IEA, World Energy Outlook 2021

Mot bakgrund av turbulenta marknader och ett avgörande möte på COP26-konferensen om klimatförändringar i Glasgow, ger 2021 World Energy Outlook (WEO) en oumbärlig guide till de möjligheter, fördelar och risker som ligger framför oss i detta viktiga ögonblick för omställning till ”ren” energi.

WEO är energivärldens mest auktoritativa källa för analys och prognoser. Denna flaggskeppspublikation av IEA har dykt upp varje år sedan 1998. Dess objektiva data och passionerade analys ger kritiska insikter om global energiförsörjning och efterfrågan i olika scenarier och konsekvenserna för energisäkerhet, klimatmål och ekonomisk utveckling.

IEA (2021), World Energy Outlook 2021, IEA, Paris
https://www.iea.org/reports/world-energy-outlook-2021

 

thefuture, Resurs, IEA, World Energy Outlook 2021

Sammanfattning

En ny global energiekonomi växer fram…

Även om ekonomierna böjde sig under vikten av Covid-19-avstängningar under år 2020, fortsatte förnybara energikällor som vind och solceller att växa snabbt och elbilar satte nya försäljningsrekord.

Den nya energikonomin blir mer elektrifierad, effektiv, sammankopplad och ren. Dess framväxt är en produkt av en positiv cirkel av politiska åtgärder och teknikinnovation, och dess momentum upprätthålls nu av lägre kostnader. På de flesta marknader representerar solceller eller vind nu den billigaste tillgängliga källan till ny elproduktion. Ren energiteknik blir ett stort nytt område för investeringar och sysselsättning – och en dynamisk arena för internationellt samarbete och konkurrens.

…men omvandlingen har fortfarande en lång väg att gå

För närvarande kan emellertid varje uppgift som visar hastigheten på energiomställningen motsägas av en annan uppgift som visar på status quo:s envishet.

Den snabba men ojämna ekonomiska återhämtningen från förra årets Covid-orsakade lågkonjunktur ger stora påfrestningar på delar av dagens energisystem, vilket leder till kraftiga prishöjningar på naturgas, kol och elmarknader. Trots alla framsteg som görs av förnybara energikällor och elektrisk rörlighet syns 2021 en stor ”återhämtning” i kol- och oljeanvändningen. Till stor del beroende på detta anledning kan vi också se den näst största årliga ökningen av koldioxidutsläpp i historien.

Offentliga investeringar för hållbar energi i ekonomiska återhämtningspaket har bara mobiliserat cirka en tredjedel av de investeringar som krävs för att knuffa energisystemet i en ny riktning, med den största bristen i utvecklingsekonomier som fortsätter att påverkas av en pressande folkhälsokris. Framstegen mot universell tillgång till energi har avstannat, särskilt i Afrika söder om Sahara. Förändringarna är långt från den inriktning som redovisas i IEA: s rapport Net Zero Emissions by 2050 Scenario (NZE), publicerad i maj 2021, som visar en smal men uppnåelig färdplan till en stabilisering på 1,5 ° C i stigande globala temperaturer och uppnåendet av andra energirelaterade hållbara utvecklingsmål.

I ett avgörande ögonblick för energi och klimat utgör WEO-2021 en viktig guidebok för COP26 och framåt.

Trycket på energisystemet kommer inte att minska de kommande decennierna.

Energisektorn ansvarar för nästan tre fjärdedelar av utsläppen som redan har drivit de globala medeltemperaturerna 1,1 ° C högre sedan förindustriell tid, med synliga effekter på väder och klimat extremer.

Energisektorn måste vara nära kärnan i lösningen på klimatförändringarna. Samtidigt är modern energi oskiljaktig från försörjningen och ambitionerna för en global befolkning som kommer att växa med cirka 2 miljarder människor till 2050. Med stigande inkomster som ökar efterfrågan på energitjänster och med många utvecklingsekonomier i en utvecklingsfas som historiskt sett har varit en energi- och utsläppskrävande period av urbanisering och industrialisering.

Dagens energisystem kan inte möta dessa utmaningar; en lågutsläppsrevolution är redan länge försenad.

Denna specialutgåva av World Energy Outlook har utformats för att hjälpa beslutsfattare vid den 26:e klimatkonferensen (COP26) och därefter genom att beskriva de viktigaste beslutspunkterna som kan flytta energisektorn till säkrare mark.

Den ger en detaljerad inventering av hur långt länderna har kommit i sin övergång till ren energi, hur långt de fortfarande har kvar för att nå 1,5 ° C -målet och de åtgärder som regeringar och andra kan vidta för att ta tillfället i akt och undvika fallgropar längs vägen. 
Med flera scenarier och fallstudier förklarar denna WEO vad som står på spel, i en tid då informerad debatt om energi och klimat är viktigare än någonsin.

Utlovade klimatlöften flyttar målen…

Inför COP26 har många länder lagt nya åtaganden på bordet som beskriver deras bidrag till den globala strävan att nå klimatmålen; mer än 50 länder, liksom hela Europeiska unionen, har lovat att nå netto-nollutsläppsmålen.

Om dessa löften genomförs i tid och i sin helhet, enligt den detaljerad modell i vårt nya ”Announced Pledges Scenario” (APS), börjar de böja ner den globala utsläppskurvan.

Under perioden till 2030 står kraftproduktion med låga utsläppsnivåer för de allra flesta kapacitetsökningarna i det här scenariot, med årliga tillskott av solceller och vind som närmar sig 500 gigawatt (GW) år 2030.

Som ett resultat kommer då kolförbrukningen i energisektorn 2030 att ligga 20% under de senaste toppnivåerna.

Snabb tillväxt av elbilsförsäljning och fortsatta förbättringar av bränsleeffektiviteten leder till en topp i oljebehovet runt 2025.

Effektivitetsvinster innebär att det globala energibehovet planar ut efter 2030. Den framgångsrika strävan efter alla tillkännagivna åtgärdslöften innebär att de globala energirelaterade koldioxidutsläppen sjunker med 40% under perioden fram till 2050. Alla sektorer ser en nedgång, med elsektorn som redovisar den klart största. Den globala genomsnittliga temperaturhöjningen år 2100 hålls till cirka 2,1 ° C över förindustriella nivåer. Men även detta scenario når inte netto-nollutsläpp, så temperaturutvecklingen har fortfarande inte stabiliserats.

… men uppfyllelsen av dessa löften, fullt ut och i tid, kan inte tas för givet.

Mycket mer behöver göras av regeringarna för att fullt ut kunna uppfylla sina tillkännagivna löften.

Om man tittar sektor för sektor på vilka åtgärder som regeringarna faktiskt har vidtagit, liksom specifika politiska initiativ som är under utveckling, avslöjas en annan bild, som skildras i vårt ”Stated Policies Scenario” (STEPS).

Detta scenario visar också en accelererande förändringstakt inom kraftsektorn, tillräckligt för att realisera en gradvis minskning av sektorns utsläpp även när det globala elbehovet nästan fördubblas till 2050.

Detta ”kompenseras” dock av fortsatt tillväxt i utsläppen från industrin, t.ex. produktion av cement och stål och tunga transporter, till exempel lastbilsfrakt. Tillväxt sker till stor del på  tillväxtmarknader och i utvecklingsekonomier, när de bygger upp sin rikstäckande infrastruktur.

I ”STEPS” hanteras nästan hela nettotillväxten i energibehovet till 2050 av kraftkällor med låga utsläppsnivåer, men det de årliga utsläpp kvarstår på ungefär nuvarande nivåer.

Som ett resultat fortsätter den globala medeltemperaturer att stiga även när den passerar 2,6 ° C över förindustriella nivåer år 2100.

Dagens löften täcker mindre än 20% av gapet i utsläppsminskningar som måste stängas till 2030 för att hålla ett 1,5 °C-mål inom räckhåll.

APS ser en fördubbling av investeringar och finansiering av ren energi under det kommande decenniet, men denna acceleration är inte tillräcklig för att övervinna trögheten i dagens energisystem.

I synnerhet, under den avgörande perioden fram till 2030, faller åtgärderna i detta scenario långt ifrån de utsläppsminskningar som skulle krävas för att hålla dörren öppen för en netto-nollutsläpp år 2050.

En av de viktigaste orsakerna till denna brist är att dagens klimatåtaganden, som återspeglas i APS, avslöjar skarpa skillnader mellan länder i de utlovade hastigheterna för deras energiomställning. Vid sidan av detta redovisar detta scenario också fröer till nya splittringar och spänningar, till exempel inom handeln med energikrävande varor eller i internationella investeringar och finansiering.

Framgångsrika, ordnade och breda energiomställningar är beroende av att hitta sätt att minska spänningarna i det internationella systemet som belyses i APS.

Alla länder kommer att behöva göra mer för att anpassa och stärka sina mål för 2030 och göra detta till ett globalt samarbete och en övergång där ingen lämnas kvar.

Lösningarna för att stänga gapet till ett 1,5 °C-scenario finns tillgängliga – och många är mycket kostnadseffektiva.

WEO-2021 belyser fyra viktiga åtgärder som kan hjälpa till att minska klyftan mellan dagens löften och en bana på 1,5 °C under de kommande tio åren – och stödja ytterligare utsläppsminskningar efter 2030.

Mer än 40% av de åtgärder som krävs är kostnadseffektiva, vilket innebär att de resulterar i övergripande kostnadsbesparingar för konsumenterna jämfört med vägen i APS. Alla länder måste göra mer: de med befintliga netto-nolllöften ansvarar för ungefär hälften av de ytterligare minskningarna, särskilt Kina. De fyra åtgärderna är:

 

  • En massiv extra insats för ”grön” elektrifiering som kräver en fördubbling av solceller och vindutbyggnad i förhållande till APS; en stor utbyggnad av annan elgenerering med låga utsläpp, inklusive användning av kärnkraft där så är acceptabelt; en enorm utbyggnad av elinfrastruktur och alla former av systemflexibilitet, inklusive den från vattenkraft; en snabb utfasning av kol; och incitament för att utöka elanvändningen för transport och uppvärmning.
    Att påskynda ”avkolningen” av elmixen är den enskilt viktigaste hävstången som är tillgänglig för beslutsfattare: den täcker mer än en tredjedel av utsläppsgapet mellan APS och NZE. Med förbättrad utformning av kraftmarknaden och andra möjliggörande fomständigheter innebär de låga kostnaderna för vind och solceller att mer än hälften av de ytterligare erforderliga utsläppsminskningarna kan uppnås utan kostnad för elkonsumenterna.
  • Ett obevekligt fokus på energieffektivitet, tillsammans med åtgärder för att dämpa efterfrågan på energitjänster genom materialeffektivitet och beteendeförändring. Energiintensiteten i den globala ekonomin minskar med mer än 4% per år mellan 2020 och 2030 i NZE – mer än dubbelt så mycket som genomsnittet för det senaste decenniet. Utan denna förbättring av energiintensiteten skulle den totala slutliga energiförbrukningen i NZE vara ungefär en tredjedel högre år 2030, vilket avsevärt ökar kostnaderna och svårigheterna med att ”avkola” energiförsörjningen. Vi uppskattar att nästan 80% av de ytterligare energieffektivitetsvinsterna i NZE under det kommande decenniet resulterar i kostnadsbesparingar för konsumenterna.
  • En bred insats för att minska metanutsläpp från fossila bränsleverksamheter. Snabb minskning av metanutsläpp är ett viktigt verktyg för att begränsa den globala uppvärmningen på kort sikt, och de mest kostnadseffektiva minskningsmöjligheterna finns inom energisektorn, särskilt inom olje- och gasverksamhet. Minskningen av metanutsläppen åtgärdas inte snabbt eller effektivt nog genom att bara minska användningen av fossila bränslen; samordnade insatser från regeringar och industri är avgörande för att säkra utsläppsminskningarna som täcker nästan 15% av gapet till NZE.
  • Ett stort lyft för innovation inom ”grön”  energi. Detta är ytterligare en avgörande lucka som behöver fyllas under 2020 -talet, även om de flesta effekterna på utsläppen inte märks förrän senare. All teknik som behövs för att uppnå kraftfulla utsläppsminskningar fram till 2030 är tillgänglig. Men nästan hälften av de utsläppsminskningar som uppnås i NZE 2050 kommer från teknik som idag är på demonstrations- eller prototypstadiet. Dessa är särskilt viktiga för att hantera utsläpp från järn och stål, cement och andra energikrävande industrisektorer – och även från långväga transporter. Dagens tillkännagivna åtaganden saknar viktiga NZE-milstolpar för distribution av vätebaserade och andra koldioxidsnåla bränslen, samt koldioxidavskiljning, utnyttjande och lagring (CCUS).

Finansiering är den länk som saknas för att påskynda distributionen av ren energi i utvecklingsekonomier.

För att få världen på rätt spår för 1,5 °C krävs en ökning av de årliga investeringarna i ”gröna” energiprojekt och infrastruktur till nästan 4 biljoner USD år 2030.

Cirka 70% av de extra investeringar som krävs för att täppa till gapet mellan APS och NZE behövs i framväxande marknader och utvecklingsekonomier. Det har funnits några anmärkningsvärda exempel på utvecklingsekonomier som mobiliserat kapital för rena energiprojekt, såsom Indiens framgångar med att finansiera en snabb expansion av solceller i strävan efter sitt 450 GW-mål för förnybara energikällor år 2030.

Men det har också funnits ihållande utmaningar, många som har förvärrats av pandemin. Medlen för att stödja en hållbar ekonomisk återhämtning är knappa och kapitalet är upp till sju gånger dyrare än i avancerade ekonomier.

I några av de fattigaste länderna i världen bröt Covid-19 också trenden med stadiga framsteg mot universell tillgång till el och ren matlagning. Antalet personer utan tillgång till el kommer att öka med 2% år 2021, med nästan hela ökningen i Afrika söder om Sahara.

En internationell katalysator är avgörande för att påskynda kapitalflöden till stöd för energiomställningar och låta utvecklingsekonomier välja en ny lägre utsläppsväg för utveckling.

De flesta övergångsrelaterade energinvesteringarna kommer att behöva göras av privata utvecklare, konsumenter och finansiärer som svarar på marknadssignaler och politik som fastställts av regeringar. Vid sidan av de nödvändiga politiska och lagstiftningsreformerna spelar offentliga finansinstitut – ledda av internationella utvecklingsbanker och större klimatfinansieringsåtaganden från avancerade ekonomier – avgörande roller för att föra fram investeringar på områden där privata aktörer ännu inte ser rätt balans mellan risk och belöning.

Strategier för att fasa ut kol måste effektivt hantera effekterna på jobb och elsäkerhet.

Efterfrågan på kol minskar i alla våra scenarier, men skillnaden mellan 10% nedgång till 2030 i APS och 55% nedgång i NZE är den hastighet med vilken kol fasas ut från kraftsektorn.

Detta har fyra komponenter: att stoppa godkännandet av nya, stora kolanläggningar; minska utsläppen från de 2 100 GW i drift anläggningar, som producerade mer än en tredjedel av världens el 2020; investera – i tillräcklig omfattning – för att på ett tillförlitligt sätt möta efterfrågan som annars skulle ha tillgodoses med kol; och hantera de ekonomiska och sociala konsekvenserna av förändringar.

Godkännande av nya koleldade anläggningar har avtagit dramatiskt under de senaste åren, till följd av lägre kostnader för förnybara energialternativ, ökad medvetenhet om miljörisker och allt knappare alternativ för finansiering. Ändå är cirka 140 GW nya kolanläggningar för närvarande under uppbyggnad och mer än 400 GW befinner sig i olika stadier av planering. Kinas tillkännagivande om ett slut på stödet för att bygga kolkraftverk utomlands är potentiellt mycket betydelsefullt: det kan leda till att upp till 190 GW kolprojekt som byggs i APS ställs in. Detta skulle kunna spara cirka 20 gigaton i kumulativa CO2-utsläpp om dessa anläggningar ersätts med låg utsläppsgenerering – en omfattning som är jämförbar med de totala utsläppsbesparingarna från Europeiska unionen på vägen till att bli noll till 2050.

Att få ner utsläppen från den befintliga globala kolflottan kräver en bred och dedikerad politisk insats.

I våra scenarier är kolanläggningar antingen efterutrustade med CCUS, omkonfigurerade för att sameldas med bränslen med låga utsläpp som biomassa eller ammonia, ombyggda för att fokusera på systemets tillräcklighet, eller pensioneras. Pensioneringarna i APS sker dubbelt så mycket som under det senaste decenniet, och frekvensen fördubblas nästan igen i NZE för att nå nästan 100 GW av pensioneringar per år. Politiska insatser måste fokusera på att avveckla anläggningar som annars inte skulle ha gjort det samtidigt som de stöder åtgärder för att minska utsläppen från den återstående flottan.

Stöd måste finnas för dem som förlorar jobb i sektorer på tillbakagång.

Att hantera utfasningen av kol är beroende av tidigt och varaktigt engagemang från regeringar och finansinstitutioner för att mildra effekterna på drabbade arbetare och samhällen och för att möjliggöra återvinning och återanvändning av mark. Energiövergångar skapar förskjutningar: många fler nya jobb skapas, men inte nödvändigtvis på samma platser där jobb går förlorade. Kompetenser är inte automatiskt överförbara, och nya färdigheter behövs. Detta gäller både inom specifika länder och internationellt. Regeringar måste hantera konsekvenserna noggrant, söka övergångsvägar som maximerar möjligheterna till anständigt arbete av hög kvalitet och för arbetare att använda sina befintliga färdigheter – och mobilisera långsiktigt stöd till berörda arbetare och samhällen.

Vätskor och gaser hamnar mellan scenarierna.

Efterfrågan på olja går för första gången in i en eventuell nedgång i alla scenarier som undersökts i WEO-2021, även om tidpunkten och hastigheten för fallet varierar kraftigt.

I STEPS nås höjdpunkten i efterfrågan i mitten av 2030-talet och nedgången är mycket gradvis. I APS följs en topp strax efter 2025 av en nedgång mot 75 miljoner fat per dag (mb/d) 2050.

För att uppfylla kraven i NZE sjunker oljeanvändningen till 25 mb/d i mitten av seklet. Efterfrågan på naturgas ökar i alla scenarier under de kommande fem åren, men det finns kraftiga skillnader efter detta. Många faktorer påverkar i vilken utsträckning och hur länge naturgasen behåller sin plats i olika sektorer när omställningarna för ren energi accelererar. Utsikterna är långt ifrån enhetliga i olika länder och regioner. I NZE är en snabb ökning av bränslen med låga utsläpp en av huvudorsakerna – vid sidan av ökad effektivitet och elektrifiering – till varför inga nya olje- och gasfält krävs utöver de som redan är godkända för utveckling.

Den faktiska utbyggnaden av bränslen med låga utsläpp är långt borta. Till exempel, trots det växande intresset för vätgas med låga koldioxidutsläpp, kommer pipelinen av planerade väteprojekt inte till de nivåer för användning 2030 som antyds av aviserade löften, och ännu mindre än de nivåer som krävs i NZE (vilket är nio gånger högre än i APS).

Det finns en överhängande risk för mer turbulens på energimarknaderna.

Världen investerar inte tillräckligt för att möta sina framtida energibehov, och osäkerhet kring politik och efterfrågekurvor skapar en stark risk för en volatil period framför energimarknaderna.

Övergångsrelaterade utgifter ökar gradvis, men är fortfarande långt ifrån vad som krävs för att möta den ökande efterfrågan på energitjänster på ett hållbart sätt. Underskottet är synligt inom alla sektorer och regioner.

Samtidigt är det belopp som spenderas på olja och naturgas, som dras ned av två priskollapser 2014-15 och 2020, inriktat på en värld av stagnerande eller till och med fallande efterfrågan på dessa bränslen. Utgifterna för olja och gas idag är ett av de mycket få områdena som är någorlunda väl anpassade till nivåerna i NZE fram till 2030.

IEA-analyser har upprepade gånger visat att en ökning av utgifterna för att öka utbyggnaden av ren energiteknik och infrastruktur är vägen ur denna återvändsgränd, men detta måste ske snabbt, annars kommer de globala energimarknaderna att möta en turbulent och volatil period framöver. Tydliga signaler och riktningar från beslutsfattare är avgörande. Om vägen framåt bara är grundad på goda avsikter, blir det verkligen en skakig resa.

Övergångar kan erbjuda ett visst skydd för konsumenterna mot olje- och gasprischocker.

Energiövergångar kan ge en dämpning från chocken av råvaruprisstoppar, om konsumenterna kan få hjälp att hantera förändringskostnaderna i förväg.

I ett transformerande energisystem som NZE är hushållen mindre beroende av olja och gas för att tillgodose sina energibehov, tack vare effektivitetsförbättringar, en övergång till el för mobilitet och en övergång från fossilbränsleeldade pannor för uppvärmning. Av dessa skäl är en stor råvaruprischock 2030 30 % mindre kostsam för hushållen i NZE jämfört med i STEP. För att nå denna punkt kommer det att krävas policyer som hjälper hushållen med de extra förhandskostnaderna för effektivitetsförbättringar och utrustning med låga utsläpp som elfordon och värmepumpar.

Eftersom el tar upp en allt större del av hushållens energiräkningar måste regeringar se till att elmarknaderna är motståndskraftiga genom att uppmuntra investeringar i flexibilitet, effektivitet och svar på efterfrågesidan.

I alla scenarier ökar andelen variabla förnybara energikällor i elproduktionen till 40-70 % år 2050 (och ännu högre i vissa regioner), jämfört med ett genomsnitt på knappt 10 % idag. I NZE finns det cirka 240 miljoner solcellsanläggningar på taken och 1,6 miljarder elbilar år 2050. Ett sådant system kommer att behöva fungera mycket flexibelt, möjliggjort av adekvat kapacitet, robusta nät, batterilagring och tillgängliga elkällor med låga utsläpp (som t.ex. vattenkraft, geotermisk och bioenergi, samt väte- och ammoniakeldade anläggningar eller små modulära kärnreaktorer). Den här typen av system kommer också att kräva digital teknik som kan stödja respons på efterfrågesidan och säkert hantera flerriktade flöden av data och energi.

Andra potentiella sårbarheter för energisäkerhet kräver noggrann vaksamhet.

Handelsmönster, producentpolitik och geopolitiska överväganden är fortfarande avgörande för energitryggheten, även när världen övergår till ett elektrifierat energisystem, rikt på förnybara källor.

Detta har delvis att göra med hur energiomvandlingar påverkar olja och gas i takt med att tillgången blir mer koncentrerad till en mindre grupp resursrika länder – även om deras ekonomier samtidigt utsätts för påfrestningar av lägre exportintäkter.

Högre eller mer volatila priser för kritiska mineraler som litium, kobolt, nickel, koppar och sällsynta jordartsmetaller kan bromsa globala framsteg mot en framtid med ren energi eller göra det dyrare. Prishöjningar för nyckelmineraler 2021 kan öka kostnaderna för solcellsmoduler, vindkraftverk, elfordonsbatterier (EV) och kraftledningar med 5-15 %. Om det fortsätter under perioden fram till 2030 i NZE skulle detta lägga till 700 miljarder USD till de investeringar som krävs för dessa tekniker. Kritiska mineraler, tillsammans med vätgasrika bränslen som ammoniak, blir också viktiga inslag i internationell energirelaterad handel; deras sammanlagda andel stiger från 13 % idag till 25 % i APS och till över 80 % i NZE år 2050.

Kostnaderna för passivitet i klimatfrågan är enorma, och energisektorn är i fara.

Extrema väderhändelser under det senaste året har belyst riskerna med okontrollerade klimatförändringar, och energisektorn kommer att känna av effekterna.

Idag står världens energiinfrastruktur redan inför ökande fysiska risker relaterade till klimatförändringar, vilket understryker det akuta behovet av att förbättra energisystemens motståndskraft. Vi uppskattar att omkring en fjärdedel av de globala elnäten för närvarande står inför en hög risk för destruktiva cyklonvindar, medan över 10 % av sändningsbara produktionsflottor och kustraffinaderier är benägna att drabbas av allvarliga kustöversvämningar, och en tredjedel av sötvattenkylda termiska kraftverk är belägna i områden med hög vattenstress.

I STEPS skulle frekvensen av extrema värmehändelser fördubblas till 2050 jämfört med idag – och de skulle vara cirka 120 % mer intensiva, vilket påverkar prestanda hos nät och värmeanläggningar samtidigt som efterfrågan på kyla ökar. Ett misslyckande med att påskynda övergången till ren energi skulle fortsätta att göra att människor utsätts för luftföroreningar. Idag andas 90 % av världens befolkning förorenad luft, vilket leder till över 5 miljoner förtida dödsfall per år. STEPS ser ett ökande antal för tidiga dödsfall till följd av luftföroreningar under det kommande decenniet. I NZE är det 2,2 miljoner färre förtida dödsfall per år till 2030, en minskning med 40 % från idag.

Det potentiella priset är enormt för dem som tar steget till den nya energiekonomin.

I NZE finns det en årlig marknadsmöjlighet som stiger långt över 1 biljon USD år 2050 för tillverkare av vindturbiner, solpaneler, litiumjonbatterier, elektrolysörer och bränsleceller.

Detta är i storlek jämförbart med den nuvarande globala oljemarknaden. Detta skapar enorma möjligheter för företag som är väl positionerade längs en växande uppsättning globala leveranskedjor. Även i ett mycket mer elektrifierat energisystem finns det stora öppningar för bränsleleverantörer: företag som producerar och levererar lågkoldioxidgaser år 2050 hanterar motsvarande nästan hälften av dagens globala naturgasmarknad. Sysselsättningen i områden med ren energi kommer att bli en mycket dynamisk del av arbetsmarknaderna, med tillväxt som mer än kompenserar för en nedgång i traditionella fossila bränslesektorer. Förutom att skapa jobb inom industrier för förnybar energi och energinätverk, ökar rena energiomställningar sysselsättningen inom områden som renoveringar och andra energieffektiviseringar i byggnader, och tillverkning av effektiva apparater och elektriska fordon och bränslecellsfordon. Totalt är ytterligare 13 miljoner arbetare sysselsatta inom ren energi och relaterade sektorer år 2030 i APS – och denna siffra fördubblas i NZE.

Att göra 2020-talet till decenniet för massiv utbyggnad av ren energi kommer att kräva entydig riktning från COP26.

Denna WEO-2021 ger skarpa varningar om den väg vi befinner oss på, men också en tydlig analys av de åtgärder som kan föra världen in på en väg mot en 1,5 °C framtid – med en stark bekräftelse på de fördelar som detta ger.

Regeringar är i förarsätet: alla från lokala samhällen till företag och investerare behöver vara med, men ingen har samma kapacitet som regeringar att styra energisystemet mot en säkrare destination.

Vägen framåt är svår och smal, särskilt om investeringarna fortsätter att falla under vad som krävs, men kärnbudskapet från WEO-2021 är ändå ett hoppfullt sådant.

Analysen beskriver tydligt vad mer som behöver göras under det avgörande nästa decenniet: ett laserliknande fokus på att driva ren elektrifiering, förbättra effektiviteten, minska metanutsläpp och turboladdningsinnovation – tillsammans med strategier för att låsa upp kapitalflöden till stöd för omställningar av ren energi och säkerställa tillförlitlighet och prisvärdhet.

Många av de beskrivna åtgärderna är kostnadseffektiva och kostnaderna för resten är obetydliga jämfört med de enorma riskerna för passivitet. Att förverkliga agendan som anges i denna WEO representerar en enorm möjlighet att förändra det globala energisystemet på ett sätt som förbättrar människors liv och försörjning. En våg av investeringar i en hållbar framtid måste drivas av en omisskännlig signal från Glasgow.

Länkar

WEO 2021
thefuture, IPCC_AR6_WGI_Homepage
WEO 2020
thefuture, IPCC_AR6_WGI-SPM
WEO 2019
thefuture, IPCC_AR6_WGI_Technical_Summary
WEO 2018
thefuture, IPCC_AR6_WGI_Full_Report

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev, så får du senaste nytt och andra uppdateringar.

Grattis - Du är nu medlem i Friends of thefuture!