Politisk ideologi har blivit den nya formen av hållbarhetsförnekelse. I stället för att ifrågasätta vetenskapliga fakta direkt, görs motståndet mot hållbar utveckling allt oftare genom ideologiska argument, identitetspolitik och partipolära narrativ.
Det innebär att hållbarhetsfrågor inte längre diskuteras utifrån evidens, utan utifrån grupptillhörighet och politiska lojaliteter. Fakta filtreras genom ideologiska linser, vilket leder till polarisering, misstänkliggörande av vetenskap och en förskjutning där hållbarhetsfrågor reduceras till kulturkrig.
Den brittiska säkerhetsrapporten (MI6) som publicerades under hösten slår fast att global ekosystemkollaps är en direkt och akut säkerhetsrisk, inte enbart en miljöfråga.
Jag är inte motståndare till AI – jag är försiktigt optimistisk och använder det själv ibland – men jag är också skeptisk. Framför allt är jag skeptisk till den naiva, nästan religiösa tron att AI skulle vara lösningen på “allt”. Skeptisk mot alla som negligerar riskerna… Jag har tittat lite på några AI-relaterade risker/faror.
Styrs dina – eller ditt företags – hållbarhetsinsatser av ambitionen att göra minsta möjliga för att undvika kritik eller negativ publicitet? Eller handlar det om att inte sticka ut från branschkollegorna?
Om svaret är ja, då är ni sannolikt starkt präglade av det rådande ”hållbarhetsklimatet”.
Verksamheten hos banker, finansbolag, investerare etc. inom finanssektorn förväxlas ofta med att skapa värde. Inte minst vill aktörerna själva gärna framhålla detta. Men det är inte sant – De skapar inte värde, de bygger ”högar av pengar”. Pengar som, i den bästa av världar, kan användas för att skapa värde (Latent värde), men som lika ofta förstör värde.
Dagens marknadsekonomiska affärsmodeller och verksamheter, business-as-usual, är de modeller som under de senaste årtiondena har skapat det ohållbara samhälle vi nu lever i.
Lyft blicken – framtiden måste bygga på vetenskaplig grund, inte på påhittade marknadsekonomiska teorier!
Det är inte hållbarhet eller olika EU-regler som skall integreras i affärsmodellen – det är företagens affärsmodeller som måste förändras så att de bidrar till ett välmående samhälle på en välmående planet.
Hur duktigt ett företag är på hållbarhet, styrs inte av hur väl det uppfyller lagar och EU-regler om hållbarhetsredovisning, avlägsna mål om minskade CO2-utsläpp, placering på finansmarknadernas olika hållbarhetsindex eller galor som premierar den ”bästa hållbarhetsrapporten”.
Det styrs av hur väl ett faktabaserat hållbart förhållningssätt är integrerat i ”ryggraden” på företaget och alla dess medarbetare (Varför). Det manifesteras sedan av de handlingar man gör och de beslut man fattar. (Hur och Vad)
Ibland framförs åsikter om att; ”Vi kan inte bara berätta hur illa klimatkrisen är, det måste finnas med hopp också…”
Men om vi hela tiden skjuter den globala hållbarhets- och klimatkrisen framför oss genom att påstå att det fortfarande finns hopp, kommer vi ju aldrig att behandla krisen som den existensiella och akuta kris det är.
Hållbar utveckling kan aldrig genomföras med ett totalitärt eller auktoritärt synsätt. Ingen kan bestämma hur din hållbara utveckling skall genomföras. Det strider helt enkelt mot flera av grundprinciperna för social hållbarhet.
Att minska ”skadeeffekterna” är ju samma sak som att ge en alkoholist huvudvärkstabletter mot baksmälla – det minskar ”skadeeffekterna”, men har ju absolut ingen verkan på det grundläggande problemet – snarare tvärt emot.
