De superrikas utsläpp driver vår planet till bristningsgränsen och förvärrar ojämlikhet. De förbrukar vår dyrbara koldioxidbudget på överdriven lyx och allt mer ackumulering av välstånd, med direkta och förödande konsekvenser för planeten och för världens fattigaste länder och samhällen.
Vi kan inte avvärja en total klimatkatastrof om inte kraven ställs på världens rikaste individer att göra dramatiska och omedelbara minskningar av utsläppen.
För att komma till rätta med klimat- och ojämlikhetskriserna måste regeringar agera och prioritera följande åtgärder för att minska utsläppen; få rika förorenare att betala och skapa nya system som prioriterar människor och en välmående planet.

1. Minska utsläppen från de rikaste.

a. Ta fram och genomför rättvisa och ambitiösa klimatplaner för att minska utsläppen enligt kraven i Parisavtalet.
b. Beskatta de superrika för att stävja deras överdrivna konsumtions- och investeringsrelaterade utsläpp och deras stöd till förorenande industrier.
c. Förbjud eller beskatta koldioxidintensiv lyxkonsumtion
d. Reglera företag och investerare för att radikalt och rättvist minska deras koldioxidutsläpp.

2. Se till att rika utsläppare får betala

3. Omstrukturera vår ekonomi och våra system till att leverera välmående  samhällen och en välmående planet.

För att hantera ojämlikhet och klimatkriser behöver vi också etablera nya system och åtgärder som främjar det dubbla målet; mänskligt välbefinnande och en välmående planet.

Alla regeringar måste:

• Sätta upp mål för att radikalt minska ekonomisk ojämlikhet. En betydande och varaktig minskning av klyftan mellan de rika och resten av världen är det enda som kan stoppa klimatförändringen och skapa social rättvisa. Regeringar bör åta sig ett globalt jämlikhetsmål som dramatiskt minskar  ojämlikheten mellan det globala nord och det globala syd. Både på global och på nationell nivå bör de samlade inkomsterna för de översta 10 % inte vara högre än för de lägsta 40 %. Landsägda nationella planer måste utvecklas för att minska ojämlikheten genom gemensamma processer som involverar alla grupper inom befolkningen.
• Gå bortom det bristfälliga målbegreppet om BNP-tillväxt och sätt nya mått på framsteg i centrum för offentliga policyer. Dessa måste fokusera på jämlikhet, mänskligt välbefinnande och en välmående planet.  De måste återspegla hur inkomst och förmögenhet är fördelad och fullt ut inkludera obetalt- och omsorgsarbete som utförs i oproportionerlig grad av kvinnor och marginaliserade personer.
• Avvisa det nyliberala ekonomiska tänkesättet och sätt staten i centrum för att leverera hälsosamma och välmående samhällen som är bra för människor och planeten. Detta innebär att förkasta antagandet att det enda sättet att omvandla vårt samhälle bort från fossilbränsleberoende är genom att möjliggöra och/eller subventionera privata aktörer. Det innebär också att åta sig strategiska offentliga investeringar i forskning och utveckling, tillhandahållande av tjänster, förnybar energi och offentliga transporter och infrastruktur.
• Omforma globala institutioner som Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och Världshandelsorganisationen (WTO), för att säkerställa att länderna i det globala syd har autonomt och politiskt utrymme för att bygga en bättre framtid för sitt folk.