Ohållbar = inte längre relevant!

… att backa in i framtiden…

En gång när jag höll ett föredrag om klimatkrisen och de omfattande åtgärder vi behöver göra för att förhindra dess värsta konsekvenser, ställde sig en ”myndig” man upp i åhörarskaran.
Han gav intryck av att vara ”ekonomiskt oberoende” och det var tydligt att han var van att få sin vilja fram.

”- Om vi skall göra alla de förändringar som du pratar om, så kommer vår ekonomi att krascha!”, sa han med hög och myndig stämma. Varpå han satte sig ner, tittade lite överlägset omkring sig på de övriga åhörarna – märkbart nöjd med sin världsåskådning och att ha fått säga sin mening.

Jag frågade honom hur han trodde ekonomin skulle reagera på ett kraschande klimat med matbrist, vattenbrist, resursbrist, ökande dödlighet, alltmer kaotiskt väder, social oro o.s.v? Han svarade inte, satt bara tyst…

Verkligheten är att klimatkrisen blir alltmer påtaglig, vi ser den alltmer spelas upp i realtid.
Vi har ett vägval att göra! Vi kan justera vårt ekonomiska system så att det stödjer en omställning och utveckling till ett hållbart samhälle. Eller också väljer vi att låta det ekonomiska systemet fortsätta i rask takt förstöra förutsättningarna för en hållbar framtid. Effekten av det senare alternativet kommer utan tvekan att bli en extrem kraschlandning för både ekonomin och allt mänskligt liv. Att passivt ”inte välja” ger samma resultat som alternativ två…

Mänskligheten är helt irrelevant för planetens framtid – den behöver inte oss…!

När jag ibland hör/ser ekonomer diskutera kring hur stor ekonomisk påverkan globala temperaturökningar kommer att ha, blir jag ”mörkrädd”. Vuxna, välutbildade människor som, efter att under åratal ha ”externaliserat” konsekvenserna av en ohejdad nyliberal marknadsekonomi, helt har tappat verklighetsförankringen. Människor som på fullt allvar tror att påhittade marknadsekonomiska teorier har större relevans än naturens kretslopp och dess enorma krafter.

Det finns t.o.m en mottagare av ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne” ( felaktigt ofta kallat ”nobelpriset i ekonomi* ) – William D. Nordhaus – som påstår att: ”det vore mest effektivt att tillåta sig gå utöver två graders uppvärmning” [?!]. Nordhaus tillhör de ekonomer som ser klimatåtgärder som kostnader och inte som investeringar. Hans resonemang går ut på att vi ska hålla tillbaka med åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser idag, med argumentet att vi kommer att ha bättre råd i framtiden, eftersom vi då blir rikare. [?!]
Någon empati för de många tusentals människor (ofta fattiga) som redan idag drabbas hårt av klimatkatastrofer, eller de alltmer påtagliga miljöskadorna och artutrotningen finns inte en tillstymmelse av. Klimatbrytpunkter och planetära gränser verkar inte heller existera i Nordhaus världsåskådning…  

Istället kallas utsläppen av koldioxid för ”marknadsmisslyckanden” i Nordhaus neoliberala ekonomijargong (!)

*/ Missbruk av Nobelnamnet – ingen medlem av Nobelfamiljen har någonsin haft för avsikt att instifta ett pris i ekonomi. Peter Nobel förklarar att: ”Nobel föraktade människor som brydde sig mer om vinster än samhällets välbefinnande” och sa att ”det finns ingenting som tyder på att han skulle ha velat ha ett sådant pris”, och att kopplingen till Nobelprisen är ”en PR-kupp av ekonomer för att förbättra deras rykte”. Länk

Business-as-Usual = allt mer irrelevant

Att fortsätta med business-as-usual kan kanske framstå som enklare än att hitta nya affärsmodeller. Kanske också billigare, på kort sikt. Men det innebär även att man samtidigt väljer alternativ 2 (enligt ovan) – en fortsatt resa mot extrem kraschlandning för både ekonomin och allt mänskligt liv. Tyvärr förstår nog inte alla att man gör det valet…

Ofta när jag föreläser om hållbarhet, slås jag av bristen på aktuell kunskap. Men mest slås jag av bristen på insikt. Väldigt många har tagit del av information om hållbarhet och om klimatkrisen, men det verkar som om det ”stoppar där”…
Kunskap kräver till skillnad från information att man förstår och kan tillämpa information och idéer.

Verksamheter som inte agerar på en allt snabbare förändring i omvärlden kommer att bli irrelevanta – frågan är inte ”om” det handlar bara om ”när”. Eftersom många av dessa verksamheter dessutom är huvudansvariga för den alltmer ökande hållbarhets- och klimatkrisen bidrar de till att ”brytpunkten” snabbt kommer närmare…

Avståndet till verkligheten… 

I många, lite större, verksamheter är det ganska påtagligt hur långt ”avståndet”, från ledningen till själva verksamheten och dess roll i samhället och miljön, blivit. Ledningsgrupperna domineras ofta av ”ekonomer” med stort fokus på investerarrelationer, aktiekurser, årsredovisningar, ekonomiska flöden, E-bita och andra finansiella nyckeltal.

Även om man ibland hör hållbarhetsfunderingar även i den här ”kretsen” handlar det då ofta om att framstå som ansvarstagande (Greenwash?). Tillbaka i ”ledningsrummet” är det marknadsekonomiska teorier som gäller… 

I det här sammanhanget utgör aktiebolagslagens Kap 3 § 3 en viktig (kanske den viktigaste) ”anvisningen” för hur verksamheten skall bedrivas. Om inget annat syfte finns inskrivet i bolagsordningen är nämligen ”ekonomisk vinst till fördelning mellan aktieägarna” verksamhetens enda syfte.

Ingen uttalande, viljeyttring eller policy, oavsett om den handlar om hållbarhet, jämlikhet, miljö etc. kan åsidosätta detta strikta lagkrav, om det inte samtidigt förs in i företagets bolagsordning.
Om bolagets vinstsyfte åsidosätts eller får stå tillbaka för att t.ex undvika ett uppenbart ohållbart agerande innebär det i praktiken ett lagbrott som kan leda till juridiska konsekvenser.

Drömmar om en tid som varit…

Den stora majoriteten av verksamheter verkar ha fastnat i ett konservativt tänk – det var bättre förr…
Man drömmer om hur ”bra” verksamheten fungerade förr och försöker hålla fast vid gamla affärsmodeller – modeller som dessutom i många fall är grundorsaken till den hållbarhets- och klimatkris vi alltmer påverkas av.

Detta reaktionära tänkesätt får dessutom understöd från de vanligaste ”hållbarhetsredovisningssystemen”, CSRD/ESRS, GRi m.fl. System som utgår från att den nuvarande affärsmodellen skall störas så lite som möjligt. Den behöver bara finjusteras lite grann och då framförallt så att CO₂-utsläppen minskas.

I många fall fungerar redovisningssystemen också som en ”rökridå” – de döljer bristen på system-tänk och de systemövergripande förändringar som krävs för att uppnå ett välmående och hållbart samhälle. Samtidigt ger de omvärlden en falsk förhoppning om att företagen har ”koll på” sin verksamhet och att deras åtgärder är tillräckliga – att business-as-usual kan fortsätta och att endast mindre korrigeringar – ”som du nästan inte alls påverkas av” – behövs …

Det görs för lite, det går för långsamt och fokuset är fortfarande på att bibehålla företagens verksamhet och dess ekonomiska vinster – inte på att skapa ett hållbart samhälle. Läs mer!

Förmåga att förändras = allt mer relevant

Verksamheter som har insikten och agerar på den förändring som oundvikligen måste ske om man vill fortsätta vara relevant. Har möjligheten att vara framtidens vinnare. Genom att, redan från början, säkerställa att verksamheten är relevant även i ett förändrat framtida samhälle skapar man förutsättningarna för de förändringar som är nödvändiga.

Det är inte hållbarhet eller olika EU-regler som skall integreras i den befintliga affärsmodellen – det är företagens affärsmodeller som måste förändras så att de bidrar till ett välmående samhälle på en välmående planet.

Målet är solklart – det är medlen som måste förändras!

Albert Einstein lär en gång ha sagt:

”Måttet på intelligens är förmågan att förändras!”

Att säkerställa framtida relevans

För att säkerställa verksamhetens framtida relevans räcker det inte med att kartlägga dagens verksamhet, och sedan fundera kring hur den kan göras mindre ohållbar. (Ungefär som den metodologi bl.a CSRD/ESRS förespråkar) Ett sådant förhållningssätt leder till att man ”omedvetet” övervärderar sin nuvarande affärsmodells ”viktighet”. Man bygger upp en irrationell och ovetenskaplig bild av att affärsmodellen ”fortsatt har en plats” i ett hållbart samhälle.
Det finns otaliga exempel på hur sådan övertro har lett till att verksamheter tynat bort… (T.ex Kodak, Facit, skivindustrin o.s.v)

Trattmetaforen illustrerar tydligt denna förändring där väggarnas lutning representerar planetens allt mer begränsade kapacitet att möta de ökande krav på ”nyttor” som det snabbt växande mänskliga ”fotavtrycket” ställer.

Det växande mänskliga fotavtrycket orsakas till absolut största delen av den rikaste miljarden människor och deras närmast ohejdade konsumtion. De står t.ex för > 50% av de totala CO₂-utsläppen.

En rapport från Oxfam (2024) visar att de 50 rikaste miljardärerna förorsakar mer CO₂–utsläpp på 90 minuter än vad en genomsnittlig person förorsakar under sin livstid. Huvudsakligen som resultat av deras investeringar i förorenande företag och användning av privat-jet…

Verksamheter och aktiviteter som ”kolliderar” med planetens alltmer begränsade bärkraft (t.ex utsläpp av CO₂) kommer att behöva begränsas kraftigt eller stoppas om mänskligheten skall kunna överleva. Alla som fortsätter att satsa på den typen av verksamheter kommer att bli irrelevanta.

Verksamheter som, redan idag, gör omställningen för att undvika att ”kollidera” med planetens och samhällets ”bärkraft” är morgondagens vinnare. Omställningen är lönsam redan idag och ger dessutom verksamheten möjlighet att fortsätta utvecklas i balans med samhälle och miljö – att fortsätta vara relevanta.

Läs mer: ”Hållbar utveckling – FSSD:s trattmetafor!”

Ett globalt exempel…

… vem tror du blir relevant resp. irrelevant…?

Nedanstående diagram från UN Comtrade (Data från 2023) visar hur två av världens största ekonomier satsar på olika framtidscenarier.  Kina är redan idag världsledande på cleantech medan USA envist håller sig kvar vid fossila bränslen.

Trump-regimen gör dessutom omfattande ansträngningar för att vilseleda och förringa betydelsen av den allt allvarligare klimatkrisen och den alltmer påtagliga ojämlikheten (inte minst den ekonomiska) i världen.

I sitt senaste utspel har Trump bl.a beordrat USAs miljöskyddmyndighet att föreslå en minskning av klassificering av fossila bränslen som ”farliga”.  Om detta förslag genomförs kan det leda till att utsläppsrestriktioner för fordon, industrier och kraftverk minskas eller tas bort helt samtidigt som det ignorerar de bevisade skadliga effekterna av fossila bränslen på klimatet.

En effekt av detta blir naturligtvis att den amerikanska industrins produkter blir än mer irrelevanta för de i resten av världen som tar klimatkrisen på allvar. Något som USAs ledning försöker motverka genom att hota med ekonomiska ”straff”, tullar etc. mot länder som inte är villiga att köpa deras (ohållbara) produkter…

(USA förbjuder bl.a användandet av ord relaterade till klimatet och hållbarhet, avslutar cleantechprojekt, minskar eller avslutar finansiering av vetenskaplig forskning och uppföljningsprojekt, satellit-övervakning, drar sig ur internationella samarbeten och överenskommelser, förbjuder arbete för mångfald, försöker tvinga andra länder till motsvarande åtgärder o.s.v. – om inte, då väntar tullhöjningar…)

…En påhittad verklighet under ledning av vetenskapsförnekare är en ”bergsäker” definition av att ”backa in i framtiden…”

Relevant eller Irrelevant – vilket väljer du?

Glöm inte: Att inte välja – är också ett val…

Dagens marknadsekonomiska affärsmodeller och verksamheter, business-as-usual, är de modeller som under de senaste årtiondena har skapat det ohållbara samhälle vi nu lever i. De modeller som skapat hållbarhets- och klimatkrisen.

Hållbar utveckling handlar inte om att i största möjliga mån bibehålla dessa modeller. Det handlar om att skapa nya modeller som som ryms inom planetens bärkraft och som bygger ett välmående samhälle på en välmående planet.

Lyft blicken – framtiden måste bygga på vetenskaplig grund, inte på påhittade marknadsekonomiska teorier!