Hållbar utveckling; Det handlar om människorna, inte bara om mätetal och fakta!

Förr laddade jag alltid upp med mängder av fakta och data inför möten med tänkbara kunder. Jag läste igenom deras hemsidor och gjorde noggranna förberedelser o.s.v. Någonstans i bakhuvudet hade väl något gammalt sälj-seminarium lämnat spår av (utdaterad) jargong om att ha ”hiss-pitchar” och ”USP:ar” klara inför första mötet med kunden.

Det har jag slutat med!

Efter att ha hjälpt företag med hållbarhetsrådgivning och hållbar utveckling under många år, har jag insett att hållbar utveckling till absolut största delen handlar om människorna i en organisation – fungerar inte personkemin, delar vi inte värderingar, saknas tilliten, så blir det inget givande samarbete för någon av oss.

Väldigt få människor är helt rationella. De allra flesta av oss är komplexa, tänkande individer med integritet, värderingar, känslor, erfarenheter och åsikter. Mycket av det vi gör och besluten vi tar grundar sig på en mix av allt detta, något som vi ofta kallar för magkänsla. Detta är ett beteende som är nedärvt i vårt DNA.

Att bombardera någon med fakta om hur och vad de skall göra för att lyckas med sin hållbara utveckling når inte fram till ”magkänslan”, det behövs något mer. Något som berör och känns ”rätt i magen”.

Empati – en allt större bristvara.

Jag läste någonstans att Elon Musk, i en podcast, nyligen hade sagt något i stil med; ”Den västerländska civilisationens grundläggande svaghet är empati…”

Detta är ju ren okunnighet. All forskning visar att den viktigaste anledningen till att vi människor som art har nått sådan framgång kan härledas till vår förmåga att samarbeta. När vi tillsammans känner oss säkra och har tillit till varandra ökar vår kollektiva intelligens.

Bristen på empati har blivit allt tydligare på alla nivåer. Idag kan man knappast öppna en dagstidning eller se på ett nyhetsprogram utan att mötas av uttalanden om att alla länder i NATO skall lägga minst 5% av sin statsbudget på vapen och militära system, alla ”mellanhavanden” skall uppenbarligen lösas med vapen framöver. Debatten om vilken typ av ”-ism” man tillhör eller stöder tillåts överskugga det faktum att en regering samtidigt tillåts att utrota ett folk, att mörda barn, kvinnor och män inför hela världens öppna ögon. En clown i ett stort västerländskt land påstår att han har rätten att rita om ett annat lands gränser för att han är ”god vän” med angriparen. Den skeva synen på mänskliga rättigheter och mångfald hos samma clown accepteras av näringslivets giganter för att ”det är bra för affärerna”…

De egenskaper hos mänskligheten som är den mest framträdande orsaken till att vi nått sån framgång håller snabbt på att förstöras. Makthunger, ekonomisk girighet och egoism, i olika förklädnader, tillåts härja fritt. Demokratiska system trängs alltmer undan till förmån för ekonomiskt utnyttjande system och oligarker.

Samma egenskaper, empati och tillit, är kritiska för att uppnå social hållbarhet…

”I have cherished the ideal of a democratic and free society in which all persons live together in harmony and with equal opportunities. It is an ideal which I hope to live for and to achieve”
– Nelson Mandela –

Elitism – att tro man vet bäst…

Förutom att det är ”oattraktivt”, så tycker de allra flesta av oss inte särskilt mycket om människor som försöker påtvinga oss sin åsikt eller sin metod. Det gäller oavsett hur korrekt eller faktaunderbyggd den är.

De flesta av oss tycker helt enkelt inte om att bli ”sålda” något. Vi kan däremot tänka oss att ”köpa” något om vi känner att fakta och övriga intryck stämmer med vår magkänsla. Något vi kan stå för, något som ”känns” rätt.
(Tyvärr finns det ju en del som saknar den ryggraden om de ser att det kan påverka deras ekonomiska vinning…)

Arrogans är ett annat närbesläktat ord, med den skillnaden att det kanske ännu mer förstärker motviljan att ta till sig nya intryck och ny kunskap – ”Jag hör vad du säger, men jag bryr mig inte!”   

Häromdagen fick jag kommentaren; ”Vad vet de om att driva företag…” när jag frågade en leverantör av hållbarhetstjänster varför de inte inkluderade barn och ungdomar i sin målgrupp och sitt ekosystem. Förutom bristen på empati förundrade det mig hur man, strukturellt och partiskt, exkluderade unga människor från att ha inflytande, kunna inhämta kunskap och skapa mening i en tid när klimat- och hållbarhetskrisen blir alltmer påtaglig. Barn och ungdomar är ju, de facto, de som skall leva i den hållbara värld vi föreställer oss.

Det är lite som den nuvarande kärnkraftdebatten. Dagens politiker bestämmer att; för att kunna bibehålla vår nuvarande extraktiva och ohållbara livsstil, skall vi bygga extremt dyr, farlig och ohållbar kärnkraft. Notan för det, i form av förstörda ekologiska system, klimatkris, livstidslång förvaring av radioaktivt avfall och nu senast enorma ekonomiska förpliktelser, överlämnar man till våra barn och kommande generationer… i synnerhet till de som ännu inte har rösträtt…

Hållbarhet – ett förhållningssätt!

Är hållbarhet ett mål som är möjligt att uppnå?
Det kanske kan tyckas vara en konstig fråga från en hållbarhetsrådgivare. Låt mig förklara.

Hållbarhet är inte ett mål som vi kan uppnå.
Det är ett tillstånd vi måste befinna oss i.

Vi lever i en komplex verklighet som ständigt förändras. Konsekvensen av detta är att vi inte kan detaljutforma och tidbestämma ett mål för när vi skall vara hållbara – eftersom omvärlden då sannolikt ser helt annorlunda ut.

Hållbarhet är m.a.o. inte en statisk punkt vi kan uppnå, det är ett tillstånd vi måste befinna oss i – hela tiden!

Vi människor måste alltså kontinuerligt stämma av och säkerställa att alla våra handlingar är hållbara.

Det enda sättet att hantera detta är att ha tydliga ”gränsvillkor” som inte får överskridas.
(Ta gärna en titt på FSSD-metodens ”Hållbarhetsprinciper”. De är baserade på naturens lagar och vetenskap)

Med hjälp av generella gränsvillkor som är tillämpliga i alla sammanhang, i politiken, på företaget och i privatlivet fungerar detta. Hållbarhet kan då likställas med andra ”värderingar” och förhållningssätt som vi använder i vårt dagliga liv. Om du t.ex värderar ärlighet högt, så är du väl inte ärlig bara i vissa situationer och oärlig i andra sammanhang…?

Målet för hållbar utveckling är m.a.o en inneboende vilja att skapa och upprätthålla ett välmående samhälle på en välmående planet.

Ouppnåeliga fantasimål !?

När jag läser organisationers hållbarhetsrapporter och kommunikation kring hållbarhet är det slående hur alla, nästan utan undantag, anger mål på än det ena, än det andra utan minsta koppling till hur hela omvärlden samtidigt förändras.
Dessutom utan koppling/kontext till vad som verkligen krävs för att vara hållbar.
Vanligast är ju mål rörande CO₂-utsläpp – bara en av väldigt många parametrar kopplade till hållbarhet.

Detta är ju ett ganska omvärldsfrämmande förhållningssätt. Nästan som att man lever i en parallell verklighet, en bubbla, där den egna verksamheten inte har något samröre med vår planets verkliga och komplexa naturliga kretslopp.
”Om verkligheten och vår målbild inte överensstämmer – så gäller vår målbild…?”

Har de någonsin funderat på hur t.ex barn och ungas psykiska hälsa och tillit påverkas av att företag påstår att de har planer för att uppnå mål som i verkligheten redan har passerats… Mål som i mycket stor grad påverkar barn och ungas möjlighet till ett bra liv…

Det är inte målen som är det viktiga, det är vad som görs här och nu! 

Tips till företag och organisationer – alla skall med!

Ett av de största misstagen jag ofta ser, kopplat till hållbar utveckling, är hur många företag exkluderar medarbetare från inflytande och lärande. (Gränsvillkor för social hållbarhet)

Jag vet inte vad detta beror på. Det kan vara att man inte vill ta kostnaden för att utbilda alla personal. Det kan vara att man tycker att det räcker om de bara följer de nya rutiner man tar fram. I värsta fall kan det vara att man inte vill ha välutbildad personal eftersom det kan medföra intern kritik på företagets hållbarhetsarbete…

Ett vanligt scenario: Någon på ledningsnivå blir uppmärksammad på att det pratas om hållbarhet, eller så ställer nya regler och lagar krav på t.ex hållbarhetsredovisning. Uppgiften att hantera detta delegeras till lämplig person/avdelning som utarbetar en strategi, nya rutiner, inhandlar ev. IT-stöd etc. för att kunna möta de nya kraven. Efter godkännande av företagets ledning rullas detta sedan, tillsammas med nödvändig information, ut i organisationen.
Informationen är oftast utformad på ”need-to-know” basis; Lite bakgrund, företagets mål och nya rutiner.

Medvetet eller omedvetet skapar man på det här sättet inte bara en ”bubbla” eller ett ”stuprör” runt företagets utveckling. Man utser samtidigt sig själv som den enda ”rättmätiga” tolkaren av begreppet hållbarhet.

En beprövad lösning – väl värd att dra lärdom av.

Hållbar utveckling är minst lika mycket en personlig (inre) omställningsresa som det handlar om strategi, affärsplaner, metoder, rutiner och rapporter. Till skillnad från t.ex införandet av nya dokumentationsrutiner, införandet av ett nytt IT-system eller liknande, är hållbar utveckling inte något som man lämnar kvar på jobbet när man går hem.

Hållbar utveckling är inte en ”top-down” resa. Det är en resa som hela organisationen gör tillsammans. Som beskrivits tidigare så handlar förändringen inte bara om Hur och Vad man gör för att vara hållbar. Det handlar framförallt om Varför man skall vara hållbar – d.v.s hur man förhåller sig till samhället och planeten.

Hållbar utveckling är inte heller ett avgränsat projekt som, när det är genomfört, kan ”läggas till handlingarna”. Det är en förändring av organisationens och alla medarbetares förhållningssätt som gäller ”för all framtid…!”

All utveckling börjar med att bygga upp kunskap hos alla de som berörs.
Kunskap och anpassningsförmåga är dessutom en väldigt viktig social hållbarhetsparameter.

Psst! Väl underbyggd och faktabaserad kunskap är ovärderligt! Om inte din organisation ser till att alla medarbetare får tillgång till den – vem utbildar dem då? (Kanske TikTok, X, Truth Social, FaceBook eller Instagram kan göra jobbet eller kanske ”ingen alls”…)

Två saker är helt grundläggande för hur du och din organisation kommer att lyckas med er ”hållbarhetsresa”:

1. Gemensam bild av omvärlden

2. Gemensam bild av vad hållbarhet verkligen är – ett gemensamt förhållningssätt

Genom att lära sig förstå och tillämpa ett set med generella faktabaserade gränsvillkor för hållbarhet, t.ex FSSD-metodens åtta Hållbarhetsprinciper, skapas ett grundläggande förhållningssätt som styr våra val och beteenden i alla situationer.
(I privatlivet, företaget och samhället)

Generella villkor kräver lite mer ansträngning och förståelse när de tillämpas, jämfört med fördefinierade ”checklistor”, men fördelen är uppenbar – de fungerar i alla situationer.

För specifika återkommande situationer kan de, efter hand, kompletteras med lämpliga ”verktyg” som både möjliggör djupare analys och förenklad hantering i det löpande arbetet.

Psst! Ett vanligt misstag som väldigt ofta görs är att ersätta förhållningssätt med specifika utpekade mål. Det kan t.ex handla om CO₂-utsläpp, Paris-avtalet, De Globala Målen för hållbar utveckling eller något annat. Misstaget är lätt att göra – då slipper man ju tänka själv. Men ett specifikt mål kan aldrig ersätta en grundläggande uppfattning.

Manegen är krattad – dags att starta och genomföra ”resan”.

Med ”grundkunskaperna” och ”förhållningssättet”på plats finns nu förutsättningarna för organisationens hållbarhetsresa. Tack vare att alla i organisationen vet förutsättningarna skapas den laganda som kännetecknar ett vinnande lag. Det skapar också en dynamik där ALLA äger frågan, och alla är ansvariga för genomförandet.

Hur den fortsatta resan skall se ut är ju avhängigt av många parametrar. Det kan handla om hur organisation ser ut, var ni befinner sig nu, kopplingar till omvärlden, krav från ägare, verksamhetsområde o.s.v.

Viktigast av allt:

Att äga ”resan” !

Fall inte för frestelsen att omedelbart ”hoppa på” vad andra gör; olika certifieringssystem, system för hållbarhetsrapportering etc. Det är oerhört lätt att ryckas med i trender och vad som kan förefalla vara ”enkla lösningar”.
(Hållbar omställning kommer inte att vara enkelt – alla som påstår det, har inte förstått utmaningen)

Genomför steg 1 och 2, ovan först, i alla fall på ”ledningsnivå”, så att ni kan ta ett väl underbyggt beslut om hur ”resan” skall utformas! Hållbarhet skall, så småningom, finnas i grunden för organisationens verksamhet.
Ingen utomstående kan, eller förstår er verksamhet, era förutsättningar och era visioner bättre än ni som bedriver den.

Studera beprövade generella lösningar. Lösningar som hanterar alla hållbarhetsaspekter på ”systemnivå”, inte bara enskilda parametrar (som t.ex CO₂-utsläpp, eller hållbarhetsredovisning). Titta på och integrera vad ni redan har. Öka inte arbetsbördan utan att först vara klar över behovet och nyttan.

Psst: Jag vill inte på något sätt framstå som ”elitistisk” eller påtvingande, vill bara tipsa om en välbeprövad metodik som jag har väldigt god erfarenhet av och som fungerar som ett ”operativsystem” till vilket du sedan kan koppla andra mer specifika verktyg för t.ex insamling av CO₂ och andra parametrar, verktyg för hållbarhetsrapportering, mångfald, kvalitet o.s.v. – FSSD-metoden Ta en titt på den när ni utvärderar olika ”resvägar”.

Slutord

Hur duktigt ett företag är på hållbarhet, styrs inte av hur väl det uppfyller lagar och EU-regler om hållbarhetsredovisning, avlägsna mål om minskade CO₂-utsläpp, placering på finansmarknadernas olika hållbarhetsindex eller galor som premierar den ”bästa hållbarhetsrapporten”. Det styrs av hur väl ett faktabaserat hållbart förhållningssätt är integrerat i ”ryggraden” på företaget och alla dess medarbetare (Varför). Det manifesteras sedan av de handlingar man gör och de beslut man fattar. (Hur och Vad)

Ett företag eller en person som ”har ryggrad” är inte rädd för att stå upp för vad de tror på, även om det är svårt eller ovedersägligt. De är inte rädda för att fatta beslut eller ta ställning för hållbarhet.

Alla ”hållbarhetsresor” ser olika ut. Alla organisationer har sina egenheter och utmaningar. Kunskap inom hela organisationen är helt centralt för att uppnå ett bra resultat!  Glöm inte att kunskap, till skillnad från information kräver att man förstår och kan tillämpa information och idéer.

”Tell me and I forget, tech me and I may remember, involve me and i learn.”
– Benjamin Franklin, 1706-1790, Founding Father of the United States –

Tänk också på att de medarbetare som inte stöder de beslut som fattas och den inriktning som företagets satsningar på hållbar utveckling har – sannolikt kommer att söka sig bort från företaget.

– Om företagets ambition är hög, innebär det att de som vill bromsa förflyttningen till en hållbar framtid lämnar.
– Om företagets ambition är låg innebär det att de som verkligen vill skapa en hållbar framtid lämnar…

Detsamma gäller naturligtvis för möjligheten att attrahera nya medarbetare.

Kom alltid ihåg: Social hållbarhet handlar om empati och tillit och att inte skapa strukturella hinder för människors; hälsa, inflytande, kompetens, opartiskhet eller mening. (Läs mer: FSSD-metoden)