Klimatkompensation – nutidens ”avlatsbrev”…?!

av | Okt 31, 2017 | Blogg

Har du någon gång funderat på att klimatkompensera; t.ex. din flygresa på semestern eller kanske företagets verksamhet… Kanske har du blivit lite fundersam. Det verkar ju vara ”ganska billigt” – är det verkligen så lätt att bli ”klimatneutral”. 

www.thefuture.se…Går det verkligen att kompensera för sina utsläpp? 

Är det inte bara ett sätt att försöka köpa ett ”rent samvete”…

Här är några viktiga ”parametrar” att ta med i funderingarna.

 

Bakgrund – kolcykeln

Ta en titt på bilden här ovanför. Den beskriver förenklat huvuddragen i vår planets kolcykel. (enl. IPCC, 2007)
Väldigt förenklat, så bör man nog egentligen också prata om två ”huvudcykler”:

  • Den ”snabba cykeln” som främst utgörs av utbytet mellan Atmosfären, Biosfären och Hydrosfären. Här sker ett stort dubbelriktat utbyte kontinuerligt. Solen och fotosyntesen är den huvudsakliga drivkraften som påverkar ett komplext system av kretslopp och näringskedjor.
    (I dagligt tal benämner vi ibland ämnen och materia i den snabba cykeln för ”Förnyelsebara”)
  • Den ”långsamma cykeln” som avser utbytet mellan ”Litosfären” och de övriga sfärerna. Det här utbytet sker normalt över väldigt lång tid, flera miljoner år, T.ex. genom erosion, ”vulkanutbrott”, sedimentering och mineralisering. (I dagligt tal kallar vi ibland ämnen och materia i den långsamma cykeln för ”Fossila”)
    I mänsklighetens ”tidsskala” kan man, mycket förenklat, säga att utbytet med Litosfären är ”enkelriktat” – vi utvinner olika ämnen, mineraler och fossila bränslen.

Vårt största och mest akuta klimatproblem är utan tvekan starkt relaterat till den påverkan mänskligheten haft på den långsamma kolcykeln. Vi har på ett fåtal decennier återfört enorma mängder kol till atmosfären. Kol som det har tagit miljontals år för den långsamma cykeln att ”avlägsna/binda” från den snabba kolcykeln. Så att dess kretslopp och balans skall kunna fungera optimalt och ge de livsbetingelser som kännetecknat vår tid på jorden. …Hittills…

Samtidigt så påverkar vi på en mängd andra sätt även den snabba kolcykel. T.ex genom avskogning, monokulturer, industriellt jordbruk, storskalig djuruppfödning, ändrad markanvändning/utarmning, biobränsleanvändning, förbränning, uppvärmning, föroreningar, konstgödning etc.

Trots att vi genom forskningen vet väldigt mycket om planetens kolcykler, finns det ändå stor osäkerhet kring olika typer av tröskeleffekter och dess inverkan på vårt klimat. Vad händer t.ex. om de växthusgaser som idag finns bundna i tundran/permafrost, frigörs. Om en högre temperatur gör att den börjar smälta, eller om ”metanhydrat” frigörs från havsbotten när havstemperaturen stiger…

 

Additionalitet

– Vad är det som säger att kompensationsprojektet inte skulle kunna ha skett ändå? www.thefuture.se

Alla länder (utom två ett; USA och Syrien) har skrivit på Parisavtalet och därigenom ”förbundit” sig att vidta åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.
Storleken på respektive lands åtagande varierar och har ”fastställts” på frivillig basis av varje land.

Forskarrapporter har på senare tid tydligt visat att de åtaganden som för närvarande avgivits inte räcker på långa vägar, om vi skall klara att hålla temperaturökningen under +2 °C-målet – vi är snarare på väg att passera +3 °C, med råge.

Länderna måste alltså öka sina åtaganden och takten rejält, kanske fördubbla eller mer…

Att det med det scenariot som bas skulle finnas länder, som utöver sina nuvarande utlovade åtagande och det ökade åtagande som är nödvändigt, har kapacitet att därutöver ytterligare kompensera för andra länders eller företags utsläpp är kanske inte helt lätt att tro på. Men annars är det ju ingen additionalitet… eller?

Att få hjälp med finansieringen av utsläppsminskande projekt som man då ändå inte får tillgodoräkna sig utsläppsminskningen för, eftersom den tillfaller finansiären… kanske är det lite tveksamt…?

Klimatkompensationsprojekt måste på ett väldigt tydligt sätt kunna visa att motsvarande klimatnytta inte skulle ha skett utan projektets åtgärder för att kunna hävda att det levererar verkliga kompensationer. I annat fall är ju risken att pengarna pumpas in i förändringar som skulle skett även utan projektet, och anspråken på ”kompensation” vore därmed falska.

 

Permanens

– Att garantera att utsläpp tas ut från atmosfären på en permanent basis! www.thefuture.se

Utsläpp stannar ju i atmosfären i hundratals, om inte i tusentals år. Det är därför nödvändigt att garantera att den kompensation som du eventuellt köper tar hand om utsläppen permanent.

Bilden på ”Kolcykeln” ovan kommer från IPCC och visar i huvudsak hur kol-balansen (bl.a. CO2) på jorden ser ut. 

Utbytet mellan Atmosfären och Biosfären, resp. Hydrosfären är stort, dubbelriktat och i relativt god balans över tiden. Olika naturliga kretslopp i resp. sfär tar upp och avger kol och ser till att balansen kvarstår.

Utbytet med Litosfären (”jordens skorpa och övre del av manteln”) är däremot oerhört långsamt när det sker på naturlig väg; T.ex. tar det >300 miljoner år för stenkol att bildas av förmultnade växtdelar. Oljan och naturgasen är sannolikt ännu äldre (>50 – 500 miljoner år) och en del av den har kanske t.o.m. sitt ursprung från de cyanobakterier (”blå-gröna alger”, som mha fotosyntesen binder koldioxid och producerar syre som biprodukt) som för >2-3 miljarder år sedan reducerade koldioxidhalten i atmosfären samtidigt som de ökade syrehalten till den sammansättning som vi nu har och som är optimal för livets utveckling.

När vi nu förbränner fossila bränslen i en väldigt hög takt återförs kol (”CO2”) som varit utanför de ”snabbare” kretsloppen under väldigt lång tid (permanent). Det medför att CO2-halten i atmosfären ökar snabbt och nu är på en rekordhög nivå, >400 ppm. En nivå som vi inte haft under de senaste 2-3 miljoner åren.

Klimatkompensationsprojekt måste på ett väldigt tydligt sätt kunna visa och garantera att utsläpp tas ut från atmosfären på ett ”permanent” sätt. I annat fall är ju anspråken på ”kompensation” falska.

”…det är omöjligt att kvantifiera med någon meningsfull säkerhetsnivå över de tidsramar som är viktiga. Att göra det skulle förutsätta förutsägelser som kunde ha förutsett Internet och lågprisflygbolag som följder av Marconis uppfinning av telegrafen, år 1901 och bröderna Wrights första flygtur, år 1903…” (Kevin Anderson)

Exempel: Ett projekt som ”klimatkompenserar” genom trädplantering måste garantera att koldioxiden som lagras i träden förblir där under en längre tidsperiod än vad vi realistiskt kan planera inför (>+100 år). Detta trots att utbetalning av ”kompenseringspengar” endast sker under en begränsad tid, medan träden förväntas stå kvar mycket längre. Timmer kan brytas ned och skogar löper risk att bli angripna av skadedjur, sjukdomar, torka och bränder. Därtill kan människors beslut vad gäller markanvändning förändras.
Dessutom har ju ett träd ett eget normalt balanserat kretslopp som ingår i den ”snabba cykeln” som också måste ingå och hanteras i beräkningen…

 

Summering…

Hur man än räknar och funderar så blir det enkla svaret;
Klimatkompensation ÄR nutidens avlatsbrev – ett väldigt tveksamt försök att köpa sig fri från ansvar!

Eller som klimatforskaren, professor Kevin Anderson uttrycker det:

”Offsetting is worse than doing nothing. It is without scientific legitimacy, is dangerously misleading and almost certainly contributes to a net increase in the absolute rate of global emissions growth!”

Ekvationen går liksom inte ihop…

Den senaste rapporten från FN (Emissions Gap Report 2017) visar tydligt att de utfästelser som världens länder redan gjorts i förhållande till Parisavtalets max +2ºC mål, är långt ifrån tillräckliga. Sannolikt behöver minskningen kanske dubbleras eller mer och minskningstakten snabbas på ytterligare. Det handlar inte om att bromsa ”ökningen” – det handlar om reell minskning!

Kompensation innebär ju egentligen bara att ansvaret för utsläppet ”flyttas” – någon annanstans, eller i tiden. Själva utsläppet finns ju kvar! Kompensationen minskar inte vår redan alltför höga utsläppsnivå överhuvudtaget. Visst, i absolut bästa fall, kanske den bromsar fortsatt ökning något, men planeten är i akut behov av en minskning. Det är hela världens forskarkår eniga om!

www.thefuture.seKompensation, oavsett omfattning, försvagar dessutom dagens drivkrafter för förändring och motverkar innovation för en framtid med lägre koldioxidutsläpp.

Det motverkar dessutom marknadssignaler för att t.ex. förbättra resmöjligheter med lägre koldioxidutsläpp och bättre teknik för videokonferenser etc, samtidigt som man indirekt skapar ”inlåsnings-effekter” och uppmuntrar till business-as-usual. T.ex. fortsatta investeringar i kapitalintensiva flygplatser och nya flygplan, tillsammans med vägar, hamnar och fossila kraftverk.

Effektiva klimatinsatser är nödvändiga och brådskande. Vi behöver därför ta till mer drastiska åtgärder för att minska våra utsläpp, och vi borde ha satt igång på allvar för länge sedan. Alla kan göra mer, och regeringar och företag har en betydande roll att spela, inte bara individer.

Klimatkrisen är akut, ”tidsfönstret” för åtgärder krymper väldigt snabbt!

Share This