The Plastic Waste Makers Index
The Plastic Waste Makers Index är en studie genomförd av Minderoo Foundation som identifierar källan till globalt plastavfall för engångsbruk.
Det avslöjar för första gången de 20 petrokemiska företagen som genererar mer än hälften av världens plastavfall för engångsbruk och de globala finansiella institutionerna som stöder dem.
Rapporten syftar till att öka transparensen i hela plastförsörjningskedjan, bortom varumärkena som Coca-Cola som utnämndes av ”Break Free from Plastic” som den främsta bidragsgivaren till plastföroreningar globalt.
Den avslöjar polymerproducenterna – ”grindvakterna” för plastproduktion, och de banker och investeringsföretag som möjliggör dem.
Utöver detta är Plastic Waste Makers Index ett verktyg för att hjälpa de namngivna företagen att bedöma deras klimat-avtryck för engångsplast och att mäta framsteg mot sina egna hållbarhetsmål, när de går över från jungfruliga fossila källor till mer cirkulära modeller.
Ett kritiskt steg mot målet att skapa en värld utan plastföroreningar är att ge större transparens i plastförsörjningskedjan – att bättre förstå dess materiella och ekonomiska flöden, dess miljöpåverkan, de åtaganden som företagen gör för hållbarhet och effektiviteten hos myndigheterna politik.
”Sverige genererar ca 32 kg engångsplast per person årligen
(#26 ”värst” globalt)”
Sammanfattning
Engångsplast – de billiga plastvarorna vi använder en gång och slänger sedan bort – är en symbol för plastkrisen.
Idag står engångsplast för över en tredjedel av plasten som produceras varje år, varav 98 procent tillverkas av fossila bränslen.
Det är inte förvånande att plast för engångsbruk också står för majoriteten av plast som kastas över hela världen: mer än 130 miljoner ton år 2019 – nästan alla bränns, begravs på deponi eller kastas direkt i miljön.
Kostnaden för plastavfall från engångsbruk är enorm. Av allt plast är det mest troligt att engångsplasten hamnar i våra hav, där de står för nästan all synlig förorening, omfattningen är i intervallet 5 till 13 miljoner ton varje år.
Väl där, bryts engångsplast så småningom ner till små partiklar som påverkar djurhälsan – och havets förmåga att lagra kol. Engångsplast innehåller kemiska tillsatser t.ex. mjukgörare som har hittats hos människor och är kopplade till en rad reproduktiva hälsoproblem.
Om tillväxten i plastproduktion för engångsbruk fortsätter i nuvarande takt kan den stå för fem till tio procent av världens växthusgasutsläpp till 2050.
Trots dessa hot har plastindustrin fått arbeta med minimal reglering och transparens i årtionden. Statlig politik, där den finns, tenderar att fokusera på det stora antalet företag som säljer färdiga plastprodukter. Relativt lite uppmärksamhet har ägnats åt det mindre antalet företag som utgör basen för försörjningskedjan, de som tillverkar ”polymerer” – byggstenarna för all plast – nästan uteslutande av fossila bränslen.
Dessa företag är källan till plastkrisen för engångsbruk: deras produktion av nya ”jungfru-polymerer” från fossila råvaror (olja, gas och kol) vidmakthåller ”take-make-waste” dynamiken i plastekonomin.
Stordriftsfördelarna för fossilbränslebaserad produktion undergräver övergången till en ”cirkulär” plastekonomi, med negativa effekter på avfallsuppsamlingsgraden, på hanteringen av uttjänta plastprodukter och på föroreningsgraden av plast. Fokus måste vara på att producera återvunna polymerer från plastavfall, på återanvändningsmodeller och på alternativa ersättningsmaterial.
En del av problemet är att vi inte kan hantera det vi inte kan mäta. I den här rapporten identifieras för första gången de företag som producerar de fem primära polymererna från fossila bränslen. Polymererna som genererar den stora majoriteten av allt plastavfall från engångsbruk globalt – och vilka investerare och banker finansierar dem.
I rapporten utvärderas också vilka företag som gör verkliga ansträngningar för att skapa en cirkulär plastekonomi och gör en uppskattning av hur produktion av jungfrupolymerer förväntas växa eller minska i framtiden.
De fem viktigaste lärdomarna…
År 2019 svarade 20 polymerproducenter för mer än hälften av allt engångsplast som genereras globalt - och de 100 största stod för 90 procent.
ExxonMobil och Dow – båda baserade i USA – toppar listan, följt av Kinabaserade Sinopec. Dessa tre företag står tillsammans för 16 procent av det globala engångsplastavfallet. Av cirka 300 polymerproducenter som är verksamma globalt håller en liten del ödet för världens plastkris i sina händer: deras val att fortsätta att producera jungfruliga polymerer snarare än återvunna polymerer kommer att få massiva återverkningar på hur mycket avfall som samlas in, som hanteras. och som läcker ut i miljön.
Stora globala investerare och banker möjliggör engångsplast-krisen.
Tjugo institutionella kapitalförvaltare – ledda av de amerikanska företagen Vanguard Group, BlackRock och Capital Group – äger mer än 300 miljarder US-dollar i aktier i moderbolagen till dessa polymerproducenter, varav uppskattningsvis 10 miljarder US-dollar kommer från produktion av jungfru-polymerer för engångsplast. Tjugo av världens största banker, inklusive Barclays, HSBC och Bank of America, beräknas ha lånat ut nästan 30 miljarder US-dollar för produktion av dessa polymerer sedan 2011.
Branschen har kollektivt misslyckats att övergå från fossila bränslebaserade råvaror.
De 100 största polymerproducenterna fortsätter att förlita sig nästan uteslutande på ”jungfruliga” (fossilbränslebaserade) råvaror. År 2019 svarade produktionen av återvunna polymerer från plastavfall – en ”cirkulär” modell – för högst två procent av den totala produktionen. Över 50 av dessa företag fick ”E” – lägsta möjliga – när de bedömdes för cirkularitet, vilket tyder på en fullständig brist på policyer, åtaganden eller mål. Ytterligare 26 företag, inklusive ExxonMobil och Taiwans Formosa Plastics Corporation, fick ett ”D” på grund av deras brist på tydliga mål / tidslinjer.
Planerad utbyggnad av produktionskapaciteten för jungfruliga polymerer hotar att överväldiga förhoppningarna om en cirkulär plastekonomi.
Under de närmaste fem åren kan den globala kapaciteten att producera jungfru-polymerer för engångsplast växa med över 30 procent – och med så mycket som 400 procent för enskilda företag. En miljökatastrof väntar: mycket av det resulterande engångsplastavfallet kommer att hamna som föroreningar i utvecklingsländer med dåliga avfallshanteringssystem. Den beräknade tillväxttakten i utbudet av dessa jungfru-polymerer är i linje med den historiska tillväxttakten i efterfrågan på engångsplast – något som sannolikt kommer att påverka investeringarna i nya, cirkulära produktionsmodeller och återanvändning om inte detta stimuleras med regleringar etc.
Avfall från engångsplast är ett grundmurat geopolitiskt problem.
Övergången från den linjära modellen (take-make-waste) för användning engångsplast kommer att kräva mer än företagsledarskap och ”upplysta” kapitalmarknader; det kommer att kräva en enorm politisk vilja. Detta understryks av den höga graden av statligt ägande hos dessa polymerproducenter – uppskattningsvis 30 procent av sektorn, värdemässigt, är statligt ägd, med Saudiarabien, Kina och Förenade Arabemiraten som de tre största. Dessutom kommer det sannolikt att krävas samordnade åtgärder på den internationella politiska scenen för att lösa djupt rotade regionala obalanser och orättvisor. Höginkomstländer förser vanligtvis låg- och medelinkomstländer med betydande volymer av polymerer; och medan den senare gruppen av länder genererar mycket mindre avfall från engångsplast per person, gäller det omvända när det handlar om felaktigt hanterat avfall och plastföroreningar.
Top 20 – Polymerproducenter, Investerare, Banker
Produktion av engångsplast
Produktkategorier
Miljoner ton (2019)
