Finanssektorn skapar inte värde!

Pengar har inget egenvärde, de är bara siffror i ett datasystem. (Läs mer: FIAT-Valuta)
Pengar är bara ett transaktionsmedel som kan användas för att skapa, eller förstöra värde.
Det är först när de används som detta avgörs.

Verksamheten hos banker, finansbolag, investerare etc. inom finanssektorn förväxlas ofta med att skapa värde. Inte minst vill aktörerna själva gärna framhålla detta. Men det är inte sant – De skapar inte värde, de bygger ”högar av pengar”. Pengar som, i den bästa av världar, kan användas för att skapa värde (Latent värde), men som lika ofta förstör värde.

Det är inte heller så att ”värde” är ett unikt, fastställt, exklusivt mått. Det är relativt och avhängigt en mängd omständigheter. T.ex kan någon bygga ett hus och få en fantastisk utsikt (ökat värde?) Samtidigt som den som har ett hus på intilliggande tomt får sin utsikt helt skymd (minskat värde?). Ett mål mat för en fattig palestinier i Gaza har ett oerhört högt värde jämfört med en lunch för en börsmäklare på Wall Street. Oavsett hur mycket maten kostar i reda pengar.
Vad är värdet av att kunna köpa en handgranat… för vem – den som kastar den eller ”mottagaren”?… o.s.v

Som en direkt analogi: Ekonomisk avkastning är inte ett mått på värdeskapande. Pengarna kan ju lika gärna komma att användas för att förstöra värde… Ofta har användandet dessutom både positiva och negativa konsekvenser.

Finanssektorns påhittade verklighet!

I finanssektorns påhittade verklighet har bara saker och företeelser som kan kvantifieras i monetära termer något egentligt värde. Allt annat kan man bortse från eller externalisera. Som det kallas i den påhittade verkligheten..

När t.ex ett fossilbränslebolag tjänar pengar på att sälja olja betraktas detta av finanssektorn som ökat värde (mer pengar, ökad BNP). Samtidigt som de ökade CO₂-utsläppen som detta medför inte alls ses som ett minskat värde eller en förlust – det externaliseras.

När ett företag som tillverkar olika vapensystem växer kraftigt tolkas det som ökat värde. Att denna tillväxt sker som en konsekvens av vår allt sämre förmåga att lösa konflikter, alltmer ”revir-tänkande” och en osäkrare värld som är allt mer på ”högspänn”. Betraktas inte alls som en värdeminskning – det externaliseras.
Den som ”träffas” av ett vapen eller projektil, oavsett om det tillverkats och sålts i försvars- eller anfallssyfte, är sannolikt tveksam till tillverkarens tolkning av begreppet ”värde”… 

Om ett stort klädföretag säljer kolossala mängder fast-fashion får det ett högt ekonomiskt ”värde” på börsen och dess ägare ”helgon-förklaras”. Att produktionen bedrivs under extrema missförhållanden i något låglöneland, att resursanvändningen är enorm och att människor medvetet påverkas med PR-kampanjer till ett modestyrt överdrivet konsumtionsbeteende etc. påverkar inte värdet – det externaliseras.

När pensionsfonder (t.ex AP7) fortsätter att satsa miljardbelopp i exploatering av fossila bränslen och utveckling av ännu mer dödliga vapensystem. Ses detta som värdeskapande investeringar – konsekvenserna externaliseras.

Negativa konsekvenser, t.ex att förstöra kommande generationers möjlighet till fortsatt existens. Anses m.a.o inte ingå i eller påverka finanssektorns syn på ”värdeskapande”. Konsekvenstänket är nästan obefintligt.

Ganska fantastiskt eller hur? 

Det är nästan ofattbart hur Miltons Friedmans, 55 år gamla, föråldrade, artikel i New York Times, fortfarande gäller som finanssektorns ”Mantra”. Snacka om verklighetsfrånvänt och om att leva i en påhittad ”bubbla”!

Under många decennier har finanssektorn byggt sin verksamhet på lögnen att: ”om det inte är förbjudet enligt lag” har de inte något ansvar för de negativa konsekvenserna av sitt handlande. Ett ohållbart system, till hundra procent konstruerat och utvecklat av oss människor.

I den verkliga världen, där den absoluta majoriteten människor lever. Medför alla handlingar konsekvenser av olika slag, positiva och negativa, som vi måste ta ansvar för. Detta gäller både i vår miljö och i vårt samhälle.

En hållbar värld är verklig – inte byggd på ansvarslösa fantasier.

Kuriosa:
Om du, på svenska, frågar Google vad ”Externalisera” betyder får du nästan bara svar rörande psykologi. Både från den inbyggda AI-assistenten och i form av sökresultat. Istället ger den dig svar på vad ”Internalisera” betyder. Det är precis som om ordet är ”påhittat”, som om det härrör från en psykisk ”blockering”… Om du istället söker på det engelska ordet ”externalize” blir svaret: ”fail or choose not to incorporate (costs) as part of a pricing structure, especially social and environmental costs resulting from a product’s manufacture and use.”

Finanssektorns hyllning till egoismen

Det är en oavbruten ström av: ”lyxerbjudanden”. Topplistor över: världens rikaste, världens dyraste bostäder, största yachten, dyraste bröllopet, dyraste vigselringen etc. Influensers hyllar utsvävande ”lyxliv” och ohämmad konsumtion utan den minsta tanke på konsekvenserna o.s.v.

Ta gärna en titt i OXFAMs senaste rapport: ”Sveriges Vägval: Folkvilja eller Vinstintresse?” Där kan du se en av de direkta konsekvenserna (CO₂-utsläpp) av detta förhärligande av ekonomisk rikedom och ohämmad konsumtion.

Rika människor bjuds in till allehanda ”panelsamtal”. Som om mängden pengar automatiskt kvalificerar dem till att ha kunskap och bra åsikter / värderingar på alla frågor. (Elon Musk är väl ett av de senaste, riktigt avskräckande, exemplen)
När rika människor intervjuas/tillfrågas om sina åsikter i frågor och ämnen som de inte har någon verifierad kompetens inom. Sprider detta indirekt det felaktiga intrycket att alla frågors koppling till finanssektorn är viktigare än något annat. Åsikter likställs allt oftare med obestridliga fakta…?

Exempel:

89% av jordens befolkning vill ha kraftigare åtgärder mot klimatkrisen, med de tillfrågas inte. Istället basuneras Trumps åsikter om att klimatkrisen är en bluff ut i alla medier. Det finns mängder av vetenskapliga bevis för att vi överkonsumerar jordens resurser. Ändå trummas budskapet att vi måste få igång konsumtionen och tillväxten kontinuerligt ut i alla ”kanaler”.

Finanssektorns huvudspår – ”egennytta”!

Häromdagen läste jag en rapport med fokus på hur företags hållbarhetsarbete påverkar investerare.
Rapporten, som omfattar samtliga 56 bolag i SIX60-indexet (de mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen) visar att 52 av de 56 bolagen (97%) inte får ”betalt” för sitt hållbarhetsarbete i form av högre värdering hos investerarna. Läs mer…

Detta kan man naturligtvis tolka på olika sätt.

Ett sätt är att tolka det som att företagen inte lyckas redovisa om/hur deras hållbarhetsarbete bidrar till att skapa större ”högar av pengar” hos investerarna. Att bara bibehålla ”strömmen av pengar” (avkastningen), eller rent av låta den minska något lite. Samtidigt som man försöker minska de negativa konsekvenserna på omvärlden har uppenbarligen inget ”värde” för finanssektorn.

En tolkning som direkt föranleder frågan: Vem/vilka är ansvariga för kommande generationers möjlighet att leva på den här planeten? Är det inte ett ansvar som vi alla har? Är finanssektorn på något underligt sätt ”undantagen”? 

En annan tolkning är den krassa insikten att investerarna är tämligen ointresserade av mänsklighetens och kommande generationers överlevnad på den här planeten. De bryr sig uteslutande om ekonomisk avkastning på sitt egna kapital (ROI). Dvs. ”större högar av pengar”.

En konsekvens av den senare tolkningen är då att allt arbete som läggs ner på bl.a EU-nivå med skapande av omfattande redovisningsregler för hållbarhet; CSRD, ESRS, CSDDD etc. och allt arbete som företagen sedan lägger ner på att följa reglerna. Till största delen, bara är ett ”spel för galleriet”. Huvudmottagarna/läsarna av all denna rapportering – finanssektorn / investerarna – bryr sig ändå inte…

Med hjälp av intensiv lobbying från bl.a finanssektorn har detta lett till att EU i början av året ”drog i handbromsen” och lanserade en förenkling av hållbarhetsarbetet (Omnibus). Något som sedan än mer spätts på av bl.a Trumps ”krav” på EU att luckra upp hållbarhetsregler för att slippa höga tullar och uttalanden om att klimathotet är en ”bluff”.

Det nyligen presenterade kompromissförslaget (Omnibus) hotar EU:s klimatmål och innebär, i praktiken,  nästan en ”total skrotning” av EU:s hållbarhetsambitioner. EU:s oförmåga att enas om en klimatplan att lämna in till FN inför COP30 understryker väl detta än mer …  

Kravet på att företag måste upprätta klimatrelaterade handlingsplaner kvarstår. Men kravet att de måste implementeras tas bort. Kravet på att EU-baserade företag skall kunna hållas juridiskt ansvariga för miljöbrott och brott mot mänskliga rättigheter i sina leverantörskedjor luckras upp/tas bort. Information som allvarligt kan skada den utlämnande enhetens kommersiella ställning samt information om immateriella rättigheter och sekretessbelagd information får utelämnas under vissa omständigheter.
En rad ytterligare ”förenklingar av rapporteringskraven i ESRS, senareläggning av rapporteringskrav etc. Ingår också i det nya kompromissförslaget.

UPPDATERING 2025-10-22: Enligt uppgifter i media har kompromissförslaget idag röstats ner av de ”gröna” (som anser att kraven är för låga) och ytterhögern (som vill slopa reglerna helt). Vad som händer nu är ytterst osäkert.

Under tiden fortsätter CO₂-utsläppen, den globala temperaturstegringen, utarmningen av resurser och den skenande ökningen av ojämlikhet med full intensitet. Samtidigt som finanssektorn oförtrutet fyller på sina högar av pengar och skålar i dyr champagne…

Men, precis som tidigare beskrivits, avkastningen på de här investeringarna anser ju bankerna tillför ”värde” till deras ”högar av pengar”. Avkastningen räknas ju också in  i Sveriges BNP (för Nordea trol. i Finlands).

Koldioxidutsläppen som är en direkt följd av bankernas investeringar räknas däremot inte in i Sveriges klimatmål. Trots att bankerna har sina säten i Sverige och att investeringsbesluten tas i Sverige. Den skada som dessa kolossala utsläpp förorsakar för miljön tar bankerna inget som helst ansvar för. Det externaliseras och överlämnas helt utan skrupler till kommande generationer, med förhoppningen att de kommer att uppskatta detta ”värde”. Som de helt utan eget inflytande tvingas ta hand om…  

Vad är värde?

Sedan lång tid tillbaka har finanssektorn alltså lyckats övertyga mänskligheten att ”värde” är detsamma som ”ekonomiska tillgångar eller ekonomisk nytta”. En vanföreställning, utan förankring i verkligheten.

Nyliberalismen och den alltmer ökade individualismen/egoismen har dessutom lett fram till att ”värde” allt oftare tolkas som ”värde för mig”. Om något jag gör eller satsar pengar på inte ger nytta för mig ses det ofta som ”utan värde”.
Alla som varit aktiva i någon form av ideell verksamhet, kan nog vittna om hur svårt det blivit att rekrytera medhjälpare. Allt färre ställer upp utan någon form av motprestation… 

Men altruism och filantropi då?
En hel del av oss stödjer ibland olika behjärtansvärda insatser och projekt utan att det ger någon direkt nytta ”för egen del” (…kanske ett något bättre samvete). Det finns också rika filantroper som på liknande sätt stödjer organisationer och initiativ. I de allra flesta fall förutsätter dock detta stöd att de egna ”behoven” först har tillgodosetts i en betryggande omfattning.

En del rika filantroper verkar till och med se sig själva som gudomliga. Först startar/äger/bedriver de verksamheter där alla negativa konsekvenser externaliseras. Därefter ”skänker” de en del av sin ekonomiska avkastning från denna verksamhet till ändamål som de själva anser vara ”värdefulla”. De förväntar sig då också att få beröm för denna ”osjälviskhet” och välvilja… (Varför inte hyllningar i media, goodwill eller kanske rent av en ”hederstitel”…)

I själva verket handlar det mest om egoism. Om den yttersta makten; ”Jag bestämmer, i kraft av min ekonomiska rikedom och min ”godhet” (egen tolkning), vad som är av värde!”

Ex. Om jag kan tjäna mycket pengar på att betala löner som de inte kan leva på till sömmerskor i sydostasien och sedan skänka en liten del av de enorma inkomster jag får från att sälja det de producerat, till något som jag tycker är värdefullt – så skall jag betraktas som en ”god människa”…

Under medeltiden kunde man på liknande sätt köpa avlatsbrev och betala för sina redan begångna ”synder”… ”Ändamålet helgar medlen” är ett annat sätt att beskriva tillvägagångssättet. 

Men vad är värde egentligen?

Det mesta som är av värde saknar omedelbar ekonomisk nytta.

Detta är i och för sig inte helt sant. Ekonomin är en integrerad del av vårt samhälle och är därför helt beroende av ett välmående samhälle på en välmående planet. Något omvänt beroende existerar inte. 

Tyvärr verkar finanssektorn helt ha förträngt detta faktum…  (Läs mer om ”Allmänningens Tragedi” nedan.)
Det är nästan bara om tillgången till någon råvara begränsas som man ”motvilligt” accepterar beroendet av planeten.
Om det istället handlar om planetens förmåga att hantera avfall (t.ex CO₂) – då tar man snabbt till begreppet ”externalisera”… 

Låt oss titta på ett litet urval av saker som verkligen har reellt värde:

En välmående planet med en mångfald av djur och växter

Vår planet med alla sina arter och komplexa kretslopp är en absolut förutsättning för vår existens.
Förstörs eller rubbas dessa försvinner förutsättningarna för mänskligheten.
Värdet av detta är oerhört stort och helt omöjligt att kvantifiera i pengar.
Det finns inga pengar i världen som kan återskapa en utrotad art eller återställa ett förstört kretslopp.
Den fantastiska miljö vi människor lever i idag har skapats genom 4,6 miljarder år av utveckling. Några få decennier av neoliberal marknadsekonomi är nu snabbt på väg att rasera förutsättningarna för fortsatt mänskligt liv.

Ett välmående samhälle med en mångfald av kompetenser

Den viktigaste byggstenen för mänsklighetens ”framgång” som art. Är vår förmåga att samarbeta och bygga väl fungerande samhällen där den gemensamma ”nyttan” är större än varje enskild individs insats.
Mångfalden av kompetenser har gjort vår ”art” oerhört anpassningsbar för olika förutsättningar och komplexa förändringar. Värdet av detta går inte att kvantifiera i pengar.
Det går inte heller att återskapa med hjälp av pengar. Om det förstörs. Snarare är det så att fixeringen vid pengar, makt, ägande, nationalism och den alltmer ökande ekonomiska ojämlikheten är på väg att rasera vårt samhälle.

Hälsa, Inflytande, Kompetens, Opartiskhet, Mening med livet

(FSSD-metodens hållbarhetsprinciper för social hållbarhet – Läs mer!) 

Även om ekonomiska medel i viss grad kan bidra till detta, t.ex genom tillgång till sjukvård och utbildning. Är det inte på något sätt vare sig ett måste eller någon garanti. T.ex kännetecknas ingen av de ”Blå zoner” som ofta ses som exempel på områden där människor lever avsevärt längre och är friskare än i andra delar av världen, av ekonomisk rikedom.

Kraven på ekonomisk avkastning och en oreglerad marknadsekonomi saknar förmågan att tillhandahålla och säkerställa dessa grundläggande sociala värden för alla – eftersom den kan leda till ojämlikhet, ekonomisk instabilitet, miljöproblem och kortsiktiga vinster istället för långsiktiga samhällsintressen.

Ett skrämmande exempel är väl USA:s sjukvårdssystem. Ett system där dina förutsättningar för att leva ett långt liv är helt avhängigt dina individuella ekonomiska resurser. Samtidigt som privata sjukvårds- och försäkringsbolag gör enorma ekonomiska vinster.
Ett annat exempel är det enorma fortgående utnyttjandet av fattiga länder för produktion, råvaruutvinning etc.

Kärlek och relationer (… mening med livet).

Kärlek till din familj, dina barn, dina vänner och andra är villkorslös. Den kan inte värderas i pengar.
Den kan däremot förstöras av pengar.

Värdeord, värdegrund

En intressant betraktelse – ta en titt på företags ”värdeord” eller ”värdegrund”. Ord som skall fungera som en vägledning för anställda i ett företag för att skapa en gemensam kultur och identitet. Där uttrycks ofta (nästan alltid) något annat än ekonomiskt värde. Kan det vara så att t.o.m aktörer inom finanssektorn förstår att verkligt värde är något helt annat än ekonomisk avkastning…? 

Hur väl stämmer t.ex sjunde AP-fondens ”värdegrund” med deras agerande? Säkerställer man framtida generationers pensioner genom investeringar som ökar koldioxidutsläppen, eller prioriterar man ekonomisk avkastning idag på bekostnad av framtida generationers möjlighet att ens kunna leva på den här planeten.

Tragedy of the commons – ”allmänningens tragedi”

Allmänningens tragedi är ett ekonomiskt och socialt dilemma där individer eller företag, i eget intresse (t.ex för egen ekonomisk vinning), överutnyttjar en gemensam resurs, vilket leder till att den utarmas för alla. Detta händer eftersom den individuella nyttan av att överutnyttja resursen är direkt, medan de negativa konsekvenserna delas mellan alla användare (…konsekvenserna externaliseras).

Ett klassiskt exempel är en gemensam betesmark där varje herde lägger till fler boskap, vilket så småningom överbetar och förstör betesmarken för alla.

Parallellen med marknadsekonomi är slående. Många ekonomer hävdar att ”tillgång och efterfrågan” är lösningen på ”allt”. Men eftersom marknadsekonomin inte har något sätt att förhålla sig till ”saker” eller ”nyttor” som inte specifikt ägs av någon eller som inte kan ”kvantifieras” i pengar. Visar det tydligt hur bristfällig och verklighetsfrämmande denna, neoliberalismens och marknadsekonomins, ”grundtes” är.

Elinor Orstrom prisades (Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, 2009) för sin forskning om relationen mellan ekonomi och ”allmänningen”. Där hon bl.a visat att; när naturresurser används gemensamt av sina användare, så etableras det med tiden regler för hur dessa ska vårdas och användas på ett sätt som är både ekonomiskt och ekologiskt hållbart.

Detta verkar dock inte ha fått något genomslag på finanssektorn (eller politiken) överhuvudtaget.  Man fortsätter att blunda inför det obestridliga faktum att vårt samhälle, inklusive det ekonomiska systemet, är helt beroende av en välmående planet.

Istället ökar vi takten och produktiviteten i våra ansträngningar att roffa åt oss större högar av pengar, på allmänningens bekostnad…

Slutkommentar

Det finns säkert en del som fortfarande är av åsikten att pengar är detsamma som ”värde”. Kanske t.o.m de som tror att allt kan köpas för pengar och just därför anser att pengar är lika med ”värde”.

Det finns säkert också de som externaliserar de negativa konsekvenserna av sin privata konsumtion. Hur skall vi annars kunna förklara de uppgifter som redovisas i OXFAMs rapport. (Länk) För det kan väl inte vara så att vi som tänkande individer anser att ju rikare vi är, ju större rättighet har vi att förstöra miljön och kommande generationers möjlighet att kunna leva på den här planeten.

Det finns säkert också en del som anser att den här artikeln ger en alltför onyanserad bild av finanssektorn och att det visst finns exempel på aktörer som agerar betydligt mer seriöst och med ”omtanke”.

Det finns det säkert…

Men – samtidigt finns det en oerhörd mängd internationella, gigantiska aktörer, som agerar mycket värre än vad jag beskrivit. Aktörer som fullständigt struntar i kommande generationers möjlighet att kunna leva på den här planeten. Aktörer som mutar, bryter lagar, kringgår regelverk, påverkar, köper politiker och beslutsfattare. Som inte drar sig för någonting när det gäller att samla på sig ännu större högar av pengar och berika sig själva…

Hur många av världens superyachter (>6.000 st, 4-dubbling på 30 år) och privata jetplan (>22 – 23.000 st, ca 29 st i Sverige) tror ni har införskaffats ”av omsorg för ett välmående samhälle på en välmående planet”…?

”The world has enough for everyone’s need, but not for everyone’s greed”

– Mahatma Gandhi –