Har egoism och marknadsföring tagit över agendan?

av | okt 7, 2020 | Blogg

UPPDATERAD 2020-09-08, 2020-10-07

Nu har det snart gått fem år sedan de 193 länderna i FN:s generalförsamling, den 25 September, 2015, antog resolution 70/1: Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development” – De Globala Målen för hållbar utveckling.

Den ambitiösa agendan med sina 17 globala mål, 169 delmål och 232 godkända indikatorer för att mäta efterlevnad, är ett av planetens viktigaste måldokument tillsammans med, det också 5 år gamla, Parisavtalet!

Alla varningssignaler blinkar rött!

Under de fem år som gått sedan resolutionen antogs har larmrapporterna från IPCC och forskarvärlden ökat lavinartat! Både när det gäller den akuta klimatkrisen och vårt överutnyttjande av jordens resurser,

Utsläppen av koldioxid fortsätter att öka. Isarna smälter allt snabbare och mer. De katastrofala väderhändelserna blir allt vanligare. Skogsskövlingen i Amazonas slår nya rekord. Mångfalden av djur och växter minskar dramatiskt. Exemplen är hur många som helst.

Men det är fortfarande helt OK att leta efter och utvinna mer olja, bygga fler pipelines och raffinaderier för olja och gas, öppna nya kolgruvor, tillverka och sälja fossilbränsleslukande SUV:ar, flyga kors och tvärs, tillverka och sälja alltmer sofistikerade vapen, att skapa, upprätthålla och utvidga system som förstärker ekonomisk ojämlikhet o.s.v…

Sustainable Development Report 2020

Sverige rankas som nummer ett i den senaste ”Sustainable Development Report” som publicerades i Juni 2020, med ett totalt index på 84,7.

En placering som är glädjande, men som samtidigt manar till eftertanke!

Hur kan ett land, som tillhör de med allra störst klimatavtryck och störst resursanvändning per capita, rankas som nummer ett på hållbar utveckling?

thefuture, resurs
Är det något vi missar här…?

Bland de 35 högst rankade länderna finns bara tre länder som inte har ”rött” betyg när det gäller mål 13 ”Bekämpa klimatförändringen”. Av dessa 35 redovisar 4 länder dessutom trenden; ”Moderately improving, insufficient to attain goal”. För övriga 31 är trenden ”stagnerande” eller ännu sämre! (Nästan alla dessa länder ingår i OECD)

För mål 12 ”Hållbar konsumtion och produktion” ser det nästan lika illa ut. Här saknas dessutom ”mätvärden” och ”trendinformation” helt och hållet.

Kan man kvala in bland de 35 ”mest hållbara” länderna och samtidigt ”strunta i” miljön, klimatkrisen och resursutarmningen? – Då måste väl något vara fel?

Utan tillgång till resurser, en miljö och ett klimat som är anpassat för mänskligt liv, finns ju inga förutsättningar för att uppnå några mål överhuvudtaget…

I diagrammen nedan har jag sammanställt hur länders samlade ”betyg” ser ut i några olika konstellationer.
(Förklaringar till färgerna finns på resp. diagram – de är samma för alla.)

Jämför hur Sverige, OECD och G20-ländernas index ser ut i jämförelse med indexet för de 50 länderna med lägst BNP/capita. Ta framförallt en titt på mål 12 och mål 13.

Både mål 12 och 13 är mycket tätt kopplade till resursanvändning och utsläpp av växthusgaser.
Utmaningar som är akuta och kritiska för mänsklighetens överlevnad och för om vi överhuvudtaget skall kunna överlämna en beboelig planet till kommande generationer. De är också akuta och kritiska för om fattigare länder skall ha möjlighet att kunna uppfylla några mål överhuvudtaget.

The aspect of equity – clearly stated throughout the Paris Agreement – is absolutely necessary to make that agreement work on a global scale.”
– Greta Thunberg

(Artikel: What does Greta Thunberg mean when she says ”equity”?)

Tittar man dessutom på det som kallas ”spillover score”, som visar om ett land har positiv eller negativ effekt på andra länders möjligheter att uppnå de Globala Målen. Så hamnar Sverige på en föga smickrande plats 137 (av 193) med ett spill over index på 67,5. (En högre poäng innebär att ett land orsakar mer positiva och färre negativa spilleffekter.)

Alla länder

thefuture, blogg, SDG-Progress-2020-World

50 Lägsta BNP/cap

thefuture, blogg, SDG-Progress-2020-LOW-GDP

G20 länder

thefuture, blogg, SDG-Progress-2020-G20

OECD

thefuture, blogg, SDG-Progress-2020-OECD

Sverige

thefuture, blogg, SDG-Progress-2020-Sweden

Rapport; De Globala Målen räcker inte för att ”rädda” miljön!

Forskarteamet; Zeng, Y., Maxwell, S., Runting, R.K. et al. konstaterar i en aktuell rapport publicerad 29 Juni, 2020, i den vetenskapliga tidskriften Nature, att de Globala Målen inte räcker för att undvika att vår miljö förstörs.

”Environmental destruction not avoided with the Sustainable Development Goals. Nat Sustain(2020). https://doi.org/10.1038/s41893-020-0555-0

”De Globala Målen för hållbar utveckling (SDG) utformades för att förena omsorgen om miljön med den socioekonomiska utvecklingen. I vår studie jämför vi SDG-indikatorer med en rad externa mätvärden, vilket visar att även om de flesta länder utvecklas väl i relation till miljön enligt de Globala Målen, har detta begränsat samband med faktiskt bevarande av biologisk mångfald. SDG-indikatorerna representerar däremot bättre den socioekonomiska utvecklingen. Om detta fortsätter kommer de Globala Målen sannolikt att fungera som en rökridå för ytterligare miljöförstöring under hela decenniet.

thefuture, blogg, Nature

DN DEBATT 7/9.

Fem forskare: En ny studie visar att det finns en risk att företagen ”grönmålar” genom att fokusera på mål där de redan presterar bra.

Allt fler företag följer FN:s globala hållbarhetsmål. Men ett effektivt klimatarbete och en hållbar återstart av ekonomin kräver också att företagen sätter mål som styr mot Parisavtalet, inkluderar hela värdekedjan och är långsiktiga.

Länk till DN, Länk till Artikeln (pdf), Länk till Chalmers-rapporten

thefuture, blogg, Nature
thefuture, blogg, FP-Article, 2020-09-30

FP – Foreign Policy
By Jason Hickel, September 30,2020

”…There’s only one problem. Despite its name, the SDG Index has very little to do with sustainable development all. In fact, oddly enough, the countries with the highest scores on this index are some of the most environmentally unsustainable countries in the world.”

Certifiering enligt de Globala Målen #1
– utan ackreditering…?

FN påtalar på sin egen hemsida att det finns frivilliga standarder som kan användas av företag för att stödja arbetet med att uppfylla de Globala Målen för hållbar utveckling. FN har inget system som ackrediterar någon som kan certifiera enligt de Globala Målen.

Inom UNDP pågår för närvarande ett arbete med något som går under namnet ”SDG Impact Standards for Enterprise” med målet att ha en första remissutgåva klar under Oktober 2020. Certifiering mot standarderna kommer att senare att tillhandahållas av oberoende, UNDP-ackrediterade certifierare.

Några av de stora standardiseringsorganisationerna i världen, t.ex ISO och Bsi har skapat guider som visar hur, t.ex ISO 26000, ISO 14000 och många andra standarder kan stödja företag i arbetet med att nå målen.

thefuture, blogg, SDG-Certification

Det finns alltså ingen ackreditering och ingen av de stora standardiseringsorganisationerna har någon form av verifierad ”standard” som skulle göra det möjligt att certifiera enligt de Globala Målen, något de inte heller gör anspråk på.

Men – det hindrar ju inte att en ganska välkänd internationell ”certifieringsbyrå”, utan ackreditering från FN, nu har tagit fram en egen ”certifiering”, som man marknadsför. De erbjuder alltså företag att certifiera sig enligt FN:s Globala Mål baserat på deras egenutvecklade verktyg. Ett verktyg som bl.a innehåller följande kriterie:

Vi använder vår kunskap om företag och företagets risk att hamna i en ”Shitstorm”.

Man kan ju onekligen tvivla på om den här aktören ens förstår, betydelsen av att målen är ”odelbara”. Om de inser att målen är Globala och att ett enskilt företags sammantagna påverkan på världens möjlighet att nå målen måste vägas in…

Frågan är vilket som är värst; en certifieringsbyrå som utan ackreditering påstår sig ha ”mandat” och kunskap för att kunna avgöra och certifiera om ett företag verkligen arbetar för att uppfylla de Globala Målen, eller att det faktiskt finns företag som anlitar denna byrå och sedan påstår att man är ”tredjepartscertifierad” enligt de Globala Målen…

Oavsett vilket – att tjäna pengar på det verkar ju inte vara omöjligt…

Certifiering enligt de Globala Målen #2
– utan ackreditering…?

Visst är det fantastiskt att företag och människor kan bli ”UN Global Goals certified” helt utan att man behöver blanda in FN, helt utan ackreditering och helt utan någon, av FN eller UNDP, godkänd eller granskad standard.

Man behöver bara anlita någon som har gjort sin egen tolkning av hur målen skulle kunna användas, skapat ett eget ramverk, kanske döpt det till något som är ”förvillande” likt FN:s Globala Mål och som utfärdar certifikat – Klart!

…kanske kan man till och med få något litet ”märke” som man kan använda i sin marknadsföring.

Häromdagen ”sprang jag på” precis ett sådant företag, som skapat sitt eget ”ramverk”, dolt bakom copyright-klausuler*. Fokus verkade vara att lära sig om målen och hur man kan tillämpa dem i sin verksamhet.

För ”bara” 30.000 kr (exkl.moms) kan 1 person gå en helt web-baserad utbildning, som sedan avslutas med att man blir certifierad och dessutom får en ”licens to operate”…(?)

Ingenstans fanns någon information om att företaget bakom utbildningen saknar ackreditering från FN (det finns ingen), ingenting om ”ramverket/metoden” på något sätt verifierats eller granskats av något fristående ”organ”, ingenting om hur länge certifikatet gäller eller hur det säkerställs att det som avses med certifieringen fortfarande gäller över tid.

M.a.o får man ett certifikat för att tillämpa ett ”overifierat” ramverk som är helt dolt bakom copyright-klausuler.

…och ”vips” kan man kalla sig ”UN Global Goals certified”.

Visst är ”Wow-faktorn” högre när man är ”certified” och har en ”licence to operate” än om man fått ett kursbevis för en utbildning. Men med tanke på att ingen insyn från, eller annan koppling till, något FN-organ, någon vetenskaplig- eller annan officiell instans redovisas, så kan man ju verkligen fundera över vad det är värt egentligen.

...men, med tanke på ovanstående artiklar/länkar om hur företagen ”lyckas” i sitt arbete med de Globala Målen, så kanske det inte ”spelar någon roll”…

*/ Ganska intressant med tanke på att i stort sett allt material relaterat till de Globala Målen är fritt tillgängligt enligt en ”CreativeCommons” licens.

Vad står begreppen egentligen för…

Men… var det verkligen så här det var tänkt?

Man kan verkligen bli betänksam kring hur agendan används i en del sammanhang!

Många av oss har säkert varit på ett seminarium eller något evenemang där 17 stora ”Globala Målen-kuber” legat staplade på scenen. Eller sett någon presentation där ett företag presenterat sina hållbarhetsambitioner och då relaterat till olika delmål i agendan. Många har kanske också läst en hållbarhetsrapport och mötts av, de nu ganska välkända, illustrationerna.

Ofta när jag ser hur de globala målen refereras till och används i olika sammanhang blir jag fundersam;
Har jag missat något, eller var det verkligen så här det var tänkt…?

Kanske missade jag något när jag läste igenom FN-resolutionen med dess fem övergripande områden; People-Planet-Prosperity-Peace-Partnership. Eller kanske tolkade jag det som stod under ”Partnership” felaktigt:

We are determined to mobilize the means required to implement this Agenda through a revitalized Global Partnership for Sustainable Development, based on a spirit of strengthened global solidarity, focused in particular on the needs of the poorest and most vulnerable and with the participation of all countries, all stakeholders and all people.”

Eller missförstod jag kanske texten under §5, där det står:

These are universal goals and targets which involve the entire world, developed and developing countries alike. They are integrated and indivisible and balance the three dimensions of sustainable development.

Betyder inte ”universal” – allomfattande och ”integrated and indivisible” – integrerade och odelbara?
Kan det kanske vara min skolboksengelska som ställt till det?

.Jag hittade den officiella Svenska översättningen från regeringskansliet.
…Nej, det var inte min skolboksengelska…

I resolutionen har man till och med upprepat det under § 71: 

Vi upprepar att denna agenda samt målen och delmålen för hållbar utveckling, inklusive genomförandemedlen, är universella, odelbara och sammankopplade med varandra.

thefuture, blogg, Agenda 2030

Men då blir istället frågan; Har egoism och marknadsföring tagit över agendan?

Egoism, Narcissism, Egennytta, Själviskhet, Självgodhet…

Det finns många benämningar för att ”sätta sig själv före andra”. Gemensamt för alla är att de inte överhuvudtaget passar ihop med de globala målens grundtankar om ”a spirit of strenghtened global solidaritet”.

”Egoism – the desire to fulfil ourselves at the expense of others” 

Om man tar sig tiden att verkligen läsa igenom hela Agenda 2030. Borde det väl inte undgå någon att den beskriver en målbild av en hållbar värld, en värld där inga strukturella hinder finns för att alla människor skall ha samma värde och mänskliga rättigheter. En värld där vårt samhälle inte systematiskt förstör vår miljö och våra livsförutsättningar.

Om man verkligen har läst, och förstått – om man har tagit sig tiden att sätta sig in i de utmaningar vi står inför och vad ”focused in particular on the needs of the poorest and most vulnerable” betyder! Så framstår en del av sätten som agendan används på och sätten som företag och organisationer refererar till den, som väldigt tveksamma…

Efter årtionden av neoliberalism, en närmast blind tro på den fria marknadens förträfflighet och politik färgad av Ayn Rands egoistiska ideologi, är det i och för sig kanske inte så underligt…

Men, när vi så länge har ignorerat varningssignalerna från planeten och samhället, och dessutom blundat för bank- och finansvärldens alltmer skenande kortsiktighet och profithunger. Så står vi nu på randen till ekologisk, social och ekonomisk kollaps – vi har varken tid, eller utrymme för mer förhalning, rökridåer eller vaga löften.

Egoismen och självgodheten tar sig många olika uttryck…

Russinplockning…

Väldigt ofta kan man se företag som har valt ut några av de Globala Målen och gjort dem till ”sina”.

Man har kanske läst igenom listan med mål och plockat ut de som man tycker relaterar mest till företagets verksamhet. Mål som man ”kan bidra till”…

Inte helt sällan är det mål som ligger nära områden man kanske redan ”håller på med” (t.ex hälsa, jämställdhet, lika lön) eller områden som man är framgångsrik inom… (Low-hanging fruits)
Ganska ofta är det också mål som inte ”stör” företagets affärsidé, ”business-as-usual”, eller företagets fortsatta tillväxt i allt för hög grad.

Det här med ”based on a spirit of strengthened global solidaritet” och ”Integrerade och Odelbara”, som är helt grundläggande för resolutionen, verkar man inte fästa någon större vikt vid.

Att Sverige och svenska företag dessutom redan ligger väldigt långt framme och rankas högt (högst) inom väldigt många områden (Se diverse exempel i listan här intill) spelar uppenbarligen inte heller någon roll.

Att Sverige inom vissa områden t.o.m bedöms redan ha uppnått de Globala Målen (Mål; 1, 3, 5 och 7 ) verkar inte heller göra någon skillnad…

Kolonialism 2.0…

Många företags sätt att ”tillämpa” de globala målen påminner väldigt mycket om kolonialism. Man ser bara till den egna verksamheten och fäster väldigt liten vikt vid förhållanden i resten av världen.

Konsekvenser som den egna verksamheten förorsakar, direkt eller indirekt, väljer man att blunda för. Precis som man blundar för de systematiska orättvisor och ojämlikheter som redan finns inbyggda i vårt samhälle och som man med sin verksamhet på olika sätt bidrar till eller är delaktig i.

Vi tillhör redan den rikaste miljarden människor på planeten, som står för mer än 50% av alla koldioxidutsläpp. Vår Svenska livsstil hör redan till de mest resurskrävande på planeten.

Det finns inget magiskt ”utrymme” för ökad eller ens fortsatt resursanvändning på nuvarande nivå. Genom att blunda för detta gör vi det i princip omöjligt för ”…the poorest and most vulnerable” att förbättra sina livsvillkor och nå en värdig livskvalitet.

Ändå verkar oroande många företag anse att om man bara refererar till något eller några av de globala målen för hållbar utveckling så är det OK att fortsätta på samma spår, eller t.o.m. öka/växa…

Hållbar kommunikation eller Greenwash…?

Inom ekonomin kallas det ju penningtvätt när man transfererar ”svarta pengar” in i den legala ekonomin.
I analogi med det kan man väl säga att företag som vill ge sin hållbarhetsimage en ”boost” och gör det genom att använda tveksamma resonemang och kopplingar mellan sin verksamhet och något eller några av de globala målen, sysslar med ”gröntvättning” – Greenwash?

Det finns ingen FN-instans som granskar företags och organisationers användning av, eller referenser till, de Globala Målen. Det finns inga formella krav på hederlighet, ärlighet eller etik för att få använda dem.
Istället är det är upp till varje användares diskretion att agera på ett sätt som uppfyller det partnerskap och den anda som utgör grunden för hela resolutionen.

Detta är ett bekymmer, i synnerhet när det gäller kommunikation och marknadsföring.

Tillämpningarna och budskapen varierar otroligt mycket i både kvalitét, innehåll och seriositet. Så mycket att ”värdet” av alla symboler och illustrationer redan efter fem år är på väg att gå helt förlorat.

Alla företag kan säkert hitta något mål bland de 169 tillgängliga som, om inte direkt så med lite ansträngning, fantasi och kreativitet, kan associeras till den egna verksamheten – och ”vips” så kan man använda symbolerna i sin marknadsföring…
Trovärdigheten och tilliten börjar allvarligt naggas i kanten.

De finns överallt – innebär det att lösningarna är på gång, att lösningarna är på plats, att det är en ambition eller en vision. Är det seriöst, ett försäljningsargument eller är de bara färgranna design-element…

Det är ju till och med så att man genom att relatera till målen på ett kreativt sätt kan få det att framstå som att även den mest ohållbara verksamhet, t.ex. utvinning av fossila bränslen, bidrar till hållbarhet…?!
Ta exempelvis en titt på hur man i hållbarhetsrapporterna för Exxon och Lundin Energy frikostigt använder symbolerna och oemotsagda för fram sin ”egennyttiga/självgoda” tolkning.

Möjligen kan följande utdrag ur en ISO-standard för ”Egna miljöuttalanden” och ICC:s ”Regler för reklam och marknadskommunikation” ge viss vägledning – i alla fall när det gäller hur man kommunicerar.

SS-EN ISO 14021:2017 – Egna miljöuttalanden

§5.3 Vague or non-specific claims
An environmental claim that is vague or non-specific or which broadly implies that a product is environmentally beneficial or environmentally benign shall not be used.

§5.7 Specific requirements
Self-declared environmental claims and any explanatory statements are subject to all requirements in §5.7 (a – r). Such claims, including any explanatory statement:

a)  shall be accurate and not misleading;
b)  shall be substantiated and verified;
d)  shall be presented in a manner that clearly indicates whether the claim applies to the complete product, or only to a product component or packaging, or to an element of a service;

thefuture, blogg
ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation

Artikel E1 Hederlighet och vederhäftighet
Marknadskommunikation ska vara så utformad att konsumenternas oro och känsla för miljön inte missbrukas och att deras eventuella brist på kunskap i miljöfrågor inte utnyttjas.

Vaga eller ospecifika påståenden om en viss positiv miljöpåverkan, vilka kan ha en rad olika betydelser för konsumenterna, får användas endast om de utan reservation är giltiga under alla rimligen förutsägbara förhållanden. Om så inte är fallet, ska ett sådant generellt miljöpåstående antingen kvalificeras eller inte användas alls.

thefuture, blogg, ICC

Endast där det finns utarbetade, generellt accepterade metoder för att mäta hållbarhet eller för att bekräfta att hållbarhet har uppnåtts, får påståenden som hävdar detta användas.

Artikel E2 Vetenskaplig forskning
Marknadskommunikation får utnyttja tekniska framställningar eller vetenskapliga rön avseende miljöpåverkan endast om grund härför finns i tillförlitlig vetenskaplig forskning.

Miljöpåståenden kopplade till hälsa, säkerhet eller andra fördelar får göras endast om de kan styrkas med tillförlitliga vetenskapliga fakta.

Ofarligt att ”tänja på sanningen”…

Men de här reglerna är ju förstås bara riktlinjer – att bryta mot dem gör ju ingenting om inte någon/några ”utomstående” råkar uppmärksamma det och ”anmäler det” i varje enskilt fall – och då är ju oftast budskapet (marknadsföringsnyttan) redan uppnådd, och ingen läser ju ändå en dementi…

…egentligen är det väl sorgligt att användandet av vår gemensamma globala agenda, som handlar om vår egen och våra barns överlevnad ens skall behöva ”regleras” genom reklam- och marknadsföringsregler…

Eller som reklambyrån Futerras VD, Anna Högberg, säger i en intervju: ”Vi använder kreativiteten för att köra planeten i botten!”

Det kan väl inte vara så att tanken bakom Agenda 2030 någonsin har varit att ge kredibilitet till vaga och ospecifika påståenden? Eller att användas så att människors oro och känsla för miljön och deras eventuella brist på kunskap i miljöfrågor skall kunna utnyttjas?

Ett exempel:

Ett Svenskt företag som bl.a sysslar med ekonomisk rådgivning köper klimatkompensation (ett begrepp och en åtgärd som i sig helt saknar vetenskaplig legitimitet för att det överhuvudtaget fungerar) motsvarande alla sina anställdas utsläpp. (kostnad: ca 1,5 – 2 promille av företagets omsättning, dessutom avdragsgillt) Sedan använder man, baserat på denna åtgärd, ”Mål 13, Bekämpa klimatförändringarna” i sin marknadsföring.

Samtidigt råder företaget sina kunder att inte divestera från fonder etc. som placerar pengar i fossila bolag.

Företaget anger dessutom att de, eftersom de köpt klimatkompensation motsvarande 2 ggr de anställdas utsläpp, tilldelats ett certifikat med ett påhittat ”miljöbegrepp” (ett oregistrerat varumärke) från kompensationsförmedlaren.
(…att köpa dubbelt upp av något som inte fungerar genererar alltså ett påhittat certifikat…? Ett certifikat som dessutom knappast ”uppfyller” §5.3 i ovanstående SS-EN ISO 14021:2017…)

…och under tiden fortsätter de anställdas utsläpp precis som innan och kunderna fortsätter att investera i fossila bolag. Hur väl stämmer detta med ICC:s artikel 1 om Hederlighet och vederhäftighet…?

Väsentlighetsprincipen

Ett lite ”underligt” begrepp, i synnerhet med den ”centrala” betydelse det fått i hållbarhetsredovisningar, där det framförallt används för att visa vad ett företag anser/bedömer vara viktigast att redovisa.

För väsentlighetsprincipen finns ingen ”obligatorisk koppling” till vetenskap eller krav på grundliga analyser av vad som är viktigast att göra för att verkligen uppnå hållbarhet. Det avser bara vad en företagsledning själva anser är viktigast att redovisa för sina intressenter. I alla fall om man skall tolka GRI:s ”Materiality Principle”.

Global Reporting Initiative (GRI-standards)

Utdrag från ”Materiality Principle Q&A

…det har klargjorts att en organisation är skyldig att identifiera väsentliga hållbarhetsfrågor genom att beakta väsentlighetsprincipens två dimensioner:

  • (1) betydelsen av organisationens ekonomiska, miljömässiga och sociala effekter – det vill säga deras betydelse för ekonomin, miljön eller samhället (enligt definitionen för ”påverkan”)
  • (2) deras väsentliga inflytande på bedömningarna och besluten från intressenter.
thefuture, blogg, materiality

Enligt GRI kan en hållbarhetsfråga vara väsentlig även om den rankas högst för endast en dimension av väsentlighetsprincipen (?!)

Om man:
  • inte vet vad en hållbar verksamhet verkligen innebär (Baserat på bästa kända vetenskap och en helhetssyn)
  • inte grundligt analyserar den aktuella (egna) verksamheten i relation till en motsvarande verkligt hållbar verksamhet
  • inte använder ett ”helhetsperspektiv” utan istället tillämpar egna (ofta snäva) systemgränser kring verksamheten
  • inte använder vetenskapligt säkerställda metoder
  • inte tar med aspekter om rättvisa och jämlikhet, både lokalt och globalt.

Hur stor är då sannolikheten att hållbarhetsarbetet (eller redovisningen) överhuvudtaget har en inriktning och omfattning som leder till en verkligt hållbar verksamhet?

…att vara ”bäst i branschen”, ”bättre än konkurrenten” o.s.v innebär ju inte alls att man når verklig hållbarhet…

Slutfundering…

Efter att ha plöjt igenom mängder med marknadsföringsdokument, hemsidor och hållbarhetsredovisningar för att få en bild av hur företag och organisationer tillämpar De Globala Målen. Får jag en tidvis väldigt ”olustig känsla” av Greenwash!
En känsla av att Agenda 2030:s illustrationer och symboler har blivit  marknadsföringens ”panacea” (universalmedel) för att försöka göra, i stort sett, nästan vad som helst gångbart och accepterat i hållbarhetssammanhang.

…i praktiken krävs väldigt lite, för att ”klistra på symbolen”

Man kan ju fundera på om tanken bakom Agenda 2030 var att företag och organisationer i världens ”rika ekonomier” skulle kunna ”dölja sitt ointresse” för rättvisa, globala utmaningar och verklig omställning, genom att obehindrat kunna välja ut vissa delmål och hävda att man ”bidrar” till agendan samtidigt som man ”struntar” i andra…?

Betygsjämförelsen (diagrammen) ovan antyder ju att detta är en realitet. Ett annat exempel är ju hur en del företag kan bedriva en totalt sett ohållbar verksamhet och ändå hävda att man stödjer De Globala Målen – ”eftersom man ju jobbar med t.ex jämställdhet och hälsa på sitt huvudkontor”…

Ironiskt kan man ju tänka; ”- det är väl klart att man skall ha lika löner och jämställdhet på kontoret, när man jobbar hårt med att öka oljeutvinningen eller utvidga sin handel med palmolja…”

Man kan ju också fundera på om den omfattande exponeringen och fokuseringen på illustrationer och symboler (marknadsföring) har förpassat det grundläggande viktiga budskapet om att målen är ”allomfattande, integrerade och odelbara”, tillsammans med det omfattande arbete som krävs för att nå målen, till ”det finstilta” – till något som väldigt få lägger verklig vikt vid.

Hur många av de som ser någon av de färgglada symbolerna, tittar också lite djupare på vad som verkligen avses varje gång de används? Hur många ”nöjer sig okritiskt” med att de känt igen symbolen, utan att bry sig mer?

…då tänker jag inte på de ”invigda”, de som jobbar med målen, de som är i ”bubblan” – utan på den väldigt, väldigt stora majoritet som befinner sig utanför ”bubblan”, de som bara ser hållbarhet som en av många andra utmaningar i sina liv… 

Det finns en uppsjö av olika användningar och tillämpningar – mer eller mindre seriösa. Man hittar symbolerna hos de största, mest utstuderade och reaktionära aktörerna inom t.ex fossilbranschen och hos företag med väldigt grundliga och vetenskapligt säkerställda hållbarhetssatsningar.

Okritiskt accepterande av symbolernas användande riskerar att väldigt snabbt urvattna hela Agenda 2030:s betydelse.

…för inte hänger väl målens och symbolernas popularitet bland företag samman med att de uppenbarligen kan användas i valfri omfattning och kontext, utan någon egentlig förpliktelse, utan att störa Business-as-usual och utan att behöva ta något ansvar för global rättvisa och jämlikhet…?  

De Globala Målen för hållbar utveckling ÄR ett av planetens viktigaste måldokument!

Målen är universella, odelbara och sammankopplade.
De kräver också att vi tar hänsyn till global rättvisa och jämlikhet!

 

…och glöm aldrig:

Ett eller flera mål är inte en strategi – det är bara ”ett eller flera mål”…!

thefuture, Tjänster, Rapportering, Globala-Målen-för-hållbar-utveckling

Nyhetsbrev

Anmäl dig med E-postadress för att få nyhetsbrev och blogg-inlägg från thefuture

Din prenumeration är nu registrerad! thefuture kommer att använda informationen du delger via detta formulär för att hålla kontakt med dig och för att skicka nyhetsbrev via e-post. Du kan när som helst ändra dina inställningar genom att klicka på "avregistrera/unsubscribe" längst ner i våra utskick, eller genom att kontakta oss på "info@thefuture.se". Genom att klicka på "Prenumerera" ger du ditt godkännande till att ta emot nyhetsbrev från oss.

Share This