Kompensation = clever accounting and creative PR

av | nov 5, 2019 | Blogg

När jag skrev mitt första inlägg om klimatkompensation tänkte jag att; om bara tillräckligt många, lite övergripande, får klart för sig hur grunderna i vår planets snabba och långsamma kolcykler fungerar, så behöver vi ju inte slösa tiden på alla vilseledande påståenden, pseudo-vetenskap och de vagt underbyggda löften som förespråkarna för klimatkompensation håller på med.

Istället kan vi ju, precis som den riktiga vetenskapen, forskarna och IPCC-rapporterna så extremt tydligt påvisar, fokusera våra ansträngningar på; att verkligen minska koldioxidutsläppen – på riktigt!

Eller som forskningschefen, Glen Peters på CICERO (Center for International Climate Research) utrycker det i sin senaste artikel:

Globala temperaturer kommer att sluta stiga när de globala CO2-utsläppen blir noll.
Det är sant för +1,5 °C, +2 °C, +2,5 ° C, …

Slutmålet är detsamma, CO2-utsläppen måste ner till noll.

Efter att CO2-utsläppet når noll måste varje ton som släppts ut tas bort.

Men Nej – vilseledandet bara fortsätter och företagen som säljer/förmedlar klimatkompensation fortsätter att marknadsföra klimatkompensation som vore det en ”magisk formel” för att rädda oss ur klimatkrisen.

Nästan alla kommentarer, inlägg och diskussioner fokuserar dessutom på allt utom de grundläggande vetenskapliga bevisen för att kompensation överhuvudtaget fungerar.

Det är nästan som om kompensationsförespråkarna inte vill kännas vid de vetenskapliga grunderna.

You don’t listen to the science because you are only interested in solutions
that will enable you to carry on like before.

–  Greta Thunberg

Klimatkompensation – Grunderna

I den här korta filmen har jag försökt att övergripande sammanfatta de vetenskapliga grunderna för jordens långsamma och snabba kolcykler och hur de samverkar.
Den innehåller också en förenklad bild av begreppet ”kompensation” och varför det oftast inte fungerar.

Bli inte vilseledd – lär dig grunderna!

Vilseledningens nya höjder

I samband med att bl.a. Dagens Nyheter nyligen kört en granskande artikelserie som belyst den ”greenwash” som klimatkompensation innebär och hur ytterst bristfällig den vetenskapliga grunden är, blir det än mer tydligt hur tveksamma kompensationsförespråkarnas-/förmedlarnas argument verkligen är.

Samtidigt försöker de nu tillämpa ”skademinimering” och försöker på olika sätt distansera sig från ”tveksamma projekt/upplägg”. Allt för att framstå som ”seriösa” och samtidigt kunna bibehålla sin ”inkomstkälla”…

Nyligen kommenterades t.ex att kompensation nog inte kan ”fungera” för direkta bensininköp, men för mat och flyg och en del annat fungerar det tydligen fortfarande…(?)

Låt ta en titt på en del av de kommentarer som synts i media på sistone…

Att blunda för vetenskapliga fakta…

I en replik till DN:s artikelserie kommenterar en kompensationsförmedlare att; ”Certifierad klimatkompensation som används frivilligt av företag bygger på ett rigoröst system som funnits sedan slutet av 90-talet.

De anser alltså fortfarande att alla de graverande brister som framkommer i den fristående och obundna vetenskapliga analysen av FN:s system som gjorts av Öko-Institut (Tyskland) tillsammans med INFRAS (Schweiz) och Stockholm Environment Institute på uppdrag av EU-kommissionen och som ligger till grund för DN:s artikel ”FN:s system för klimatkompensation sågas – bara två procent av projekten sannolika att fungerainte föranleder någon grund för tveksamhet, utan fortsätter att referera till det som ”ett rigoröst system”…

Rigorös = ”obevekligt sträng”, ”mycket hård” (… borde inte det motsvara mer än 2% verklig ”funktion”?). 

...men det är klart, om man under flera år har jobbat med att sälja CDM-baserad kompensation till sina kunder, så kanske man inte vågar riskera sitt rykte, sin ”trovärdighet”, sina ekonomiska intressen mm…  

I en annan replik skriver man; ”Med mindre än 10 år kvar att stabilisera[?] den globala uppvärmningen till 1,5 grader är det uppenbart att vi måste arbeta på alla fronter…

Detta kan väl närmast betraktas lite som ett ”hån” mot alla de engagerade barn och ungdomar som ”slåss” för verkliga åtgärder, istället för ”clever accounting and creative PR”.

Det kompensationsförespråkarna medverkar till, är ju att aktivt fördröja verkliga åtgärder genom att vilseleda sina kunder, och andra, att tro på ett teoretiskt bokföringssystem som till stora delar saknar säkerställd vetenskaplig grund. Ett bokföringssystem som, även om det fungerade, inte skulle leda till utsläppsminskningar, utan bara till ”kompensation”.

Många förändringar som krävs, kan vi dessutom inte hantera på ”individnivå” – de kräver kollektiv påverkan och kollektiva åtgärder. Att förespråka klimatkompensation kan ju innebära att det ”grupptryck” som uppstår när många enar sig bakom olika krav på förändring fördröjs. Ex. ”Tågsemester” – det ökande antalet människor som efterfrågar sovvagnar mm har ju tveklöst lett till ett ökat utbud och intresse från kommersiella aktörer att erbjuda just det. Om många av dessa istället hade hörsammat kompensationsförespråkarna och köpt kompensation för flygresor istället, hade detta troligen aldrig hänt…

I repliken sägs vidare; ”…Så låt oss enas om att det finns både bra och mindre bra projekt och låt oss i debatten åtminstone anstränga oss lite för att skilja på dessa.

Återigen hoppar man över de vetenskapliga grunderna och nämner inte med ett ord, faktumet att t.ex trädplantering inte alls innebär någon verklig kompensation av gjorda utsläpp, i synnerhet inte när det gäller utsläpp av koldioxid från fossila källor. 

Koldioxidutsläpp med fossilt ursprung (från den långsamma kolcykeln) har en varaktighet i den snabba kolcykeln (Atmosfären + Hydrosfären + Biosfären) på mer än tusen år upp till många miljoner år, innan de ”återförts” till den långsamma kolcykeln. Tidsskalan gör i praktiken kompensation omöjlig – gjorda utsläpp kan inte göras ogjorda! 

Bra certifiering…?

Den vetenskapliga analysen av FN:s ursprungliga CDM-projekt, som är refererad till i en av DN:s artiklar, visar på mängder av brister.

Det sägs då av kompensationsförespråkare att det finns andra certifieringssystem som löst dessa brister… Som exempel anges Gold Standard som påstås hantera bl.a frågetecknen kring trädplantering. 

Bilden visar ett utdrag av text från Gold Standards egen FAQ-sida, där man tydligt skriver att man ”övervakar” trädprojekten i upp till 50 år efter plantering.

Att ”kompensera” för ett utsläpp av koldioxid, med fossilt ursprung, som det tar >1000 upp till flera miljoner år att ta bort från den snabba kolcykeln, med en åtgärd (trädplantering) som övervakas i upp till 50 år, enligt ”leverantörens” egen uppgift. Är inte det ganska vilseledande? (Vem tar ansvar fr.o.m år 51?)

Ett annat certifieringssystem, Plan Vivo, säger ingenting om hur länge man övervakar projekten på sin hemsida. Den enda tidsuppgiften som går att hitta är: ”Projects undertake third-party verification within five years to ensure continued compliance with the standards, delivery of ecosystem services and strengthen project design.”

Riskminimering… 

I en annan kommentar kan man läsa att det tydligen finns sätt att minimera sina risker inom klimatkompensation, t.ex genom att dubbla summan man köper klimatkompensation för…?
Jag vet ju inte, men är strategin då att; ”om man bara köper tillräckligt mycket, så borde väl i alla fall något av det göra nytta...”

Det är kanske inte så svårt att förstå varför någon som förmedlar/säljer kompensation föreslår att man kan dubbla summan man klimatkompenserar för…

En fråga man kan ställa sig är; Hur ofta har det hänt att någon som köpt klimatkompensation, där den verkliga nyttan för vårt klimat sedan bevisligen inte uppnåtts – har meddelat detta till sina kunder eller andra?
Hur många kompensationsköpare bryr sig överhuvudtaget om vad som händer efter att den egna ”nyttan”, i form av PR-värde eller minskning av samvetskval, har uppnåtts… Hur många flygresenärer som har köpt kompensation för sin flygresa, kanske via en kryssruta på en hemsida, kollar sedan noggrant upp så att det verkligen har skett en vetenskapligt säkerställd kompensation?

man undrar ju också, på vilket sätt en åtgärd, som saknar vetenskapliga bevis för att den överhuvudtaget ger verklig nytta, blir mindre ”riskfylld” bara för att man gör den ”två gånger”...

De enda som verkligen får betala för risken när det gäller klimatkompensation, är vår miljö, vårt klimat, våra barn och kommande generationer.

En moralfråga…

I en annan kommentar kunde man läsa att en kompensationsförmedlare ansåg att; ”när man minskat sina utsläpp så mycket som möjligt, är det en ”moralisk skyldighet” att köpa klimatkompensation för ”resten”…

…att rättfärdiga sina egna fortsatta utsläpp genom att betala pengar till någon, för något som saknar vetenskapliga bevis på verklig nytta och som dessutom ofta medför att ansvaret lämpas över på människor i fattiga länder och/eller kommande generationer – är inte det en underlig form av ”moral”…?

Opinions- och marknadundersökningar istället för vetenskap…

Kompensationsförespråkarna hänvisar ofta till olika opinions- och marknadsundersökningar för att ”verifiera” att kompensation fungerar… Ibland är det t.o.m undersökningar gjorda på deras egna kunder.

Undersökningarna avser aldrig vetenskapen om huruvida klimatkompensation fungerar på riktigt eller inte.

Istället försöker man ofta rättfärdiga klimatkompensation genom att ställa diverse frågor om varför man köper kompensation och om man samtidigt gör något annat. Väldigt ofta görs sedan tolkningar till fördel för kompensation och ofta utan att kausaliteten ens har kontrollerats eller säkerställts…

Kausalitet – Vilket är ”orsak” och vilket är ”verkan”…
Vad kom först; hönan eller ägget?

Det är inte ovanligt att man påstår att de som klimatkompenserar samtidigt minskar sina egna utsläpp mer än de som inte klimatkompenserar, vilket då tas som ”bevis” för kompensationens positiva effekter…

Vad är det som överhuvudtaget säger att minskningen av de egna utsläppen sker på grund av att man klimatkompenserar…?  Det kan ju lika gärna vara så att när man jobbar mycket med att minska sina utsläpp och upptäcker att man inte kan komma till noll, ganska lätt faller för ”billiga löften” om att lösa ”resten”…

Att sitta på dubbla stolar…

Bland kommentarerna kunde man också se en ”profil” som ganska ofta figurerar i hållbarhetssammanhang, på seminarier etc. uttrycka sig påtagligt positivt om klimatkompensation, t.ex:

”Minska så gott det går, kompa resten!”

Hen underkände också EU-kommissionens vetenskapliga och opartiska analys av CDM-systemet.

En snabb koll (Alla Bolag) visar att kommentarskrivaren har direkta ekonomiska kopplingar till en stor ”kompensationsförmedlare” som bl.a. ger företag och privatpersoner möjlighet att, utan någon form av ”motprestation*”, snabbt och enkelt köpa eller t.o.m prenumerera på klimatkompensation – det är bara att swisha eller betala med kreditkort…

Månadskostnaden för en ”storutsläppare” (>30 ton CO2e/år) hos just den här kompensationsförmedlaren är ca en femtiolapp lägre än månadskostnaden för ett ”TV-Guld” abonnemang hos ComHem…

*/ Kompensationsförmedlare använder i diskussioner och reklam ganska ofta argumentet att deras kunder; ”Först minskar sina utsläpp så mycket som möjligt och sedan kompenserar för resten”.
(Precis det som de sedan i tolkningarna av sina marknadsundersökningar (se ovan) säger sker ”tvärt om”…)

Den här aktören säger istället på sin hemsida:
Att sänka sin klimatpåverkan och kompensera det du inte kan sänka är två parallella spår. Prenumerera på klimatkompensation så har du ena saken löst!” [??]

Ibland har jag hört argumentet att klimatkompensation är bra, för att det sätter ett pris på utsläppen… (?)

…om ”medelsvenssons” utsläpp (ca. 11 Ton CO2/år) kostar 137,49 kr (inkl. moms) i månaden att ”kompensera” för – hur många känner att den kostnaden verkligen föranleder till ytterligare utsläppsminskning? En tredubbling av utsläppen är fortfarande billigare än ett TV-abonnemang…

Företagen

Sedan har vi alla dessa företag som väljer att göra klimatkompensation till en del av sitt affärserbjudande.
Arla, Max, PREEM, GodEl, SAS, BRA-Flyg, TUI, Vingresor, Arvid Nordqvist, Stockholm Exergi, Kronägg och många, många fler. Sverige är det land i världen, näst efter Storbritannien, som köper mest klimatkompensation.
(Läs mer i DN:s artikel: ”Klimatkompensation är en ny slags kolonialism”)

De här företagen verkar inte ha förstått att vi har ca 10 år på oss att halvera våra verkliga CO2-utsläpp och att utsläppen senast vid mitten av seklet (2050) måste vara nere på NOLL.

Istället väljer de att medvetet försöka lura och vilseleda sina kunder till att tro på något som saknar grundläggande vetenskapliga bevis, samtidigt som utsläppen fortsätter. De sätter sin egen verksamhet och lönsamhet före samhället och mänsklighetens fortsatta existens…

…precis som när Exxon, Shell och de andra stora fossilbränslebolagen vilselett allmänheten om effekterna av koldioxid sedan 1980-talet…

Men inte bara det;

Alla som någon gång har varit med om förändring, och i synnerhet större förändringar, vet att det tar tid.

Genom att vilseleda sina kunder medverkar de här företagen aktivt inte bara till fortsatta utsläpp. De skapar också inlåsningseffekter som ytterligare fördröjer den förändring som vi har så otroligt kort tid på oss att genomföra. Inlåsningseffekterna gäller ju dessutom inte bara de egna tjänsterna/produkterna utan är många gånger också strukturella och påverkar den så nödvändiga övergripande samhällsförändringen i stort…

Ibland hör man kommentaren; ”Det är ju bättre än att inte göra någonting…” Men det är ju helt fel.
För det första fungerar ju väldigt lite av kompensationen på riktigt. För det andra väljer man ju då att bortse från inlåsningseffekterna, d.v.s att vi fortsätter med beteenden som ändå måste ändras om vi skall kunna minska utsläppen till noll.

Egentligen är det ju ganska pinsamt; tänk t.ex en semesterarrangör som har så liten innovationsförmåga att man hellre än att leda utvecklingen till en framtid med hållbara semestrar, väljer att vilseleda sina kunder och låsa in både dem och sin egen verksamhet i ett beteende som aldrig kommer att kunna bli hållbart i sin nuvarande form. 

Myndigheterna

Men det är inte bara företagen. Även våra myndigheter och andra organisationer lägger miljontals skattekronor på att ”kompensera” bl.a för sina flygresor.

Regeringskansliet, SMHI, Finansinspektionen, Moderna muséet, SLU, Musikverket, Statens konstråd, Exportkreditnämnden samt Länsstyrelserna i Jönköping, Skåne och Kronoberg, är några av de myndigheter som betalat miljontals skattekronor i klimatkompensation.

Samtidigt kan man läsa i Naturvårdsverkets rapport ”Miljöledning i Staten – 2018” att: ”Myndigheternas samlade rapporterade utsläpp av koldioxid från tjänsteresor och transporter har sedan 2014 visat en minskande trend till för ett par år sedan då de ökade igen. Sedan 2017 har de sammanlagda utsläppen ökat med nästan åtta procent.

Det är ju ganska uppenbart att ”kompensationen” (…förutom att den inte fungerar) har ”möjliggjort” för myndigheterna att fortsätta flyga och till och med öka, när de enligt de Svenska Miljömålen borde flyga mindre.

är det bra användande av skattepengar att betala för något som saknar vetenskaplig grund? Hjälper det oss att nå målen enligt Parisavtalet? Fungerar de här myndigheterna som bra förebilder – frågorna är onekligen många! 

Mer om Klimatkompensation…

Klimatkompensation ÄR nutidens avlatsbrev
Utsläpp på kredit…
Kompensationsbluffen

…och för dig som hellre lyssnar på en Podd eller tittar på en YouTube-video

Framtidspodden

Video (YouTube)

Passa också på att läsa några andra aktuella artiklar om kompensation
(Tyvärr är några låsta om man inte är prenumerant)

Omvärlden
Myndigheter klimatkompenserar för miljoner: ”det funkar inte”

Extrakt
Forskningen ifrågasätter klimatkompensation

Dagens Nyheter
Myndigheter har klimatkompenserat för 20 miljoner – trots ifrågasatt effekt

Nature
The inconvenient truth of carbon offsets

Supermiljö-bloggen
Svenska resebolag bluffar om klimat-kompensation

ETC
Ledare:
Klimatinvestera – inte kompensera
(Låst artikel)

Pro Publica
An even more inconvenient truth

Dagens Nyheter
Vädjan om mat och vatten tonades ned i Energimyndighetens rapport.

Dagens Nyheter
Stora frågetecken kring skog som klimatkompensation (Låst artikel)

Dagens Nyheter
SAS beräkningar ger fyra gånger mindre utsläpp än konkurrenters
(Låst artikel)

Dagens Nyheter
Klimatkompensation är en ny slags kolonialism
(Låst artikel)

Dagens Nyheter
Svenska resebolag lovar ”klimatkompenserade resor” – löftena går inte att följa upp
(Låst artikel)

Sveriges Natur
Rättigheter upp i rök…

Dagens Nyheter
FN:s system för klimatkompensation sågas – bara två procent av projekten sannolika att fungera
(Låst artikel)
Studien som refereras till i artikeln hittar du HÄR

Skatteavdrag för klimatkompensation – men bara om det ökar din omsättning…

Ja, du läste rätt. Företag får alltså, enligt beslut i högsta förvaltningsdomstolen, göra skatteavdrag för klimatkompensation – på ett villkor: att syftet med kompensationen är att öka omsättningen.[?] 

Det är alltså skattemässigt fördelaktigt, och lagligt, att lägga pengar på klimatkompensation, en åtgärd som till största delen saknar vetenskaplig legitimitet för att det överhuvudtaget ger någon verklig utsläppsreduktion. Men bara om man gör det för att öka sin försäljning, något som med stor sannolikhet samtidigt ökar de totala utsläppen av växthusgaser (direkt och/eller indirekt) och ökar resursanvändningen…

Att vilseleda sina kunder med ”greenwash” för att öka sin omsättning får man alltså göra skatteavdrag för…

Okej med avdrag för klimatkompensation – men bara vid reklam

Bolag som klimatkompenserar får göra skatteavdrag – på ett villkor: att syftet med kompensationen var att öka sin omsättning. Om kompensationen istället gjordes av ”miljöskäl” blir det nej till avdraget.

I det prövade fallet har Arla uppgett att de klimatkompenserande åtgärderna utgör en central del i företagets marknadsföring av sitt ekologiska sortiment. Företaget har dessutom uppgett att försäljningen utvecklats positivt efter det att klimatkompensationen blev en del av marknadsföringen.

...att vilseleda sina kunder utgör alltså en ”central del” i marknadsföringen och har ”ökat” försäljningen. Men den (kompensationen) görs ju uppenbarligen inte av miljöskäl, eftersom man t.o.m överklagat för att få göra avdraget.

Inte okej med reklam för Klimatkompensation – saknar säkerställd nytta!

I en annan del av Sverige konstaterar samtidigt Reklamombudsmannen (RO) i ett utlåtande, (Ärende 1811-193, 2019-02-20) att; ”Nämnden finner inte att annonsören [MAX] på ett betryggande sätt visat att det är säkerställt att klimat­komp­ense­ring via trädplantering i Uganda leder till lång­siktig klimatkompensering och är giltig under alla rimligen förutsägbara förhållanden, vilket är en förutsättning vid användning av vaga eller ospecifika miljö­påståenden.”

MAX, reaktion: ”Vi använder inte den meningen längre.” säger Kaj Török i en artikel av DN…

…ingen ”självkritisk” analys av vad som faktiskt står i RO:s utlåtande – att kompensationens ”Nytta” inte är säkerställd – bara ett byte av text i reklamen… och sedan ”business-as-usual”.

CORSIA – den riktigt storskaliga bluffen…

Samtidigt som FN:s Climate Change Summit 2019 pågick i New York, samlade ett annat, långt mycket mer hemlighetsfullt FN-organ (ICAO), företrädare inom och kring flygbranschen för att fortsätta förhandla fram reglerna för sitt ”Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation” (CORSIA). 

Flygbranschen har (mestadels bakom minutiöst låsta dörrar och med tystnadsplikt) på egen hand bestämt att den nuvarande (t.o.m. 2019) höga utsläppsnivån från flyget inte är något ”problem” som kräver några åtgärder, utan skall få fortsätta i princip utan åtgärd… Precis som många andra stora utsläppare anser man sig vara så ”viktig” att man i princip är ”untouchable” och skall beviljas total ansvarsfrihet för den situation vi befinner oss i… (?)

Istället har man satsat på att försöka få alla sina medlemmar att skriva på initiativet CORSIA som ”bara” skall hantera flygbranschens ökning av utsläpp fr.o.m 2020. 

Förenklat handlar det om att flygbolagen frivilligt skall beräkna sina utsläppsökningar och ”kompensera” för dessa (men inte för höghöjdseffekterna) via existerande och nya upplägg för klimatkompensation. Omfattningen av detta initiativ överstiger, med marginal, alla nuvarande kompensationsinitiativ…

Behöver jag nämna att flygbranschen naturligtvis försöker framställa detta initiativ som att man ”verkligen” tar sitt miljöansvar…

Ett av förslagen innebär dessutom att länder som antar CORSIA inte skall få införa andra restriktioner, avgifter eller skatter på flygbranschen. I Europa skulle det bl.a. innebära att nuvarande krav på att Europeisk flygtrafik skall ingå i Europas utsläppshandel (ETS) sannolikt måste tas bort.
(ETS är en av de få mekanismer som har en viss möjlighet att faktiskt påverka utsläppen, eftersom alla bolag som enligt lag måste ingå i systemet, tillsammans tvingas hålla sig under ett utsläppstak som successivt kommer att sänkas)

CORSIA-godkänd bränsleråvara (CEF)

Ett sätt för flygbolagen, enligt CORSIA, att minska sina egna åtaganden för ”klimatkompensation” är att använda sk. CEF-bränslen. Ta en titt på bilden, så kan du se vad flygbranschen ”enväldigt” har bestämt vara ”hållbara” råvaror för produktion av flygbränsle… (!)

En del flygbolag kan ju inte ”hålla sig”…

Det har väl knappast undgått någon att de Svenska flygbolagen BRA-Flyg och SAS redan erbjuder olika varianter av klimatkompensation, liksom flera av semesterarrangörerna, bl.a. TUI och Vingresor.

När man sedan kan läsa i DN:s artikel hur det inte ”räcker” med att klimatkompensera utan att de dessutom väljer att använda egna beräkningsmodeller som räknar utsläppen så lågt som möjligt och dessutom inte tar med höghöjdseffekterna i sin kompensering…

…och inte nog med det. det räcker uppenbarligen inte med att man vilseleder sina kunder så att de skall tro på att klimatkompensering verkligen fungerar. Flera av aktörerna väljer dessutom att helt dölja sina beräkningar för hur och vad som ingår i kompensationen…

...det är ju helt otroligt hur mycket energi och pengar man lägger ner på  ”clever accounting” och ”creative PR” för att vilseleda sina kunder. Kompensationen som man sedan köper saknar ju vetenskapliga bevis för att den fungerar på riktigt! Men det kanske är ”avdragsgillt”… 

Enormt behov av klimatfinansiering…

Ibland får man från kompensationsförespråkarna höra argumentet att det finns ett stort behov av finansiering för att ställa om till hållbara lösningar för att möta klimatkrisen och att det är ytterligare anledning till varför klimatkompensation är ”så bra”…

På något sätt försöker man alltså påstå att klimatkompensation är en rättvisefråga – så otroligt cyniskt! 

Enligt IPCC SR15, har vi en kvarvarande CO2-budget på ca 420 Gigaton (fr.o.m. 2018-01-01) om vi skall ha en 66% chans att nå 1,5-gradersmålet.

Samtidigt orsakar den rikaste miljarden människor (till vilken Sverige hör) redan i dag ca 50% av världens totala koldioxidutsläpp, som idag uppgår till nära 40 Gigaton per år. 

Att, i den kritiska situation vi befinner oss, påstå att vi i den rika världen skall få fortsätta med vår höga utsläppsnivå (Inte ens om kompensation skulle fungera, innebär det ju någon reell minskning) mot att vi investerar pengar i (teoretiska) utsläppsminskningar i (oftast) fattiga länder är ju oerhört elitistiskt och egoistiskt samtidigt som det saknar varje tillstymmelse till rättvisa.

För att människor i de fattigare delarna av världen skall kunna få det bättre, måste de få lov att öka sina utsläpp en del, så att de kan bygga upp den infrastruktur mm som vi redan har. (ex. Skolor, elnät, sjukvård, vägar etc.)

Enda möjligheten, om vi samtidigt skall klara att nå 1,5 eller 2,0-gradersmålet, är då att vi i den rika delen av världen snabbt minskar (inte bibehåller/kompenserar) våra utsläpp och skapar utrymme i den kvarvarande utsläppsbudgeten.

Samtidigt bör vi också, med tanke på den ”retroaktiva skuld” vi har för att vi hamnat i den här situationen, hjälpa till med klimatfinansiering. Men inte som ett ”quid pro quo” för att vi skall få fortsätta våra utsläpp.

Ett gemensamt ansvar!

Resan till ett hållbart samhälle är inte någon slags ”chicken-race” där den som först kommer till nollutsläpp vinner. Detta gäller oavsett om du tänker på dig själv eller ditt företag. Det handlar inte om att få ”likes” eller ”klappar i ryggen”. Det handlar inte om att använda ”clever accounting” och hitta ursäkter för att kunna bibehålla ”business-as-usual”.

Många av omställningarna kräver att vi själva, företagen och samhället på allvar tar tag i frågeställningarna ”från grunden”. Om du inte når till noll på egen hand är inte lösningen att köpa ett ”get-out-of-jail free card” eller avlatsbrev. Lösningen är att du själv och tillsammans med andra tar de, ibland svåra, besluten och jobbar fram de lösningar som krävs för att utsläppen verkligen skall kunna komma ner till NOLL!

En del av de här lösningarna kommer att ta tid, det är mycket som måste förändras.
Sluta att vilseleda och förhala, för det är väldigt knappt om tid. 

När vetenskapen säger att utsläppen måste minska, så måste vi ju sluta släppa ut
– inte förhala och vilseleda!

Nyhetsbrev

Anmäl dig med E-postadress för att få nyhetsbrev och blogg-inlägg från thefuture

Din prenumeration är nu registrerad! thefuture kommer att använda informationen du delger via detta formulär för att hålla kontakt med dig och för att skicka nyhetsbrev via e-post. Du kan när som helst ändra dina inställningar genom att klicka på "avregistrera/unsubscribe" längst ner i våra utskick, eller genom att kontakta oss på "info@thefuture.se". Genom att klicka på "Prenumerera" ger du ditt godkännande till att ta emot nyhetsbrev från oss.

Share This