Hållbart ledarskap – kräver mer än koldioxidberäkningar och årliga redovisningar!

I år träder EU:s direktiv om årlig hållbarhetsredovisning enligt CSRD/ESRS i kraft. Börsnoterade företag, banker, försäkringsbolag och några andra (Länk) måste följa de nya redovisningsreglerna för upprättande av sin redovisning avseende år 2024. Övriga stora företag får ”respit” till 2025 års redovisning.

Många kanske tror att EU:s nya redovisningskrav kommer att medföra stora förändringar och att näringslivet nu, i rask takt, kommer att bli hållbart. Men tyvärr! Ingenting tyder på att det blir så. Det blir bara ännu mer siffror och ord.

Väldigt lite av kraven på innehållet i hållbarhetsredovisningen är obligatoriska. (12 av totalt 82 kriterier)
Dessa tolv kriterier är dessutom huvudsakligen av beskrivande karaktär och handlar om att i text beskriva hur företaget arbetar med hållbarhetsfrågor, vad man tycker är viktigt, hur organisation, styrning och ansvar ser ut etc.

Det finns inga obligatoriska mätetal. Företagen skall själva föreslå vad de anser väsentligt att redovisa. Låt vara att väsentligheten nu skall vara ”dubbel”, men ingenting förändras i grunden jämfört med nuvarande redovisningskrav. Man utgår fortfarande från ”nuläget”. Alla förändringar/”förbättringar” redovisas inkrementellt. Utöver ett vagt krav på minskning av koldioxidutsläpp, finns väldigt få (inga) konkreta övergripande gränsvärden eller KPI:er att förhålla sig till, eller uppnå.

För alla som följt processen är det ganska tydligt hur kraven kontinuerligt vattnats ur och blivit allt mindre obligatoriska.
Hur särintressen drivit fram diverse kompromisser och hur man medvetet (?) undvikit att hantera komplexiteten med hållbar utveckling. (Kanske förutsätter man att komplexiteten hanteras av andra, eller av det politiska systemet…)

Statens offentlig utredningar

I slutbetänkande av ”Utredningen om hållbarhetsredovisning”, SOU 2023:435, kan bl.a. följande läsas:

”Det ska finnas en beskrivning av de tidsbundna mål i relation till hållbarhetsfrågorna som företaget eller koncernen har satt upp, inbegripet absoluta mål för minskning av växthusgaser för åtminstone 2030 och 2050, och av de framsteg som har gjorts för att uppnå dessa mål. Det ska även specificeras om hållbarhetsmålen grundar sig på vederhäftiga vetenskapliga bevis (?)”.

Finns det alltså inte ens krav på att; av företaget angivna hållbarhetsmål måste grunda sig på vetenskapliga bevis (?)

Hållbarhetsredovisningen skall ingå i företagets årliga förvaltningsrapport och skall granskas ”översiktligt” av företagets revisorer. När det gäller granskningen av hållbarhetsredovisningen står i slutbetänkandet bl.a. följande:

”Det är revisorns ansvar att skaffa sig tillräckligt underlag för sitt uttalande om överensstämmelse med gällande rättsliga krav.”

Revisorns yttrande gäller alltså bara om hållbarhetsrapporten uppfyller rättsliga (formella) krav på redovisningen.
Inget krav finns på granskning med avseende på om den uppfyller, eller ens överensstämmer med, vetenskapliga krav för att uppnå hållbarhet.

Som läsare av en hållbarhetsrapport, upprättad enligt ESRS, förväntas du alltså ha kontroll på aktuella vetenskapliga data, bl.a. koldioxidbudgetar, tillgång på olika naturresurser, påverkan på miljön etc, och dessutom veta hur stor andel av globalt kvarvarande ”budgetar/reserver” som det aktuella företaget får lov att ta i anspråk för just sin verksamhet. Annars har du ju ingen möjlighet att avgöra om företaget påståenden om ”hållbarhet” är riktiga.

ALLA inser väl orimligheten i detta – det finns ju inte en chans för vare sig konsumenter eller investerare att ens gissa om ett företag har närmat sig hållbarhet, utan att kunna jämföra med vad som verkligen krävs för att uppnå hållbarhet, specifikt för det aktuella företaget.

Läs mer: ”Hållbarhetsredovisning – bara en massa siffror utan sammanhang!”

Läs mer: ”Har hållbarhetschefen och hållbarhetsredovisning blivit ett hinder för hållbar utveckling?”

Koldioxidberäkningar – Carbon Tunnel Vision…

I ovanstående rubrikbild finns alla de 169 delmålen ingående i Agenda 2030, de 23 etappmålen (2030) ingående i Konventionen om Biologisk Mångfald (CBD), de 9 planetära gränserna, de 18 Svenska miljömålen, FN:s mänskliga rättigheter m.fl. Tillsammans ger alla dessa (>250) mål en fingervisning om vad som förväntas/krävs av en hållbar värld. De flesta av dem har inbördes kopplingar och beroenden. Många av dem är antagna och ratificerade av i stort sett alla världens länder.

Samtidigt visar bilden hur oerhört komplext vårt samhälle och hållbar utveckling är.

Forskningen kring förändring i komplexa system är entydig:

”Vi kan förstå grundvillkoren när ett komplext system utvecklas och vi kan påverka dess utveckling om vi fokuserar på hinder och drivkrafter, men inte om vi bara tittar på slutpunkten. Att försöka förutsäga resultatet gör saker och ting värre, inte bättre!”

Genom att låsa en ”komponent” i ett komplext system ökar komplexiteten!

Vår nuvarande låsning på en parameter – koldioxid (Carbon Tunnel Vision) ökar alltså komplexiteten och skymmer den systemsyn som är absolut nödvändig för hållbar utveckling.

Jag vill på inget sätt förminska det faktum att vi snabbt måste minska/stoppa mänsklighetens utsläpp av koldioxid.
Men vi får samtidigt inte bortse från att hållbar utveckling är så otroligt mycket mer än ”bara” koldioxid och att den akuta minskningen av utsläppen är helt avhängig av en mängd andra hållbarhetsmål – systemtänk!

Vad är det vi hoppas kunna uttolka ur alla de koldioxidberäkningar som görs och som CSRD/ESRS nu ställer ytterligare krav på att företag skall redovisa? Finns det ens någon realistisk möjlighet att vår nuvarande livsstil och våra nuvarande affärsmodeller etc. kan fortsätta som tidigare, men utan koldioxidutsläpp? Samtidigt som alla andra hållbarhetsmål uppfylls?

OBS! Det handlar inte bara om att minska utsläppen med några procent – de måste, i princip ner till NOLL, i alla led!

Att bara räkna på koldoxid, räcker inte!

Att bara mäta/räkna koldioxidutsläpp hjälper inte företag att förstå om de är på rätt spår i sitt hållbarhetsarbete.

”Företagens hållbarhetsrapportering fokuserar för snävt på miljörelaterade risker för verksamheten och försummar i allmänhet många olika typer av miljöpåverkan från företaget, såsom föroreningar, markanvändning och vattenförbrukning, som alla påverkar den biologiska mångfalden. Därför döljs verkliga företags miljöprestanda”, säger professor Beatrice Crona, Stockholm Resilience Centre.

Forskarna har tagit fram en ny beräkningsmodell som går under namnet ESI. (Earth System impact)
ESI räknar även in mark- och vattenkomponenter i det planetära systemet, såväl som interaktionerna mellan dem. Detta kombineras med bedömningar av regional tillgång på mark och vatten samt påverkan på mark och vatten per region och vegetationstyp. Läs mer i Journal of Cleaner Production.

Hållbart ledarskap

Hållbart ledarskap handlar om systemsyn, om förmågan att se och förstå helheten – och att agera på det.

Det handlar om innovation, förändring, omställning och mod. Inte om att bibehålla ”business-as-usual” – det vet vi ju redan att vi inte kan! Det är ju vårt nuvarande beteende som har försatt oss i den kritiska situationen.

”We can´t solve problems by using the same kind of thinking we used when we created them!”

– Albert Einstein –

När företrädare för regeringen uttalar att: ”Vi måste ha en klimatpolitik som inte förvägrar människor deras livsstil” eller när EU:s toppolitiker säger: “The standards we have adopted today (CSRD) are ambitious and are an important tool underpinning the EU’s sustainable finance agenda…” blir det ganska tydligt att deras mål, först och främst, är att bibehålla den livsstil och det ekonomiska system som gäller just nu.

För väldigt många företag verkar samma agenda vara styrande; ”Vår verksamhet skall fortsätta precis som tidigare. Vi skall bara minska på koldioxidutsläppen och redovisa alla uppgifter och siffror som EU:s och Sveriges lagar ålägger oss.”

Hållbart ledarskap börjar med förståelse för komplexa system. Eftersom komplexiteten ökar om vi fokuserar för mycket på, eller rentav låser fast oss vid enskilda beståndsdelar (t.ex CO₂), måste vi använda ett annat angreppssätt.
Denna grundläggande förståelse ledde fram till att FSSD-ramverket började utvecklas i början av 1990-talet.
Läs mer om FSSD

Genom att istället fokusera på gränserna för hur ett samhälle skall kunna existera under lång tid. Kan vi fastställa, vetenskapliga gränsvillkor som måste uppfyllas – Hållbarhetsvillkor – utan att öka komplexiteten. Om vi sedan prövar och utvärderar alla våra idéer och handlingar på basis av hållbarhetsvillkoren kan vi fortlöpande säkerställa att vi rör oss inom/till en framtid inom ”gränserna”.

Genom att tillämpa hållbarhetsvillkoren i en iterativ process (ABCD-processen), som bygger på backcasting, kan vi utforma och kontinuerligt finjustera vår strategi för att förflytta oss från nuläget till en hållbar framtid.

Väldigt mycket av det som idag kallas ”entreprenörskap” är annars i själva verket förvaltning. Man förvaltar gamla ”identifierade möjligheter”. Ofta affärsidéer som bygger på en världsuppfattning där hållbarhet inte ingick i scenariot.
En granskning av befintliga verksamheter i förhållande till hållbarhetsvillkoren gör detta väldigt uppenbart.

Genom att börja med målet befriar vi oss från de tillvägagångssätt som (i alltför hög grad?) har format vår utveckling – extrapolering och scenarioplanering. Båda dessa tillvägagångssätt fokuserar ofta allt för mycket på en förlängning av vad som hänt historiskt fram till nuläget.

Ett annat problem är att båda dessa tillvägagångssätt alltid ”favoriserar” kunskapen om den egna verksamheten före kunskap om omvärlden. Vi har en övertro på den egna verksamhetens förträfflighet och existensberättigande. Något som påverkar vår förmåga att objektivt betrakta förutsättningarna för vår verksamhet.

Lite grann som när vi vuxna använder kunskap från vår skoltid om vi ställs inför obekanta frågor – bristen på fortlöpande, bred nutidsorientering blir ju då ofta ”pinsamt” påtaglig…

En hållbar måldefinition enligt FSSD-ramverkets ABCD-process måste befinna sig inom de vetenskapliga gränser som definieras av hållbarhetsprinciperna.

Läs mer om bl.a backcasting: ”Hållbarhet är inte målet, det är utgångspunkten!”

Hållbart ledarskap kräver mod!

Det mest påtagliga problemet med dagens vanligaste tillvägagångssätt för hållbar utveckling – ”räkna på koldioxid och hållbarhetsredovisa” – är övertron på att det är möjligt att minska på de egna och leverantörkedjans utsläpp hela vägen till noll. Förr eller senare kommer bristen på systemtänkande och förståelse för komplexitet att helt överskugga processen. Hoppas det inte är för sent då!

Avslutningsvis, ett par frågor:

Befinner sig din verksamhet inom hållbarhetsprinciperna?

Om inte – har du modet att ta de beslut som krävs för att ta er dit?