid eller när Kodak ansåg att deras film aldrig skulle kunna utkonkurreras av digital fotografering – det gick ju sådär…
Det riktiga målet
Den bästa definitionen av hållbarhet härstammar från FN:s Brundtlandrapport “Our common future” (1987)
“En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov“
Det mest fantastiska med definitionen är att den inte bara beskriver vad hållbarhet innebär, den ger oss också en vink om metodiken för hur vi skall ta oss dit. Tyvärr verkar de flesta ha missat detta. (Markerat med orange färg)
Hållbar utveckling handlar inte bara om att tillfredsställa dagens behov. Det handlar framförallt om att inte äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.
Om vi verkligen vill skapa en hållbar utveckling måste vi ju, först av allt, förstå och definiera det riktiga målet på systemnivå, och säkerställa att det uppfyller alla aspekter av hållbarhet enligt Brundtlands definition.
Det är ju egentligen ganska självklart. Pete Seeger beskriver vad som krävs på ett utomordentligt enkelt och tydligt sätt avseende produktion, på bilden här intill.
Precis som med alla andra resor vi gör, så måste vi först definiera målet och först därefter välja resväg. Prova gärna att planera en resa t.ex i Google-Maps utan att ange målet…
Mycket av dagens hållbarhetsarbete påminner istället om att; man startar bilen för att sedan köra runt på ett inhägnat område (påhittad systemgräns) utan något definierat mål… samtidigt som man rapporterar hur det går – om man lyckats förändra sin körstil så att utsläppen har minskat.
Den enda möjligheten att se om vår utveckling verkligen är hållbar är ju att, på systemnivå, definiera vad hållbarhet innebär och sedan se hur vi kan ta oss till den definitionen. Det vill säga; vår verksamhet skall kunna bedrivas utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Om vårt utvecklingsarbete inte leder oss dit, så är det inte hållbar utveckling vi sysslar med.
En kompass och ett vetenskapsbaserat förhållningssätt.
All verksamhet som bara ser till dagens behov utan att beakta kommande generationers möjligheter saknar förutsättningarna för att bli hållbara. Det gäller inte minst den ekonomiska aspekten.
Målet för en hållbar verksamhet är ett välmående samhälle på en välmående planet. Ekonomi och finans är ett viktigt medel som vi kan använda för att nå målet – men målet är alltid viktigare än medlet.
(Målet är ju dessutom grundförutsättningen för att “ekonomi” överhuvudtaget skall kunna existera.)
Detta kan tyckas självklart, nästan som sunt förnuft. Men ändå motas det i stort sett alltid åt sidan till förmån för neoliberala idéer om en fri marknad och oändlig tillväxt. D.v.s det ekonomiska system som har tagit oss till det kritiska läge vi befinner oss i.
Det är dags att återställa sunt förnuft. Ingen är väl så korkad att man sågar av grenen man sitter på… eller?
Innan du “hoppar på” något av alla de verktyg som finns för att på olika sätt stödja hållbarhetsarbetet, så måste ett grundläggande, vetenskapsbaserat förhållningssätt finnas på plats, tillsammans med sunt förnuft.
Detta grundläggande synsätt gör också att du kan utvärdera och välja de verktyg som bäst stödjer er hållbara utveckling.
…och du – förhållningssättet måste finnas på plats i hela organisationen, från styrelsen till ledningen och hos alla medarbetare.
Utbildning: “Klimat och Hållbarhet“, “FSSD, Bakgrunden och grunderna“
FSSD-metoden
”Framework for Strategic Sustainable Development”
FSSD är ett ramverk för strategisk hållbar utveckling som skapats och förfinats sedan 1990-talet av en internationell grupp av forskare. Ramverket är generellt och systembaserat uppbyggt för att kunna styra framsteg till en hållbar framtid. Metoden är en av de mest beprövade som finns när det gäller hållbarhet. Den är dessutom enkel att förstå samtidigt som den ger konkreta hjälpmedel och förhållningssätt.
Systemkunskap
Hållbar utveckling måste baseras på kunskap om naturens lagar, kretslopp och samhällets förutsättningar.
Hållbarhet innebär ett välmående samhälle på en välmående planet.
Hållbarhet uppnås när vi slutar med de ohållbara aktiviteter som i nuläget hotar våra ekologiska och sociala system.
Hållbarhetsprinciper baserade på naturens lagar och vetenskap
Ramverkets hållbarhetsprinciper har genomgått noggrann prövning och har använts i en lång rad tillämpningar med företag och organisationer i olika branscher. Kraven som ställts på principerna är att de skall vara:
- baserade på en vetenskapligt överenskommen världssyn;
- nödvändiga för att uppnå hållbarhet;
- tillräckliga för att uppnå hållbarhet;
- generella nog för att kunna strukturera alla samhällets aktiviteter som är relevanta för hållbarhet;
- konkreta nog för att kunna styra åtgärder och fungera som riktlinjer för problemanalys och lösningar.
- icke-överlappande eller ömsesidigt uteslutande för att möjliggöra förståelse och strukturerad analys av frågorna.
FSSD-metodens hållbarhetsprinciper definierar hållbarhetsmålet på dess två grundläggande nivåer – att bevara ekologisk och social integritet. Effektiv ekonomisk förvaltning kan användas som ett medel för att nå dessa mål.
De strukturella hinder som beskrivs i de sociala hållbarhetsprinciperna kan leda till en underminering av förtroende/tillit och motståndskraft i samhället och försvagar därmed hela det sociala systemet.
En process för stegvis förändring (ABCD-processen)
En iterativ process för att vägleda i riktning mot hållbarhet
A – Medvetenhet och Vision
B – Nulägesanalys
C – Kreativa lösningar, Backcasting
D – Prioritering och Plan (Strategi)
Tillämpningen av processen sker intuitivt och iterativt för att skapa förståelse och ”verkstad” i organisationens hållbarhetsarbete. De olika stegen utgör inte knivskarpa avgränsningar och ”deadlines” utan det är viktigt att insikter, funderingar, frågeställningar och idéer hela tiden kan tillföras processen och ytterligare öka tydligheten.
En modell för att organisera vårt tänkande och information (5LF)
Vår miljö och vårt samhälle är komplexa system med mängder av kretslopp och interagerande system. Förändring i komplexa och ständigt föränderliga system ställer stora krav på arbetssättet.
FSSD-metodens 5-stegs modell är ett sätt att organisera vårt tänkande och information, så att vi kan vara mer tydliga och strategiska när vi diskuterar och planerar förändringen mot hållbarhet.
Vill du veta mer?
Kontakta gärna mig på thefuture® om du vill veta mer om hållbar utveckling. Hur du skapar en kompassriktning och ett förhållningssätt. Om du vill veta mer om olika tillämpningar, utbildning, föreläsningar eller FSSD-metoden, eller om du bara är nyfiken.
…en kopp kaffe tillsammans, live eller via TEAMs, är alltid en bra början!
