Hållbarhetsredovisning – bara en massa siffror utan sammanhang!

av Sören | mar 17, 2023 | Blogg

Hållbarhetsredovisning har på något konstigt sätt nästan blivit synonymt med ”hållbara företag”.

Det är ganska underligt egentligen. I synnerhet som de allra flesta hållbarhetsredovisningar inte alls redovisar om man är hållbar eller inte. De redovisar ju bara vad ett företag ”håller på med” eller vad företaget gjort det senaste året…
I de allra flesta fall redovisar de dessutom inte ens om man har ”långt kvar” innan man är hållbar. Ofta är det till och med omöjligt att ens förstå om företaget ”rör sig i rätt riktning”…

Vill man vara snäll kan man kanske säga att; En hållbarhetsredovisning indikerar att man har ”ambitioner” inom området. Men det stämmer inte heller fullt ut eftersom ett ganska stor antal [större] företag är ålagda att, enligt lag, upprätta en hållbarhetsredovisning, oavsett om man har ambitioner eller inte.

De rapporter vi ser idag redovisar bara en lång rad data och policyer, ofta enligt något ramverk, t.ex GRI eller ESRS (CSRD) Men det finns ingenting i rapporterna som anger vad som verkligen krävs av det rapporterande företaget för att det skall vara hållbart. Det lämnar företagen helt till dig som läsare att avgöra.

En helt orimlig ”begäran”!

Eller som klimatforskaren Dana Meadows, huvudförfattare till boken ”The Limits to Growt” uttryckte det:

Sustainability indicators should be related to carrying capacity or threshold of danger…
”Tons of nutrients per year released into waterways” – means nothing to people!
Amount released relative to the amount the wateways can absorb without becoming toxic or clogged – begins to carry a message!

(Klicka på boken för att ladda ner den i pdf-format.)

Precis som när BP (British Petroleum) tog fram den första ”klimatkalkylatorn” i ett försök att vältra över ansvaret för koldioxidutsläppen på den som använder fossila bränslen och själva undvika producentansvaret, så redovisar företag idag mängder av siffror, de flesta helt utan kontext, och överlåter sen till läsaren att bedöma om det är tillräckligt…

Som läsare förväntas du alltså ha kontroll på bl.a. koldioxidbudgetar, tillgång på olika naturresurser, påverkan på miljön etc, och dessutom veta hur stor andel av globalt kvarvarande ”budgetar/reserver” som det aktuella företaget får lov att ta i anspråk för just sin verksamhet. Annars har du ju ingen möjlighet att avgöra om företaget påståenden om ”hållbarhet” är riktiga.

ALLA inser väl orimligheten i detta – det finns ju inte en chans för vare sig konsumenter eller investerare att ens gissa om ett företag har närmat sig hållbarhet, utan att kunna jämföra med vad som verkligen krävs för att uppnå hållbarhet, specifikt för det aktuella företaget.

Men rapporten är ju granskad av en revisor…

I det fallet att lagen kräver att ett företag måste redovisa en hållbarhetsrapport, skall det också signeras av en revisor.

I praktiken innebär det ingenting mer än att revisorn har stämt av så att omfattningen på det redovisade materialet överensstämmer med kraven som står i Årsredovisningslagen (ÅRL)

Det innebär inte att innehållet i hållbarhetsrapporten har faktagranskats, eller att siffrorna på något sätt är mer riktiga eller mer jämförbara.
Läs det finstilta i anslutning till revisorns påskrift, där framgår det ofta att han/hon inte tar något som helst ansvar för de i hållbarhetsrapporten redovisade siffrornas ”legitimitet” eller faktariktighet – bara att de ”finns där”..

Om du trots det tror att revisorns granskning innebär att hållbarhetssiffrorna är mer korrekta och trovärdiga, eller att revisorernas bedyrande av ”god redovisningssed” skulle borga för det, så kan jag rekommendera den här artikeln, där flera av de stora revisorsfirmornas agerande i hållbarhets-sammanhang granskats av ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists).

Men vi rapporterar ju enligt Science Based Targets initiative…

På senare tid har det blivit allt vanligare att företag redovisar sina siffror rörande koldioxidutsläpp enligt Science Based Targets initiative (SBTi).

Det finns t.o.m. företag som anser att siffror redovisade enligt SBTi inte behöver/kan ”ifrågasättas”, eftersom begreppet ”Science Based” bevisar(?) att de är ”vetenskapligt baserade”…

Visst innebär en redovisning enligt SBTi att siffrorna företaget redovisar granskas lite mer, t.o.m. av en tredje part, och visst genomgår företagets redovisning en process för att få SBTi:s ”godkännande”.

Men det är fortfarande företagen som själva väljer ut vilka siffror som skall redovisas. Det är företagen som utformar målen de vill ha acceptans för. Som utomstående ”läsare” saknar du all transparens kring hur och varför de redovisade målen ser ut som de gör. Du förväntas helt enkelt lita på att företagets mål granskats av en tredje ”vetenskaplig” part och därmed inte kan/skall ”ifrågasättas”…

Men även när man tittar på företag som har utformat sina mål enligt Science Based Targets (SBTi) finns väldigt stora tveksamheter! Man börjar idag alltmer ifrågasätta om, och i så fall hur, ett enskilt företags detaljerade andel av den kvarvarande koldioxidbudgeten överhuvudtaget kan räknas fram i den komplexa och föränderliga värld vi lever i.
Hur räknas t.ex samhällspåverkan och global ojämlikhet in? Hur hanteras pågående och framtida systemförändringar?
Hur hanteras/premieras sektorspecifika och sektoröverskridande innovationer och tekniksprång? o.s.v…

Vetenskapligt baserat eller inte – SBTi har inget demokratiskt mandat eller system för att fördela ut ”utsläppsrätter”.
SBTi:s metodik garanterar inte heller att vi klarar IPCCs utsläppsbudget, inte ens om alla företag i hela världen använder deras ”system”.

Utsläppssiffror redovisade enligt SBTi ger inte heller läsaren större möjlighet att avgöra om ett företag är mer eller mindre ”hållbart” än ett annat företag – eller om det överhuvudtaget har närmat sig verklig hållbarhet, för den delen.

Kanske vore; ”Static Problem-Based Science-Inspired Targets With Focus On Existing Sectors (SPBSITWFOES)” ett bättre namn på den process som SBTi tillämpar…

Läs mer om Science Based Targets initiative, se några exempel på hur stora företag som använder det klarar en extern granskning och en granskning av systemet gjord av Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser – HÄR

Men vår hållbarhetsrapport har ju blivit ”prisad” som årets bästa rapport…

Sorry – den här tänker jag inte ens kommentera… inte heller den uppsjö av nästan helt irrelevanta ”hållbarhetsindex” som florerar – de är nästan uteslutande baserade på företagens egna hållbarhetsredovisningar och säger närmast ingenting om hur långt ett företag har kvar innan det kan räknas som hållbart!

Men, det är väl bara att inse – de flesta investerare och finansbranschen är inte alls intresserade av att uppnå en verkligt hållbar värld. De är bara intresserade av ekonomisk avkastning och ”riskminimering”. Om ett index då t.ex visar att ett företag har lägre CO₂-utsläpp per omsatt krona, så kan det kanske bidra till hur de värderar ett bolag i jämförelse med andra.

Men å andra sidan, så har ju t.ex världens 20 största banker redan investerat mer än 3.333 Miljarder USD i fossilindustrin sedan Parisavtalet undertecknades, så de bryr sig nog inte särskilt mycket om några ”index” heller…
Läs mer: ”Pengar löser inte klimatkrisen, de skapar den!”

Men nu skall vår hållbarhetsrapport ändras enligt EU:s nya ESRS ramverk…

Fr.o.m. verksamhetsår 2024 skall nu en hel del företag hållbarhetsrapportera enligt EU:s nya lagstadgade ramverk ESRS. I ramverket finns inte bara en rad kriterier som måste redovisas, nu måste företagen även jobba med ”dubbel väsentlighet”. Man kan alltså inte längre bara redovisa vilken påverkan händelser i samhället och miljön har på företagets verksamhet, utan även vilken påverkan företagets verksamhet har på samhället och miljön.

Då kan man naturligtvis fråga sig om detta förändrar något väsentligt?

Det återstår förstås att se, men min gissning är: NEJ!
(Hoppas jag har fel…)

Naturligtvis kommer det att påverka företagens hållbarhetsredovisning.
Det blir ännu mer siffror som skall letas upp, analyseras och redovisas.
Mer utbildningar, uppdaterade redovisningssystem, fler konsulttimmar o.s.v.

Men ingenting förändras ju i grunden. Man utgår ju fortfarande från ”nuläget”. Alla förändringar/”förbättringar” skall redovisas inkrementellt. Det finns inga konkreta övergripande målvärden eller konkreta KPI:er att förhålla sig till.

FN:s Globala Mål, som har 231 indikatorer (KPI:er) för uppföljning på olika nivåer, används ju ofta av företag på ett sätt som får en att ”baxna” (Läs Mer). Hur kommer det då att se ut med ett system helt utan konkreta mätetal eller KPI:er…

För läsaren blir det sannolikt bara ännu fler parametrar och mätvärden att ta ställning till samtidigt som kravet på läsaren, att själv avgöra om det som redovisas räcker för att uppnå hållbarhet, kvarstår.

Fortfarande ”En helt orimlig begäran!”

Risken med allt mer ”oöverskådlig” redovisning, är väl snarare att akronymen för företagens hållbarhetsrapportering; ESG, alltmer får den betydelse som redan börjat dyka upp i olika media: ”Environmental-, Social-, Greenwash”.

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Hur skall man veta, om man inte ens vet hur stort glaset är?

Ta en titt på nedanstående bild. Företagen har redovisat exakt samma procentuella ”förbättring”.
Kan du, utan att veta glasens höjd, avgöra vilket av företagen ”A – C” som är närmast att ha fyllt sitt glas?

Gör nu analogin med hållbarhet. Företagen har redovisat exakt samma procentuella ”förbättring”.
Kan du, utan att konkret* veta vad hållbarhet verkligen innebär för respektive företag, avgöra vilket av företagen ”A – C” som är närmast att uppnå hållbarhet?

*/ Konkret är inte detsamma som företagets egna beslutade mål. När det handlar om hållbarhet avser det vad som krävs för att en befolkning på ca: 9-11 miljarder människor skall kunna leva ett gott liv på den här planeten i samexistens med alla djur och växter. Utan att överskrida de planetära gränserna och utan att underskrida de sociala ”trösklar” som bl.a. finns redovisade i FN:s Globala Mål för hållbar utveckling.

En följdfråga: Har du vägt in alla hållbarhetsparametrar, eller fokuserar du bara på koldioxidutsläpp?

Att redovisa en massa siffror och andra uppgifter i en hållbarhetsrapport, utan att samtidigt redovisa sammanhanget / kontexten (”hur högt glaset är”) och vad som verkligen krävs för att företaget skall bli hållbart, är ju inte någon egentlig hållbarhetsredovisning – det är ju bara en massa siffror!

Utan relevanta och specifika referensvärden för vad som kan accepteras i en hållbar värld ”betyder det ju inget för folket”, precis som Dana Meadows uttryckte det redan på 1970-talet.

Framsteg i förhållande till ett ”basår” säger ju ingenting om hur långt det är kvar till hållbarhet.
Förändringar relaterade till branschgenomsnitt eller konkurrenter säger ju inte heller tillräckligt.
Minskade koldioxidutsläpp från en viss verksamhet, relaterad till t.ex IPCC:s ”utsläppsscenarier”, ger bara viss information, men saknar samtidigt väsentlig information om verksamhetens övriga påverkan på samhället och miljön.

Se t.ex. bilindustrin: De har ju ”snabbt” minskat sina utsläpp genom att byta drivlina till elektriska motorer. Det innebär ju inte att bilismen har blivit hållbar. (Hur produceras elen, varifrån kommer asfalt, gummidäck, stål, aluminium, plast o.s.v.)
Hur påverkar det samhällsplaneringen, transportbehoven etc.

Hållbarhet kan bara förstås i sitt sammanhang

Omvärlden förändras oavbrutet. Vi kan förstå grundvillkoren när ett komplext system utvecklas och vi kan påverka dess utveckling om vi fokuserar på hinder och drivkrafter, men inte om vi tittar på slutpunkten. Att försöka förutsäga resultatet riskerar att göra saker och ting värre, inte bättre.

Genom att använda vetenskapligt baserad kunskap och en vetenskapligt baserad metod, och istället för att gissa om framtiden, fastställa inom vilka gränser vi måste befinna oss för att vara hållbara. Kan vi utforma en definierad målbild och tydlig strategi för att ta oss dit.