Huvudbudskap i Emissions Gap Report 2022

Trots krav på stärkta nationellt bestämda bidrag (NDC) för 2030 har framstegen sedan COP26 i Glasgow varit bedrövligt otillräckliga.

• NDC:er som lämnats in sedan COP26 minskar bara de beräknade globala utsläppen 2030 med 0,5 gigaton CO₂-ekvivalenta växthusgasutsläpp (GtCO₂e), mindre än en procent
• Om man tittar på alla nya och uppdaterade NDC:er som lämnats in mellan 1 januari 2020 och 23 september 2022, är antalet 166 nationer, vilket motsvarar 91 procent av utsläppen av växthusgaser, upp från 152 parter vid COP26.
• De flesta G20-medlemmarna har precis börjat genomföra ansträngningarna för att nå sina nya mål; kollektivt förväntas G20 inte uppfylla sina löften 2030 utan ytterliga stärkta åtgärder.

Denna brist på framsteg lämnar världen på väg mot en temperaturhöjning långt över Parisavtalets mål på långt under 2°C, helst 1,5°C.

• Ovillkorliga NDCs beräknas ge 66 procents chans att begränsa den globala uppvärmningen till cirka 2,6°C i slutet av århundradet. För villkorade NDC:er går detta ner till 2,4°C.
• De policys som för närvarande gäller, utan att ytterligare förstärkning, föreslår en 2,8°C temperaturstegring.
• Genomförandet av alla NDCs plus nettonollåtaganden från ett ökande antal länder pekar på en ökning med 1,8°C. Detta scenario är dock inte trovärdigt, baserat på diskrepansen mellan nuvarande utsläpp, kortsiktiga NDC-mål och långsiktiga netto-nollmål.

För att komma på rätt spår för att uppfylla Parisavtalets mål måste världen minska växthusgaserna i en oöverträffad omfattning under de kommande åtta åren.

• Ovillkorliga och villkorade NDC:er beräknas minska de globala utsläppen år 2030 med 5 respektive 10 procent, jämfört med utsläpp baserade på nuvarande gällande policys.
• För att nå den väg med lägst kostnad för att begränsa den globala uppvärmningen till 2°C resp. 1,5°C måste dessa procentsatser nå 30 procent respektive 45 procent.
• Utsläppen måste också fortsätta att minska snabbt efter 2030 för att undvika att uttömma den återstående atmosfäriska kolbudgeten.

Sådana massiva nedskärningar kräver en storskalig, snabb och systemisk omvandling över hela världen.

• Rapporten utforskar nödvändiga åtgärder inom elförsörjning, industri, transport, byggnadssektorer, livsmedel och finansiella system som skulle stödja dessa förändringar.
• Även om omvandlingen misslyckas med att helt överbrygga utsläppsklyftan 2030, är varje bråkdel av en grad viktig. Omvandlingen är nödvändigt för att gå mot en koldioxidneutral framtid som gör det möjligt för oss att begränsa den globala uppvärmningen och leverera andra sociala och miljömässiga fördelar, som ren luft, gröna jobb och universell tillgång till energi.

Omvandlingen mot nollutsläpp av växthusgaser inom elförsörjning, industri, transporter och byggnader pågår men måste gå mycket snabbare.

• Omvanlingen av elförsörjningen har nått längst, eftersom kostnaderna för förnybar el för sol och vind har sjunkit, men det finns hinder – inklusive att säkerställa en rättvis omställning och universell tillgång till energi.
• För byggnader måste de för närvarande tillgängliga teknikerna tillämpas fullt ut. För industri och transport behöver nollutsläppstekniken vidareutvecklas och implementeras.
• Portföljen med nyckelåtgärder för att främja omvandlingen inkluderar:
  – undvik inlåsning av ny fossilbränsleintensiv infrastruktur,
  – ytterligare avancera koldioxidfri teknik, marknadsstrukturer och planering för en rättvis omvandling,
  – tillämpa nollutsläppsteknik och beteendeförändringar för att upprätthålla minskningar för att nå nollutsläpp.

Livsmedelssystemen, som står för en tredjedel av alla utsläpp, kan reformeras för att ge snabba och varaktiga minskningar.

• Fokusområden för livsmedelssystem inkluderar kostförändringar på efterfrågesidan (inklusive hantering av matsvinn), skydd av naturliga ekosystem, förbättringar av livsmedelsproduktionen på gårdsnivå och avkarbonisering av livsmedelsförsörjningskedjor.
• Omvandlingar inom dessa fyra områden kan minska utsläppen från livsmedelssystem 2050 till omkring en tredjedel av nuvarande nivåer; i motsats till att utsläppen nästan fördubblas om nuvarande praxis bibehålls.
• Regeringar kan underlätta omvandling genom att reformera subventioner och skattesystem. Den privata sektorn kan minska matförluster och matsvinn, använda förnybar energi och utveckla nya livsmedel som minskar koldioxidutsläppen. Enskilda medborgare kan ändra sin livsstil för att konsumera mat för miljömässig hållbarhet och koldioxidminskning.

Det finansiella systemet måste övervinna interna och externa begränsningar för att bli en avgörande möjliggörare för omvandling inom alla sektorer.

• En global omvandling till en koldioxidsnål ekonomi förväntas kräva investeringar på minst 4-6 biljoner dollar per år. Detta är en relativt liten (1,5-2 procent) andel av de totala förvaltade finansiella tillgångarna, men betydande (20-28 procent) i form av ytterligare årliga resurser som behövs.
• Att tillhandahålla sådan finansiering kommer att kräva en omvandling av det finansiella systemet, dess strukturer och processer, som engagerar regeringar, centralbanker, affärsbanker, institutionella investerare och andra finansiella aktörer.
• De sex tillvägagångssätten för reform av finanssektorn, som måste genomföras på ett integrerat sätt, är:– Göra finansiella marknader mer effektiva, bland annat genom taxonomier och transparens.
  – Inför koldioxidprissättning, som skatter eller system för gränsöverskridande handel.
  – Nudga ekonomiskt beteende, genom ingripanden i den offentliga politiken, skatter, utgifter och regleringar.
  – Skapa marknader för teknik med låga koldioxidutsläpp genom att skifta finansiella flöden, stimulera innovation och hjälpa till att sätta standarder.
  – Mobilisera centralbanker: centralbanker tar sig allt mer an klimatkrisen, men mer konkreta åtgärder för regleringar behövs omgående.
  – Inrätta ”klimatklubbar” för samarbetsländer, gränsöverskridande finansieringsinitiativ och rättvisa omvandlingspartnerskap, som kan förändra policynormer och förändra finansförloppet genom trovärdiga finansiella åtaganden, såsom suveräna garantier.

Enligt UNEP är ”gapet” så här stort mellan vad länderna har lovat göra och vad som måste göras!

…och det förutsätter ändå att det skapas väldigt omfattande ”Negativa Utsläpp” (NET:s)

Under the conditional NDC scenario, it is assumed that countries achieve all of their climate pledges, including those with conditions.

If we want to prevent warming of 2°C by 2100, then we will have to make sure that our emissions output doesn’t exceed 41 gigatons of CO₂ equivalent by 2030.

And to prevent 1.5°C of temperature rise by 2100, our total emissions will have to stay below 33 gigatons of CO₂ equivalent