Hållbar utveckling – Ingen kan göra det åt dig…!

Hållbar utveckling kan aldrig genomföras med ett totalitärt eller auktoritärt synsätt. Ingen kan bestämma hur din hållbara utveckling skall genomföras. Det strider helt enkelt mot flera av grundprinciperna för social hållbarhet.

Ändå finns det de som försöker. Det kan vara de som är så övertygade att just deras tänkesätt är det bästa eller rent av den enda. De som ser en möjlighet till ekonomisk vinning i att, på olika sätt, styra utveckling och genomförande. Eller de som inte vill att det nuvarande ekonomiska paradigmet (ohejdad marknadsekonomi) skall förändras.

Men hållbar utveckling är inte bara ett svar på hur, eller vad man skall göra. Det går djupare än så. Hållbar utveckling handlar framför allt om varför!

Hållbar utveckling kommer aldrig att nå bred spridning och förankring om den inte kan ena människor, organisationer och nationer kring varför det är viktigt. Därmed inte sagt att det krävs att alla är eniga, mer om det senare. Det är inte heller så att alla människors ”varför” är uniformt och ser likadant ut, det är avhängigt av mängder med omständigheter, omvärlden, förutsättningar, erfarenheter, arv m.m.

Idag finns det mängder av olika verktyg och metoder som påstås kunna hjälpa företag att bli hållbara. Både detaljerade och mer generella. På senare tid har det också dykt upp en lång rad olika datoriserade ”bokförings- och ledningssystem” som alla påstår att just de har lösningen för ditt företags hållbara utveckling. En del av dem har inbyggda funktioner för väsentlighetsanalyser, AI-support, hållbarhetsredovisning enligt olika ramverk (GRi, ESRS, Globala Målen, Paris-avtalet mm.).

Precis som alla andra datorprogram bygger dessa hjälpmedel på logisk, rationell hantering av data.
(Viktiga substanser i vår hjärna, som t.ex dopamin och oxytocin, finns inte i datorer och AI-system)

Allt detta låter kanske bra, om det inte var för en sak:

Mänskligt beslutsfattande är inte rationellt!

Vi människor fattar väldigt sällan beslut som inte ”känns bra”, oavsett hur mycket fakta och logik vi matas med. Ett bra exempel på hur detta fungerar i praktiken kan du se i Simon Sineks TED-Talk ”The Golden Circle” (2009, 18 minuter)

Med denna kunskap som grund:

Det hjälper inte hur mycket data, mätetal eller vetenskapliga fakta du presenterar. Om inte informationen når hjärnans limbiska system i ett ”format” som det kan processa, så är chansen att du får något beslut begränsad. Visst kan rationella beslut baserade på logik, fakta och data ändå fattas, men chansen är liten om det limbiska systemet har invändningar.

Detta kan säkerligen också vara en anledning till varför vetenskaplig fakta, oavsett hur omfattande och väl underbyggd den är, har svårt att nå fram till många människor – den presenteras ofta i ett format som inte når det limbiska systemet…  

Individualismen – ett hot eller möjlighet?

Jag har sett flera exempel på hur människor ibland uttrycker förakt för hur t.ex deltagarna i en utbildning eller åhörarna vid en föreläsning, efteråt inte agerar enligt de råd eller den kunskap som de förmedlat. Jag har t.o.m hört de som diskvalificerat hela grupper baserat på ålder, befattning eller andra ”generaliseringar”…

Det är ju bara ännu ett exempel på bristande insikt i vad som verkligen påverkar människor – deras ”varför”.

Samtidigt är detta i dagens alltmer individualistiska samhälle en stor utmaning; Hur får vi alla att utvecklas hållbart?

En sak tror jag vi kan enas om. Auktoritarism eller totalitarism är i grunden ohållbara tillvägagångssätt som aldrig kan komma ifråga. Detsamma gäller tillvägagångssätt med metoder eller system som inte interagerar med det limbiska systemet – med människors sociala behov av att förstå ”Varför”!

Kvarstår; ett demokratiskt förhållningssätt – förändring tillsammans!

I princip gäller detta i ”alla” grupper. Vi behöver naturligtvis dessutom vara lite vaksamma på målgruppen – vilka som ingår i de här 16-20%. I ett företag t.ex; är det ju viktigt att säkerställa att alla med strukturellt inflytande (Styrelse, VD, ledning, chefer etc.) inte befinner sig ”på fel ställe”. Men det är minst lika viktigt att de med informellt ledarskap är med på resan.

Glöm heller aldrig att några av de viktigaste sociala hållbarhetsfaktorerna handlar om hälsa, inflytande, kompetens, jämlikhet och mening… Skapa inte strukturella hinder – hållbar utveckling är inte och kommer aldrig att vara en ”Top-Down” övning, den måste vi göra tillsammans!

Den viktigaste resursen i alla organisationer är människorna. Se till att alla får möjlighet till delaktighet i utvecklingen.

(En lärdom från mängder av övningar är att hållbar utveckling bara till en liten del handlar om organisationen, det mesta handlar om människorna. Hållbar utveckling är inte något du lämnar kvar på jobbet efter arbetsdagens slut.)

Förändring

Hållbar utveckling innebär, precis som all utveckling, förändring. Det kan handla om fysisk förändring i affärsmodeller, produktionsmetoder, transporter o.s.v. Men den största och mest genomgripande förändringen handlar om insikt, inställning och attityd (”mindset”).

De flesta av oss tycker förändring är jobbigt i lite olika grad. (Se kurvan ovan) Samtidigt är de flesta medvetna om att den största anledningen till att vi inte bara kan stanna upp och vara ”nöjda som det är” beror på att omvärlden hela tiden förändras. Idag kanske snabbare än någonsin.

Studier har visat att mänsklig förändring genomgår ett antal faser. Ett åskådliggörande exempel, bland flera, är nedanstående ”förändringstrappa”.  Den visar inte bara exempel på vilka steg som behöver tas, den visar också på hinder som måste övervinnas för att kunna ta nästa steg.

Precis som när det gäller att fysiskt gå i trappor – vi har olika kondition och kan gå olika snabbt – så tar förändring olika lång tid beroende på våra förutsättningar. Detta måste vi förhålla oss till och hantera. Det finns dock även en annan likhet. Människor som ofta går i trappor tränar upp sin kondition… Förändringsbenägenhet ”tränas upp” av förändring.

Det finns många organisationer, och andra, som tror att man kan hoppa över förändringstrappan och istället ta ”hissen” direkt till genomförandefasen. De tror att det räcker med lite information och sedan införs nya rutiner för hur man skall göra. Orsakerna till detta synsätt kan vara många; …det är kostsamt och besvärligt att utbilda hela personalen, …det tar tid, …de behöver ju ändå inte veta allt – det räcker att de gör som vi har bestämt, o.s.v.

Med introduktionen av AI har detta ytterligare accentuerats… Många gånger förväntas vi bara acceptera data-genererade rationella fakta. (Vi förväntas inte bry oss om varifrån underliggande data hämtas, hur algoritmen gör utvalet, om verktyget har någon form av bias, eller intentionerna hos den som äger verktyget – bara acceptera…)

De viktigaste sociala principerna (Se FSSD-metoden) för hållbar utveckling handlar om hälsa, inflytande, kompetens, opartiskhet och mening. Genom att ”ta hissen” i ovanstående exempel negligerar man inte bara flera av de här principerna, man bygger strukturella hinder för människor att vara delaktiga i och utvecklas med förändringen – ett ohållbart tillvägagångssätt!

Hållbar utveckling gör vi tillsammans…

Vi människor är otroligt duktiga på förändring och anpassning. Det är det som gjort att vårt ”släkte” fått så stort genomslag på den här planeten.

När vi nu står inför ett, närmast oöverstigligt, hinder för fortsatt mänsklig existens, är det just vår gemensamma förmåga till förändring och anpassning som kan rädda oss.

Det är vår förmåga att ensamma och tillsammans med andra bygga den kompetens vi behöver för att kunna leva hållbart på den här planeten, vår förmåga till omtanke om andras hälsa, inflytande och opartiskhet, vår tillit till varandra och sist, men inte minst; Den känsla av mening som infinner sig när vi ger våra barn och kommande generationer förutsättningar att leva ett gott liv i balans med naturen.